Har jag skrivit om att Guldet är hemma igen? Jag hämtade ju hem henne förra lördagen. Så nu står hon hemma i stallet med Ville och Bamse igen. Hon tog flytten med ro och det märktes på henne att det var som att komma hem.

Jag red en sväng i söndags med Daniel. En sväng i tisdags själv. Och en sväng idag själv. Ridningen är full av blandade känslor och tankar. Ena stunden är jag glad för min fina häst. Nästa stund letar jag fel på det som fodervärden gjort, är hon inte väldigt hård i munnen? Och har hon tappat musklerna över ryggen? Några stunder är det riktigt roligt att rida. Men det är en pina att ge sig ut, det är inget jag känner sug efter direkt. Men jag peppar mig själv att jag behöver hålla henne i trim inför eventuella köpare. En tjej ska komma och prova henne redan på söndag. Då velar jag lite kring om jag ska ringa henne och skjuta på provridningen. Jag har ju bara haft henne hemma en vecka, och hon kanske inte visar sig från sin bästa sida. Hon som är intresserad är inte helt säker på att hon ska köpa häst, men hittar hon rätt så kommer hon bli säker, ungefär så sa hon.
När jag rider Guldet tänker jag, fasen, vem skulle bli kär i den här hästen om de provred för första gången? Det känns som hon har tappat bjudningen, man får inte den där fina kontakten i bettet, en häst som går att hålla mellan hand och skänkel. Ena stunden biter hon fast i bettet och drar andra släpper hon helt och spattar iväg eller sneddar. På slutet idag kändes det som jag hittade henne lite igen, jag fick henne att bjuda fram mot bettet och jag kunde i alla fall lite samla ihop bjudningen och jobba ihop henne. Men det är svårt. Det var ju länge sen jag red ordentligt, länge sen jag fick coachning. Förutom av Julia i höstas, men hon hade ju en annan ridstil än jag, som jag vet är bättre, men som jag inte klarar av att fånga upp utan hjälp. Jag vet att jag borde lära mig att rida mer med sätet och benen och mindre med händerna, men det är jättesvårt. Särskilt nu när Guldet är väldigt mycket riden i munnen, känns det som... Suck.. Undrar hur jag ska lyckas sälja henne till en bra människa.

Stella fick vattenkoppor förra torsdagen. Hon är fortfarande sjuk lilla stackaren. Nu har det övergått till en riktigt envis förkylning med snor, hosta och feber. Till råga på allt verkar det som den andra framtanden är på väg att spricka igenom. Hur är det nu egentligen, feber ger tandsprickning eller tandsprickning ger feber?? Nån som vet?

Peter har varit hemma och vabbat några dagar. Idag stannade jag hemma eftersom jag bara hade en föreläsning idag. Imorn har jag som tur är inget på schemat, så Stella får hela veckan på sig att bli frisk och pigg igen. Fredagar är Peter numera pappaledig.

Hon har ju varit så himla frisk hela tiden tycker jag. Förut har hon bara varit sjuk från dagis ett par dagar. Men jag har väntat på de där vattenkopporna som har gått runt bland barnen på hennes avdelning i flera månader.

Nu blev hon lite piggare efter lite alvedon och saft och ett kex, det var ungefär vad som gick ner. Innan det låg hon bara i min famn och kramades och sov. Jättevarm hela hon förutom ena foten... Min lilla älskade skrutt.

Tro't eller ej, men det är vi två igen... Mitt liv är så bra nu!

Var hos Guldet i lördags och red henne. Hon är slimmad nu. Ser riktigt fit ut numera tycker jag, jag som är van att ha henne rund och go'.

Hon kändes som vanligt att rida, fast starkare och lugnare. Linnea har jobbat henne jättebra med att bli trygg med allt möjligt, så hon står helt lugnt i boxen när man sadlar, täckar och allt sånt. Man kan även röra sig uppe på ryggen och klappa henne och ta av jackan eller ländtäcke, det är bra jobbat tycker jag!





På lördag om två veckor ska jag åka och hämta hem henne. Sen ska jag försöka sälja henne så fort som möjligt. Men jag får försöka hålla igång henne så gott jag kan fram tills dess att jag får henne såld. Det är ju skoj att rida, jag märkte när jag gjorde det att jag saknat det lite. Det satt i kroppen hur man gör, det var som igår jag red sist fast det var ett halvår sen. Men en ridhäst på heltid hinner jag ändå inte med och har inte råd med.

Nu är vi stugan i Säfsen. Det är så mysigt. Idag har vi firat farmors födelsedag och åkt skidor, ätit enorma mängder mat och haft det trevligt. Stella har lekt med barnvakterna farmor, farfar och Maria och haft det så bra.