Det har känts så skönt ända sen jag sålde Guldet, att bara ha en häst att ta ansvar för. Tänk det har gått ett år sen hon flyttade nu. Vad snabbt det här året har gått. Tjejen som har henne ställde nyligen upp i sin första tävling, de red en Lingondressyr tillsammans hemma på klubben. Jag blev glad av att se bilder på dem tillsammans och Guldet var sig lik. Hon såg stor ut och musklad och fin tycker jag.

Jag snodde en bild från hennes facebook, kan väl inte göra något här på min privata blogg?


Jag har inte haft något alls dåligt samvete för Ville nu under hela vintern. Jag har varit där en eller två gånger i veckan bara och skött om och Stella har fått ridit när hon har velat. De andra dagarna har ju Petra skött allting och så några olika medryttare till Dina har mockat när de varit där och sådär. Så ansvaret har varit delat mellan oss som har ansvaret för de tre shettisarna. Men nu senaste veckorna när jag först var sjuk och sen såhär hängig och tung och trött som jag är, så har jag fått lite dåligt samvete. Att jag inte har gjort min del av skötseln, men framförallt att jag haft dålig koll på min häst. Hur han mår och sådär.

Vi var där i förrgår i alla fall och han mådde prima. Vikten är bra nu tycker jag på både Ville och Bamse (Dina har flyttat nu igen, så nu har vi två hästar). Hästarna går på megastora betet fortfarande och än så länge är inte gräset för grönt. Men snart slår det väl till med vårgräset. Petra tycker vi ska ha kvar dem i stora hagen så länge som möjligt och sätta munkorg på dem så de inte blir sjuka. Men vete tusan vad jag tycker. Jag är rädd att det ska bli som förra året att Ville tappar för mycket hull och blir sjuk. Däremot så mår han ju så mycket bättre om han slipper bli sådär superfet och tung, för det ger honom ju ökat besvär med bakknäna och andningen...

Känns svårt att använda munkorgen lagom mycket liksom. Det bästa tycker jag borde vara att ha hästarna i en anpassad hage efter hur mycket gräs de behöver/klarar av. Skogshagen utan munkorg borde väl vara det bästa?... Vore ju snällast att ha utan munkorg också så hästarna kan klia på varandra och ha det så naturligt som möjligt.

Jag beställde grejer till träckprov idag, så det är väl bra att börja med att kolla deras maskstatus, så får vi diskutera hur vi ska göra med hage framöver...

Vad tror ni, nåt tips på vad som är det bästa upplägget med shettisarnas gräsintag i sommar?

Fy fasen vade ont jag har just nu. Kan knappt röra mig upprätt. Skulle behöva en sån där förlossningsrollator att ha här inne.

Mina fogar och min rygg blev minst sagt överansträngda i stallet i eftermiddag. Världens vackraste dag. Klarblå himmel och skön varm vårluft. Superhärlig vagnstur med Villiam. Petra tömkörde Dina och Jonatan gick med Bamse med på turen. När vi kom tillbaka fortsatte Petra att tömköra Dina lite i hagen. Jag hjälpte henne lite och ville också prova. Gick jättebra, men jag kände att fogarna blev lite ansträngda. Sen spände vi för Dina för  vagnen för första gången (hon är körd innan, men det har inte blivit av att jag haft tid att hjälpa till med det förut). Gick galant! Jag körde några varv, hur cool som helst, hon var verkligen lugn och trygg och kändes hur van som helst. Petra provade att köra litegrann också. Sen kom Daniel och glad i hågen fick han prova att köra. Han har blivit rädd att rida sen Dina stack med honom i vintras så han trillade av. Så han har inte ridit sen dess. Han såg väldigt lycklig ut i vagnen och allt var frid och fröjd. All oturlighet till trots kom en otäck dundrande lastbil förbi på vägen, parallellt med Dina och Daniel (som var innanför staketet i hagen). Dina gasade på, blev rädd och gjorde Daniel vettskrämd. Daniel tappade tömmarna och skrek av rädsla för att ha tappat kontrollen. Dina genade runt i hagen och vagnen fick ta en alldeles för snäv kurva över en trädgren. Vagnen välte(!) och Daniel flög ur, Dina sprang vidare en stund med vagnen liggandes på sidan efter. Jag kutade fram till Dina som lugnt stannade. Jag tog av vagnen, ställde upp den igen och sen spände för igen. Daniel blev verkligen jätterädd och slog sig också lite i ryggen och sidan. Det var så himla oturligt det som hände, verkligen inte vad hans häst-självförtroende behövde! Verkligen inte vad mina fogar behövde heller för efter den ruschen kände jag mig helt ledbruten och än värre nu. Med Dina var det ingen fara, hon var helt lugn när jag körde ett par varv till efter det som hände. Daniel vägrade att sätta sig i vagnen igen. Tyvärr, himla tråkigt!

