I flera veckor har jag hoppats och hoppats och väntat och väntat. Men ingen bebis är sugen på att titta ut än. Nu har Peter precis stuckit iväg på jobb i Herrljunga igen. Och jag hoppas verkligen bebisen nöjer sig ett par dagar till där inne för Peter kommer hem imornkväll igen. Men OM det skulle starta så har vi kollat upp tågbiljetter till honom, tåget kommer hit på 1 och en halv timme iaf. Reservplan. Dessutom ska mamma, Lasse och Pelle komma och sova här inatt så jag slipper vara själv om något skulle hända. Det känns tryggt. Och skönt med sällskap fast jag känner mig så osällskaplig och tråkig nu...

Typiskt att jag inte kunde somna om när Peter hade pussat mig hejdå. Men jag ska nog gå upp och lägga mig en stund nu igen och vila lite mer. Senaste dagarna har jag sovit MYCKET. Det känns att kroppen behöver det, kroppen laddar inför någonting stort. Det är sååå spännande alltihop!