Jag kände mig rätt så nöjd och stolt över mig själv när vi äntligen var framme igår. Jag klarade att köra hela vägen. Nästan exakt 40 mil var det från Nora till Älmhult, i körtid räknat ca 5 timmar. Vi stannade och pausade två gånger. Stella var helt fantastisk. Jag vill inte säga att hon var så snäll och duktig, för är det verkligen egenskaper man vill förstärka, att kunna sitta snällt och tyst och inte vara till besvär? Nog för att det är skönt med sånna egenskaper när man åker på långtur med bilen, men är det verkligen så jag vill att Stella ska tro att man ska vara? Nä, jag älskar hennes sätt att inta ett rum. "Tjena tjena här kommer jag". Att inte be om ursäkt att man finns och att vara stolt över sig själv och ta för sig, det är egenskaper jag vill uppmuntra.

Det var supermysigt att träffa Anna och söta Ted. Han är så liten och gosig, kan inte fatta att Stella var så liten för ett år sedan. När man håller honom i famnen så känns det inte att han väger nånting... Och Stella som är 3 Teddar i storlek blev jättetung att lyfta efter Ted. Just nu sover värdfamiljen fortfarande, de följer Teds dygnsrytm och han verkar sova bättre på förmiddagen än på natten. Stella och jag huserar för oss själva och leker. Vi kanske ska gå ut och titta på hästarna i dagsljus, det tycker Stella är kul.