Jag är hemma i lägenheten i Nora nu. Stella är i Kumla med pappa, farmor och farfar. Såhär långt ifrån henne har jag aldrig varit förut (6 mil) och i flera timmar... Känner mig ensam, vilsen och dum mot Stella. Alltså jag vet ju att hon har det bra och att hon blir bra omhändertagen. Men jag känner mig ändå elak som lämnat henne, tänk om hon blir ledsen eller orolig eller undrar var jag är, hon tror säkert att jag har övergivit henne. Hon vet ju inte när hon får träffa mig igen. Jag har känt mig nervös för det här hela dagen. Brukar inte oroa mig så mycket för saker, men med Stella utom min kontroll känner jag mig orolig. Kanske är mitt kontrollbehov som sätts på prov...

Om några timmar är hon här igen. Längtar och saknar