Har ni hållt ut?
Nejdå jag har inte slutat blogga. Fast jag har inte känt lika stort behov av att dela med mig på sista tiden. Det har hänt så mycket sen sist så jag vet inte om jag kan sammanfatta det. Jag har jobbat en del i juni, två dagar per vecka och sen en hel vecka i sträck på Stadra. Sen efter det har jag haft helt ledigt igen. Och nu längtar jag efter att Peter ska få semester, så vi får fyra veckor tillsammans alla fyra utan massa stress och krav. Det kommer bli så härligt. Vi har inte så mycket planer för semestern ännu. Men jag började skriva en "jag vill göra"lista förut och sen får Peter också göra det och sen skapar vi en "vi vill"lista utifrån det.
Jag har köpt häst också. För en vecka sen. Oliver 20 år. Världens snällaste och goaste häst. Är precis lik Ville i lynnet fast han är stor så jag och andra kan rida på honom. I söndags red jag hem honom till stallet eftersom han bodde så pass nära innan. Nu letar jag sadel så vi kan ut o rida i skogen på många mysiga turer. Han kommer bli familjehäst som alla kan turas med. Det kommer bli jättebra tror jag.
Med barnen är det jättebra. De är världens underbaraste att dela livet med. Energikrävande ibland med känslorna utanpå. Men mest alldeles underbara att hänga med. Lea blir alltmer frimodig och busar med folk och säger hejhej till folk i affären. Stella resonerar alltmer och funderar över så mycket saker. Hon är så kärleksfull och värnande om lillasyster och sig själv.
Om ni saknar bilduppdateringar från mig så kan ni följa mig på Instagram, där kommer det lite nya bilder då och då.
Hoppas ni alla kära vänner och familj får en jättehärlig sommar tillsammans med de som betyder mest för er. Kramar.
Musikupplevelse
Idag har jag vickat i en skolklass. En tredjeklass. Det var jättekul och lärorikt. Jag blev ganska förvånad imorse när jag kom och fick veta att vi skulle åka iväg med bussen in till Nora och kolla på teater. Men dagen var välplanerad och jag fick sällskap av en annan lärare på resan som kunde namnen på barnen och som styrde upp resan. Resten av dagen var jag ensam med klassen. Men den teatern vi var på var verkligen jättebra. Det var fyra stycken från svenska kammarorkestern som gjorde en turné med teater för skolklasser. Det var väldigt smart invävt på ett roligt sätt om olika kompositörer genom tiderna och sedan spelade de stycken från olika kända verk. Bland annat Vivaldi, Mozart, Grieg och slutligen ABBAS Mamma Mia. Men jag vet inte om jag inte hört på länge eller om jag alls hört så duktiga musiker förut i verkligheten. För när de spelade första gången var det som en så stark känsla i hela kroppen, jag bara började rysa jättemycket och började nästan gråta, så tagen blev jag. Och jag blev verkligen förvånad över min reaktion, för jag brukar inte imponeras så mycket av gnisslande fioler, men det här var något speciellt. Jag kände mig glad för barnens skull att de också fick ta del av den här upplevelsen, för jag såg hur tagna de också var. De satt verkligen som tända ljus och tittade och lyssnade med hela kroppen.
Mysig utflykt
Igår hade vi en mysig utflykt tillsammans med Ville ner till Järleån och Kvarnen. Underbart allting. Se bilderna.
Från bebis-barn-människa?
Jag har tänkt så länge nu att jag ska försöka skriva ett inlägg om Stella i samma anda som jag skrivit om Lea varje månad. Men jag inser att det är för komplext att beskriva henne på samma sätt eftersom hon är så mycket mer än bara på ett sätt... Det hände nån gång där mellan ett och halvt, två år tror jag, eller kanske lite senare, att jag förstod på ett djupare sätt att hon är en egen människa med egna upplevelser och tankar och att hon en dag kommer bli vuxen och se på sig själv, på mig och sitt liv på ett helt eget sätt som jag inte kan komma åt eller ta del av mer än det hon själv vill dela med sig av. Jag ser inte det i Lea än, men jag vet att jag kommer få uppleva den förändringen även hos henne så småningom. Än så länge är Lea bebis för mig. Men en kompetent bebis som får allt större förståelse för hur allt funkar här i hemmet. Stövlar och skor ska man ha när man går ut, alltså hämtar hon skor och ger oss när hon vill visa att hon vill gå ut.