Stella och Jonatan var i sandlådan just när det hände, som tur var. Hon märkte inte av det som hände. Det var så typiskt också, Petra och jag stod just och pratade lugnt om hur bra det gick och att det var kul att se Daniel glad ihop med hästen igen... Så kan det gå. För en gång skull känner jag inte att jag hade någon skuld i det hela, allt var bara otur. Jag brukar kunna få dåligt samvete och känna att jag har haft övertro på vad som är genomförbart, men nu känner jag bara att det var tråkigt, otur och dumt.

Min lilla hästaputt, han har blivit så nedgången på sista tiden. Jag är ju bara där en-två gånger i veckan och senaste månaden har jag sett honom tappa allt mer. Musklerna har han tappat och geisten. Jag känner knappt igen honom. I torsdags hade jag ute veterinären som gjorde en ordentlig koll på honom. Hon tog även blodprov som inte visade något. Däremot tyckte hon att han är alldeles för smal nu. Hon kollade även tänderna och det visade sig att en av hans maltänder är helt nedsliten, vilket gör att tänderna i överkäken har växt så mycket att en berg-o-dalbana har bildats i hans högra tandrad. Det gör att det är svårt för honom att tugga maten, och det märks att han tar längre tid på sig att äta nu. Chockerande besked var att hon tyckte hans tänder såg ut att vara 25-28 år gamla - och jag som trodde att han var 20. Han är alltså troligtvis äldre än jag trott senaste 7 åren. Han har dessutom haft diarré ett tag nu och innan det hade han konstigt beteende med att kissa mycket och dricka mycket vatten. Men blodproven visade ju att han inte hade några njurproblem som kunde ha varit anledningen till att han drack och kissade mycket.

Jag har varit ock köpt ett fodertillskott som hjälpa honom att återställa balansen i magen. Pro Eqou heter det och det innehåller sånna goda bakterier som behövs i hästens mage - hoppas verkligen att det ska hjälpa honom så han att blir pigg och glad igen.

Stella fick ta en liten ridtur på honom runt trädgården bara. Hon sitter så stadigt på hästryggen nu och hon älskar det.




Jag tycker han ser för hemsk ut lilla hästen, känner inte igen honom. Han ser bukig ut om magen, men revbenen känns alldeles under pälsen och han är alldeles för smal och muskelfattig... :(

Det har gått för hårt åt honom att gå med munkorgen hela sommaren, han fick ta av sig den för en månad sen ungefär och har stödfodrats med hö två gånger om dagen nästan hela sommaren. Senaste månaden har de betat i en gröngräshage ett par timmar om dagen också vilket veterinären tyckte va jättebra. Annars är jag jättenöjd med skogshagen de har nu, för den är verkligen anpassad för shettisar.

Bilderna blev tyvär inte så bra... Jag såg verkligen på hästarna när de kutade runt där hur tjock Ville redan är. Vilken skillnad det är i Bamses och Villes ork och smidighet! De har ändå gått i helt nerbetad hage. Iof de som har hållt den så nerbetad också...

Här ger de sig upp i skogen och kollar läget - där de igår sprang imellan trådarna och rymde.


Här bakom ser man fållan som leder bort till stallet och en lösdrift som de ska kunna gå in i (snart när den är urmockad!)



Idag har Ville gått med munkorgen hela dagen och hästarna har stannat i hagen med strömmen påslagen. Han riktigt deppade och tjurade ett par timmar, men hittade sen en teknik för att lyckas få i sig lite gräs. Man känner sig grym, men han mår inte bra av att bli tyngre :/

Ville är ju nu skodd igen på alla 4 hovarna. Hoppas han inte blir halt av lite lagom ridning/körning nu i sommar.

