Det som jag märker mer och mer nu, det är Olikheter mellan barnen. Det är jätteroligt att följa. Bebistiden med båda kändes så identisk. Är inte alla (de flesta) bebisar så, äta-sova-bajsa om och om igen? Och så växer de så det knakar. Om de är friska osv. Det finns säkert olikheter inom den biten också. Men mina två har varit väldigt lika i det tycker jag.

 

Leah har en sida som är mer iaktagande, betraktande. Den tror jag kommer sig av både att hon är lillasyster till en som tar mycket plats i rummet och kanske nåt arv från mig?  Samtidigt är hon tuff och enveten, kämpar och försöker, vill verkligen lära sig saker. När hon tror att hon klarar det, kämpar hon och trillar litegrann, men kör snart på igen. Hon är väldigt mammig. Just nu börjar hon grina om hon ser en ansats till att någon annan ska ta henne i famnen. Om Peter ska trösta henne när hon trillat skriker hon ännu högre när han tar upp henne. Väldigt kämpigt för Peter just nu. Men jag tror att hon behöver mig mer just nu och då får det vara så. Jag tror absolut inte att hon blir tryggare av att tröstas av någon annan när jag finns i närheten, så vi kör på det. 

 

Andra olikheter med Stella är att hon inte äter speciellt mycket mat. Hon trivs i den sociala situationen - sitta vid bordet, ta del av gemenskapen och gärna få mat framför sig. Sen räcker det, det mesta hamnar på golvet, skedmatning tycker hon smakar riktigt illa, det framkallar kräkreflex. Hon ammar inte speciellt länge åt gången. Det gjorde inte Stella heller för det mesta, men när hon behövde trygghet så kunde hon sova/tutta tills brösten kändes som trötta tepåsar. Leah tar oftast bara en snabbtutt och är sen redo för lek igen, eller sömn. Jag har också för mig att Stella var lite gladare som bebis. Leah är mer fundersam. Ibland skrattar hon så hon kiknar, t ex när Stella kastar grejer - det är jättekul tycker Leah. Det är verkligen en skillnad, att just i den här åldern var det ganska jobbigt att aktivera Stella-bebisen. Just för klängigheten, men ändå utforskarlust, men ändå vill ha mamma nära. Det räcker att jag finns i rummet för Leah så underhålls hon väldigt mycket av Stella.

 

Nyaste grejen är att de kan leka mer och mer. De kryper genom hela huset tillsammans och sen vänder och kryper åt andra hållet (läste föresten i lek-boken om det, att när barn i olika åldrar leker så anpassar den större automatiskt sig till en nivå som den mindre klarar). De kryper gärna in under köksbordet och sitter där och skrattar tillsammans. Snacka om härlig gladkänsla i magen på mig, det skapar.