Jag ser också en stor skillnad i min egen upplevelse av hur jag tänkte om Stella i samma ålder som Lea är nu. Jag tyckte verkligen att hon var "stor" hela tiden, jag menar såå kompetent för sin ålder och antagligen är det en del i att vara en del i en syskonskara. Att man får en viss roll som storasyster eller lillasyster just för att som lillasyster är man alltid liten i jämförelse med hur den stora är och tvärtom. Och även fast jag är medveten om det så tror jag att det är omöjligt att inte till viss del bygga på rollerna.
Jobbat
Jag har anmält mig tillvikariepoolen i förskolan/skolan. Så jag kommer förhoppningsvis jobba två dagar i veckan. Det är så välbehövligt för mig att få komma hemifrån lite på det här sättet. Idag har jag jobbat på fm, fått introduktion i en skola jag inte varit i förut. Det var jättekul och gav mig massa ny energi. Peter kommer ta ut föräldraledigt två dagar i veckan från sitt jobb. Detta känns superbra för alla i familjen. Inatt har jag bestämt mig för att sluta nattamma Lea, så inatt förbereder jag mig på att vara stark och stå fast vid mitt beslut - sportbh på!
Sjuka
Jaha, då var det tydligen dags för lite sjukdom igen. Vi klarade hela mars utan, så jag ska väl inte klaga. Stella brändes inatt jämte mig, så hon vaknade upp med rätt så hög temp i kroppen. Dagen har hon tillbringat liggande, fått i sig lite glass och saft. Vi har läst många böcker och även kollat en del på barntv. Nu sover hon i soffan. Lea verkar också hängig, har varit gnällig en längre tid tycker jag. Och febrig då och då, så jag tror det är tänder på gång. Hon sover utanför på trappen nerbäddad i vagnen.
Väntar ni?
Jag ser att många har kikat bloggen idag, väntar ni på inlägg? Då kan jag glatt meddela att det är gång. Jag ska skriva lite nu har jag tänkt. Om hur livet är och om Leah som blivit 11 månader igår och om Stella som är 40 månader nu för tiden.
Fyra år
Idag fyller bloggen fyra år, hurra hurra! Och Peter 29, det ska vi inte glömma ;-). Vi firade Peter igår med hans familj på besök, det blev mycket trevligt. Jag är tydligen inne i ett obloggigt flow, men försöker att inte känna prestationsångest eller press för det. Jag vet att det är uppskattat när jag delar med mig, men ingen blaimar väl om det i perioder informeras mindre?... Lea har förresten tagit sina första steg utan stöd i helgen. Helt otroligt hur mycket som händer i ett barns liv det här första året, men jag älskar det (att det är så häftigt att va med och att det ändå går så pass fort!).
Oskrivig
Är mycket tänkig men inget skrivig just nu... Men härliga dagar har vi, jag och barnen. Stallet har blivit kul igen (inget av barnen stretar emot just nu). Solen skiner och snön glittrar. Fågelkvitter hörs också, mysigt att vara ute nu.
Fika inställt
I em skulle vi få gäster i form av Jennika, Anton och deras bebis Noah. Typiskt nog hade Noah blivit sjuk så fikat blev uppskjutet. Istället bjöd jag släkten varav ingen kunde just idag. Trist för dem. Vi har det iaf städat och fint och ska kalasa på hembakt surdegsbröd (första gången jag bakar!), massa goda pålägg och sockerkaka och tee. En riktig familjeeftermiddag istället, inte så dumt det heller. Vi börjar med en stunds utelek och pulkaåkning! Det snöar förresten igen.
Skjuter på sjukan
Vi är fortfarande hängiga sen vi kom hem från fjällen. Mest jag nu senast. Jag är lite till och från febrig och hängig. Inte tillräckligt dålig för att lägga mig plant och inte göra nåt. Men inte tillräckligt pigg egentligen för att göra massa grejer. Så det blir att jag skjuter sjukan framför mig hela tiden, orkar inte ge det tid att bli helt frisk. Bara för att jag tycker det är så tråkigt att ställa in planerade saker också. 7års-kalas för Matilda i fredags och idag kom pappa o Nali hit och lekte. Det är så kul och mysigt. Men imorn ska jag vila helt (och nu ikväll också)!
Tillsammans
Igår hälsade jag och barnen på en familj från icdp-kursen. Det va jättekul. Noah är 7,5 mån och Leah och han körde gåvagnen tillsammans, jättegulligt tyckte jag. Stella gillade deras trapp och gick upp och ner hela tiden och klättrade över barngrindarna.