Peter och jag har jobbat med en ny hage åt shettisarna senaste veckorna. Äntligen blev den färdig idag. Så nu har de en helt parasitfri hage i skogen med en fålla bort till lösdriften. Det var mer gräs än jag först trodde eftersom den nu blev klar så pass sent på våren. Så Ville kommer bli tvungen att ha munkorg på sig en del nu i början tills det är mer nerbetat, eftersom han inte mår bra alls av att bli så tung och stor. Sen tror jag skogshagen blir ganska mager och bra för dem. Det värsta var att precis när vi kom hem ringde Jonatan och sa att hästarna hade rymt. Shit, allt jobb förgäves ungefär. Men strömmen var iof inte påslagen eftersom en sladd var trasig... Hoppas de kommer stanna i hagen och trivas när väl strömmen är på!

Ska se om jag orkar lägga in nya bilderna jag tog på hästarna när vi släppte ut dem förut...

Nu är Guldet besiktad och frisk. Jätteskönt! På lördag ska vi skjutsa henne till Flen till hennes nya hem. Hoppas hon kommer trivas och att köparen kommer va nöjd med henne.

Alltså jag är så glad att har fått lära mig något nytt om Guldet nu sista veckan. Guldets blivande köpare hade ju med sig sin ridlärare när hon provred nu andra gången. Jag fick ett bra intryck av henne, hon verkar ha en sund inställning till hästar och ridning. Hon reagerade ju på Guldets bett, som var lite skarpare. Hon tyckte att man borde använda vanligt tränsbett. Och jo, det vet ju jag också, det är av ren lathet jag har satt på det bettet för jag tycker Guldet blir så seg och tråkig i munnen med tränsbett. Men så rätt hon har att det inte är rätt väg att gå, att sätta skarpare bett på löser oftast inte problemet! Det har ju istället resulterat i att Guldet har varit väldigt tjafsig i munnen och inte vågat ta stöd på bettet alls, blivit väldigt vinglig och svår att styra eftersom hon inte kännt sig trygg och lugn med bettet. Ridläraren provred också Guldet och red och red och red, vi tyckte det såg fint ut, men hon tyckte Guldet var jätterädd för att ta stöd och gå kvar i bra form i övergång från skritt till trav. Nu senaste två gångerna har jag ridit på hackamore i skogen. Vilken upplevelse, är så glad att jag lyssnade på rådet och det stämmer så bra! Ingen som helst oro från min sida att det är nåt fel på Guldet nu, så himla fin i formen, jobbar på mjuk och fin och bjuder ärligt och vågar ta stödet på båda sidor och går rakt fram. Allt knasigt satt i det dumma bettet, att jag inte tänkt på det förut och tagit mig tid att testa. Men jag är glad att jag har kännt vilken fin häst jag har och hon är glad och trivs med att jobba och jag tror hon är frisk och kry och kommer gå igenom besiktningen på torsdag. Håll tummarna vänner!

Anette, som provred Guldet förra helgen, kom för andra gången idag och provred. Hon hade med sig sin ridlärare som jag tyckte väldigt bra om. Hon är jättekär i Guldet och vill köpa henne. Jag kan inte riktigt slappna av och känna att det är färdigt förrens Guldet har gått igenom veterinärbesiktning och jag har fått pengarna. Men det är på god väg nu. Jag har väldigt bra känsla av den här tjejen också. Hon är lugn av sig och har en envishet och ett engagemang som känns äkta. Hon har älskat hästar hela livet och alltid velat ha en egen. Hon ska alltså köpa sin första häst, stalla upp den i ett litet prívatstall i anslutning till ridskolan. Så hon kommer få gott om hjälp med ridningen och jag tror de kommer utvecklas fint tillsammans och ha mycket roligt. Guldet ser tillfreds ut när hon blir riden av den här tjejen och jag tror det kommer bli super. Håll tummarna alla vänner! 

