Hej på er vänner!
Hoppas ni mår bra och att ni inte har gett upp hoppet om min blogg ännu.

Jag känner att jag är starkare och starkare. Min uppförsbacke den här hösten är snart avklarad. Jag börjar bli lite sugen på att blogga igen och det tror jag är ett tecken på att jag mår bättre. Jag blir sugen på att dela med mig av mig själv igen. Jag ska berätta om min frånvaro. Jag tror att jag hamnade i någon slags minidepression den här hösten. Jag tappade sugen, kände mig dålig, ledsen, ensam och visste inte vem jag var eller vad jag ville. Jag hamnade i en slags identitetskris tror jag. Min person var alldeles för mycket identifierad i Peters tjej, häst-Lone och mamma-Lone. Lone-Lone vem är hon egentligen? Massa sådana tankar kom upp och när jag varken var Peters Lone eller häst-Lone längre så var jag bara mamma-Lone. Inte så bara det alltså, för det är jag jättestolt över. Men jag blev liksom ledsen och ensam och kände att jag inte visste nånting. Jag visste vad jag ville för Stella och jag visste att jag behövde ändra på något i livet för att må bättre.

Jag tog kontakt med en kurator. Jag kände att jag ville bli glad igen och må bra. För min skull och allra mest för Stellas skull. När jag kom dit första gången kände jag mig dålig och ledsen. När jag gick därifrån för sista gången i fredags kände jag mig bra och glad. Jag kan inte säga på rak arm egentligen hur det gick till. Direkt efter varje besök kände jag mig aldrig speciellt nöjd, jag kände att jag inte hade fått prata om rätt saker och att han snöade in sig på långa förklaringar om tankar hit och känslor dit. Men för varje gång kämpade jag mig upp ett snäpp. Jag gjorde småförändringar i mitt liv och mitt sätt att tänka, och fick inte tillbaka de negativa känslorna längre. Sina känslor kan man aldrig ändra på, men tankarna kan man faktiskt styra och det är där man kan börja ändra sitt beteende.

Jag vet fortfarande inte speciellt mycket. Men jag vet att livet är värt att leva. Jag vet att det finaste som finns är att vara mamma/förälder. Jag vet att man är så mycket starkare än man nånsin kan tro. Och jag vet att jag kan göra något åt saker i livet som jag inte trivs med. Jag känner mig inte stressad längre. Jag känner mig inte dålig längre, i alla fall inte sämre än någon annan. Jag vet att jag är ganska smart och att jag är jättebra mamma till Stella.