Jag läste på en blogg att hon och hennes kille brukade skratta och säga att "ja det är det här de pratat om", när alla är trötta och det blir kaos. De omtalade småbarnsåren. Det är de vi lever i just nu. Det är alla känslor på en och samma gång och otroligt tufft vissa stunder, men skulle jag vilja vara utan? Aldrig! Det är ju miljondubbelt med kärlek också. Men det har Peter och jag bestämt att vi ska sno, synsättet och försöka fnissa och känna samhörighet när det kommer såna vakennätter, sjukor, krångliga dagar osv. De omtalade småbarnsåren, som dessutom går så fort säger folk också. Det är bäst att njuta av allt det härliga i småbarnsåren och fnissa lite åt eländet när det kommer såna stunder.