Leah 9 månader
Det som jag märker mer och mer nu, det är Olikheter mellan barnen. Det är jätteroligt att följa. Bebistiden med båda kändes så identisk. Är inte alla (de flesta) bebisar så, äta-sova-bajsa om och om igen? Och så växer de så det knakar. Om de är friska osv. Det finns säkert olikheter inom den biten också. Men mina två har varit väldigt lika i det tycker jag.
Leah har en sida som är mer iaktagande, betraktande. Den tror jag kommer sig av både att hon är lillasyster till en som tar mycket plats i rummet och kanske nåt arv från mig? Samtidigt är hon tuff och enveten, kämpar och försöker, vill verkligen lära sig saker. När hon tror att hon klarar det, kämpar hon och trillar litegrann, men kör snart på igen. Hon är väldigt mammig. Just nu börjar hon grina om hon ser en ansats till att någon annan ska ta henne i famnen. Om Peter ska trösta henne när hon trillat skriker hon ännu högre när han tar upp henne. Väldigt kämpigt för Peter just nu. Men jag tror att hon behöver mig mer just nu och då får det vara så. Jag tror absolut inte att hon blir tryggare av att tröstas av någon annan när jag finns i närheten, så vi kör på det.
Andra olikheter med Stella är att hon inte äter speciellt mycket mat. Hon trivs i den sociala situationen - sitta vid bordet, ta del av gemenskapen och gärna få mat framför sig. Sen räcker det, det mesta hamnar på golvet, skedmatning tycker hon smakar riktigt illa, det framkallar kräkreflex. Hon ammar inte speciellt länge åt gången. Det gjorde inte Stella heller för det mesta, men när hon behövde trygghet så kunde hon sova/tutta tills brösten kändes som trötta tepåsar. Leah tar oftast bara en snabbtutt och är sen redo för lek igen, eller sömn. Jag har också för mig att Stella var lite gladare som bebis. Leah är mer fundersam. Ibland skrattar hon så hon kiknar, t ex när Stella kastar grejer - det är jättekul tycker Leah. Det är verkligen en skillnad, att just i den här åldern var det ganska jobbigt att aktivera Stella-bebisen. Just för klängigheten, men ändå utforskarlust, men ändå vill ha mamma nära. Det räcker att jag finns i rummet för Leah så underhålls hon väldigt mycket av Stella.
Nyaste grejen är att de kan leka mer och mer. De kryper genom hela huset tillsammans och sen vänder och kryper åt andra hållet (läste föresten i lek-boken om det, att när barn i olika åldrar leker så anpassar den större automatiskt sig till en nivå som den mindre klarar). De kryper gärna in under köksbordet och sitter där och skrattar tillsammans. Snacka om härlig gladkänsla i magen på mig, det skapar.
Småbarnsåren
Jag läste på en blogg att hon och hennes kille brukade skratta och säga att "ja det är det här de pratat om", när alla är trötta och det blir kaos. De omtalade småbarnsåren. Det är de vi lever i just nu. Det är alla känslor på en och samma gång och otroligt tufft vissa stunder, men skulle jag vilja vara utan? Aldrig! Det är ju miljondubbelt med kärlek också. Men det har Peter och jag bestämt att vi ska sno, synsättet och försöka fnissa och känna samhörighet när det kommer såna vakennätter, sjukor, krångliga dagar osv. De omtalade småbarnsåren, som dessutom går så fort säger folk också. Det är bäst att njuta av allt det härliga i småbarnsåren och fnissa lite åt eländet när det kommer såna stunder. 
Kryper i tunnel
I tagen
Här har vi genomlidit, eller klarat av ännu en dags sjukdom. Stella somnade på soffan halv 6 på kvällen för fjärde dagen i rad. Lilla skruttan.
Men samtidigt jobbar min hjärna för högtryck. Jag har massa på gång känner jag och lägger mig i diskussioner på nätet och allt möjligt, som jag inte skulle vågat för inte så länge sen. Det är lite jobbigt när jag inser vilken skillnad det ofta är på människor som har utbildning och inte. Kritiskt tänkande, förmåga att framföra argument och tankar utan att gå på personen ifråga osv - det verkar som folk utvecklar genom antingen universitetsstudier eller genom ett stort eget intresse. Därav inte sagt att utbildade människor också kan ha knäppa åsikter och problem att uttrycka dem. Är i tagen att sälja massa onödiga saker också , hoppas vi får in lite pengar. Några ska kolla på syskonvagnen imorn äntligen!
Sjuka och trötta
Vi kom ju hem igårkväll. Så skönt att komma hem, bilresan kändes så lång. Båda barnen va på väg att bli sjuka, så de åt dåligt och va allmänt gnälliga och trötta. Jag saknar redan det mysiga i att bo sådär i storfamilj. Jag trivs med det, särskilt när det funkar så bra med att alla hjälps åt och gör sin del.
Stella och Leah sover just nu. Stella har ganska hög feber, Leah har lite. Jag har själv motat min förkylning hela veckan med alvedon varje morgon och är nu inne på hostperiod , det borde va tillfriskning va.
Längdskideutflykt
Gårdagens instagrambilder
Ny förebild
Jag har hittat en ny, eller en till förebild som verkligen beskriver det jag vill vara som förälder. Titta gärna in på
Petra Krantz Lindgrens blogg, hon är så duktig på att uttrycka sig. Precis det förhållningssätt som är min vision att ha hela tiden. Och som jag ibland svamlar om och försöker formulera, men som inte riktigt når ända fram.
Hon skrev nånting väldigt bra om s k trots någonstans, bl a
här. Men hon menar att det inte är något annat än ett uttryck för något slags behov hos barnet, allra oftast ett uttryck för ett behov av att bli bemött med lite mer respekt. Barnet har utvecklats och är redo för lite större ansvar, lite mer förståelse. Det tycker jag var himla klurigt och pricksäkert beskrivet. Det här med att kritsera och kränka - som jag är så himla rädd för. Och som ni kanske tycker jag överhypar (?). Hon beskriver och sätter verkligen ord på hur det många gånger låter när föräldrar pratar med sina barn och särskilt då i konflikter, och vad det gör med barnet och hur det får barnet att känna sig. Du får inte, det går inte, vi hinner inte, vi måste osv - sånna uttryck ska ännu mera bort ur mitt prat än innan. Det handlar om att berätta hur jag vill ha det. Jag vill att ...
"
20 Aug 2012 av Petra
- Igår frågade Tove om jag ville följa med henne och bada, men idag när jag ringde på hos henne sa hennes mamma att hon åkt till simhallen med en annan kompis!
- Nämen! Det var inte speciellt snällt av henne!
Ligger de dömande orden nära till hands för dig också? När någon varit elak mot ens eget barn och man ser sorgen i barnets ögon är det lätt hänt att döma den andra personen. Man vill ju få sitt barn att förstå att det som hände inte var hennes fel. Man vill hjälpa henne att känna sig lite bättre till mods.
Även om syftet är vällovligt tycker jag att det är olyckligt när vi föräldrar dömer människor i barnets omgivning. Varje gång vi uttalar oss dömande om andra missar vi en chans att låta barnet lära sig något om sig själv.
När föräldern i exemplet dömer Tove lär hon visserligen sin dotter något. Hon lär henne något om Tove: att Tove inte är snäll. (En sanning som är högst diskutabel, för handen på hjärtat, vad vet föräldern egentligen om varför Tove gjorde som hon gjorde?) Föräldern lär också barnet att lägga ansvaret för de egna känslorna på andra människor, vilket förstås är en väldigt nyttig färdighet om man vill fostra ett barn som trivs bra i offerrollen (där det än andra människors fel att man själv mår dåligt), men knappast hjälper om man vill ge barnet stöd i att utvecklas till en individ som tar ansvar för sitt eget liv och välmående. (Läs gärna inlägget ”Vem har makten över dina känslor?” där jag skriver mer om det här med att ta ansvar för sina egna känslor.)
Vad föräldern missar när hon dömer Tove är en möjlighet ge sin dotter stöd i att lära känna sig själv: att upptäcka vad hon själv värdesätter, vad som är viktigt för henne och formar henne till den hon är.
Hur kunde föräldern ha sagt istället, om hon ville hjälpa sin dotter till ett sådant lärande? Kanske ungefär så här:
- Du verkar besviken? Jag gissar att det är viktigt för dig att kunna lita på det som andra människor säger?
När föräldern säger så här hamnar fokus på dotterns behov, istället för på Toves eventuella fel och brister. Föräldern uppmuntrar dottern att vända uppmärksamheten inåt och lära sig något som sig själv."
Läs gärna mer om ni är intresserade. Hon är jättebra tycker jag.