Stella och Peter har åkt iväg till Kumla för att hälsa på farmor och farfar. Känns tomt och konstigt att vara ensam här hemma. Det ska komma en tjej och provrida Guldet om ett par timmar. Jag är lite nervös och spänd inför det. Jag blir så osäker på mig själv och på min häst. Mina insikter är i alla fall att hon är väldigt snäll och vill göra sitt bästa. Men hon är samtidigt lite jobbig att rida eftersom hon är tittig och behöver ett stöd från ryttaren hela tiden. Nali provred Guldet igår, det gick jättebra. Det såg helt lugnt och fint ut, fast Nali tyckte det kändes lite vingligt och hafsigt. Men det såg fint ut liksom. Men det är ju ryttarens känsla som kommer avgöra i slutändan och jag känner ju på mig att man inte blir dö-kär i Guldet om man provrider henne första gången. Det beror nog på hur duktig ryttare man är också, men är man lite medel eller ovan känns hon nog snäll men inte så rolig att rida.

Jag tycker dessutom att hon känns så ojämn i bjudningen. Lite loj och trött nästan, undrar om hon har tappat för mycket i vikt så hon inte orkar. Undrar om hon behöver mer kraftfoder? Jag såg till att hon fick pellets på morgonen nu också, så hon kanske är lite piggare idag... Hoppas verkligen.

Det är svårt... Jag är så splittrad, får liksom lite skuldkänslor gentemot Guldet, min fina, gulliga häst, när jag pratar illa om henne och när jag bara vill bli av med henne. Jag tycker ju om henne och vill ju hennes bästa. Och nu när hon är nära igen blir jag mer sentimental och får starkare känslor för henne igen.

Har uppdaterat annonsen igen, såg att jag missat att skriva hur gammal hon är, hoppas nya kommer in på blocket snart. La även in en liten film nu... Innan såg den ut såhär:


Här är Nali och Guldet från igår:


Jonatan och Matilda va med och körde Ville. Ville tyckte det va lajbans att komma ut och dra vagnen, gick dessutom superbra barfota, inget öm!

Har jag skrivit om att Guldet är hemma igen? Jag hämtade ju hem henne förra lördagen. Så nu står hon hemma i stallet med Ville och Bamse igen. Hon tog flytten med ro och det märktes på henne att det var som att komma hem.

Jag red en sväng i söndags med Daniel. En sväng i tisdags själv. Och en sväng idag själv. Ridningen är full av blandade känslor och tankar. Ena stunden är jag glad för min fina häst. Nästa stund letar jag fel på det som fodervärden gjort, är hon inte väldigt hård i munnen? Och har hon tappat musklerna över ryggen? Några stunder är det riktigt roligt att rida. Men det är en pina att ge sig ut, det är inget jag känner sug efter direkt. Men jag peppar mig själv att jag behöver hålla henne i trim inför eventuella köpare. En tjej ska komma och prova henne redan på söndag. Då velar jag lite kring om jag ska ringa henne och skjuta på provridningen. Jag har ju bara haft henne hemma en vecka, och hon kanske inte visar sig från sin bästa sida. Hon som är intresserad är inte helt säker på att hon ska köpa häst, men hittar hon rätt så kommer hon bli säker, ungefär så sa hon.
När jag rider Guldet tänker jag, fasen, vem skulle bli kär i den här hästen om de provred för första gången? Det känns som hon har tappat bjudningen, man får inte den där fina kontakten i bettet, en häst som går att hålla mellan hand och skänkel. Ena stunden biter hon fast i bettet och drar andra släpper hon helt och spattar iväg eller sneddar. På slutet idag kändes det som jag hittade henne lite igen, jag fick henne att bjuda fram mot bettet och jag kunde i alla fall lite samla ihop bjudningen och jobba ihop henne. Men det är svårt. Det var ju länge sen jag red ordentligt, länge sen jag fick coachning. Förutom av Julia i höstas, men hon hade ju en annan ridstil än jag, som jag vet är bättre, men som jag inte klarar av att fånga upp utan hjälp. Jag vet att jag borde lära mig att rida mer med sätet och benen och mindre med händerna, men det är jättesvårt. Särskilt nu när Guldet är väldigt mycket riden i munnen, känns det som... Suck.. Undrar hur jag ska lyckas sälja henne till en bra människa.

Var hos Guldet i lördags och red henne. Hon är slimmad nu. Ser riktigt fit ut numera tycker jag, jag som är van att ha henne rund och go'.

Hon kändes som vanligt att rida, fast starkare och lugnare. Linnea har jobbat henne jättebra med att bli trygg med allt möjligt, så hon står helt lugnt i boxen när man sadlar, täckar och allt sånt. Man kan även röra sig uppe på ryggen och klappa henne och ta av jackan eller ländtäcke, det är bra jobbat tycker jag!





