Det va lite häftigt med ultraljudet, att det gjordes exakt samma dag i graviditeten som förra gången, det var ju bara ett sammanträffande. Men även när jag hade Stella i magen fick vi 16+6 på den dagen vi gjorde ultraljud. Gå in och titta i arkivet på juni 2009 så får ni de vad jag skrev då och hur platt magen va då, i exakt samma vecka. Det är stor skillnad ju! Ultraljudet gick väldigt bra. Bebisen verkade må väldigt bra och den hade alla kroppsdelar och hjärtat slog och den rörde sig massor även om jag inte känner det så ofta än, om jag inte koncentrerar mig på det. Den va också mindre än vi trodde så därför blev vi framflyttade 11 dagar, från 19 till 30 april. Jag tyckte det var jätteskönt att allt såg bra ut, min oro släppte på en gång. Men samtidigt var det så overkligt för jag kan fortfarande inte relatera till att nåt annat barn än Stella är mitt. Men innan hon fanns visste man ju ingenting, nu är hon så självklar del av livet. Så rent logiskt sett tror jag ju att det ger sig med tiden. Ändå är det svårt att inte känna lite, lite skuldkänslor till det här barnet, för att jag inte känner så mycket för det än på samma sätt... Usch nu måste jag försöka somna om. Har haft världens längsta dag idag på 'jobbet', mot vad jag är van vid. 9-18.30 och sen hem o lägga Stella som inte kunde somna, så hon fick följa med upp en stund extra eftersom jag var tvungen att äta lite. Det blev lite gröt och sen fick jag världens fors av näsblod plötsligt, kanske nåt tecken på stress? Vilket tog en stund att stoppa innan vi kunde lägga oss igen och somna båda två. Tack Mimmimoster för barnvakten så jag kunde vara med på personalmötet på VFUn. Godnatt sötnosar