Kallt det är alltså. Iskallt. Stackars min lilla Ville-kille. Så himla typiskt att det skulle bli så iskallt nu när han är nyklippt. Min stackars ponny har stått i hagen och darrat som ett asplöv trots tjockaste vintertäcket. Jag känner mig riktigt taskig som klippte av honom hans sköna isbjörnspäls, den skulle han behövt nu!

Idag var första dagen jag lämnade Stella hemma med Peter och for till stallet på egen hand. Det kändes inte så jobbigt som jag trodde det skulle göra. Jag litar ju på att hon har det bra med Peter. Hon var nyäten och sov lugnt på pappas mage hela tiden medans jag var borta. Det var lite skönt att sköta stallet själv igen och pyssla om allting lite extra. Frusna Villiam och jag tog en sväng ner till ridhuset. Jag tänkte vi skulle jobba lite ledarskap och löslongera litegrann. Men dörren hade frusit fast så vi kom inte in. Det var skönt att pulsa fram i snön med min goa lilla häst och jag kan röra mig nästan som jag vill igen. Kändes lite i bäckenet att springa, men det rättar väl till sig snart hoppas jag.

Han fick ha Guldets ländtäcke som extratäcke när vi var ute och pulsade tillsammans: