Naimi tycker jag delar med mig så läskigt mycket av mina tankar, som hon aldrig skulle våga göra. Ja, kanske. På ett sätt är det sårbart att dela det inre, men samtidigt vill jag vara ärlig mot mig själv och er. Jag känner också att jag får visa vem jag är, genom att dela med mig av känslor, tankar och funderingar. Sen att det kan ibland kan tolkas och misstolkas, det får jag ta. Jag inser att jag hela tiden utvecklas och ingenting jag skriver är sanningar skrivna i sten. Ganska ofta är det plötsliga ingivelser och tankar, ibland ändrar jag synsätt och uppfattning senare. Vad jag vill och hoppas är att bli respekterad och kanske förhoppningsvis förstådd också.

 

Nu är vi hemma igen. Det blev sent eftersom vi åkte förbi Strålsnäs på hemvägen och hälsade på Biggan o morfar (o Daniel) en sväng. Sovdags, i hemmasängen!