På lördag om två veckor ska jag åka och hämta hem henne. Sen ska jag försöka sälja henne så fort som möjligt. Men jag får försöka hålla igång henne så gott jag kan fram tills dess att jag får henne såld. Det är ju skoj att rida, jag märkte när jag gjorde det att jag saknat det lite. Det satt i kroppen hur man gör, det var som igår jag red sist fast det var ett halvår sen. Men en ridhäst på heltid hinner jag ändå inte med och har inte råd med.

Värsta snöiga och kalla vintern ju!

IsbjörnsVilliam


Nallehästarna

I tisdags var det veterinärbesiktning på ATG-kliniken och efter det skjutsade vi Guldet till nya hemmet hos fodervärden Linnéa i Degerfors. Veterinärbesiktingen var inte helt prickfri, tyvärr. Hon visade 2gradig böjprovsreaktion  på vänster fram, lågt och 1-gradig på höger fram, lågt. Jag fick en klump i magen när jag såg henne halta iväg. Men vi gjorde hela besiktningen och röntgade även framkotorna igen. Röntgen visade inga förändringar sen för ett år sen, positivt! Veterinärens slutsats var att den lilla reaktionen kan ha betydelse, men det behöver inte vara så. Hennes förslag var att fortsätta rida igång henne ytterligare en eller två månader och sen göra en ny kontroll. Vi bestämde tillsammans att Linnéa får ha henne på prov under den här tiden. Det känns som jag kan lita på att hon rider Guldet på ett bra sätt. Guldet delar nu stall med en jämlike, ett fuxsto med två virvlar i pannan som också är lite prillig. De verkar komma överens har jag fått rapporterat. Känns skönt att jag hittade en bra fodervärd och att jag kan släppa pressen att behöva åka och rida flera gånger i veckan nu.

Nya grejen är att jag ska sjunga när jag rider, då andas jag och slappnar av hela tiden, går super!





Är ju fasen kul att rida


Snälla gulliga fotograferna

(Åh jag har verkligen letat och letat efter ett sånt program som man klipper ur bilder direkt ur internetfönster. Nu har jag hittat det av en slump! *glad*)



Jo, anledningen till att jag måste sätta igång Guldet enligt igångsättningsprogrammet är: 1. Dels att hon har varit skadad och behöver bli ordentligt uppbyggd igen för att inte riskera att skadan går upp igen. 2. För att jag inte har tid/råd/lust att ha kvar henne och jag vill inte låna ut eller sälja henne utan att veta att hon funkar motoriskt och psykiskt.

Det är liksom inte för skojs skull jag rider nån dag i veckan ens. Jag rider enbart för att jag måste sätta igång henne. Såklart det kan va kul om det går bra. Men det är inte för skojs skull jag lämnar Stella till barnvakt och gör det. För gamla hästLones pysselstund med häst, räcker det med Ville liksom. (Och Bamse) Jag behöver kommer ur min onda cirkel av att göra mig beroende för andra. Därför (och förståss den knappa ekonomin som ensamstående) måste jag sälja min häst. Tyvärr...

Jag förstod inte riktigt parallellen med att sälja Stellas eventuella framtida syskon?


Tack för peppen och för att du bryr dig också! Ja, det gick ju bra när jag gick back-to-basic, men jag är bara så trött på att behöva göra det hela tiden. Hästen är ju 7 år nu. Ingen bebis längre. Men jag antar att jag få inse att just den här hästen är lite känligare och otryggare som individ.

Har precis ridit Guldet igen. Idag gick jag back-to-basic ordentligt och verkligen överdrev introt till ridningen. Jag var lika noggrann och konsekvent som jag var när hon var bebis. Jag klappade henne överallt på kroppen, klappade på sadeln, röck i stigläderna och hoppade upp och ner runtomkring henne. Alltså väldigt noggrann förberedelse innan uppsittning. Självklart pratade jag med henne hela tiden också. Hon var fullt fokuserad på mig och helt lugn. När jag sen satt upp var jag också väldigt konsekvent med att inte fortsätta förrens hon var lugn och stod still. Vilken skillnad alltså när jag väl satt i sadeln. Full fokus på mig från början och helt avslappnad var hon. Jag satt på och hon stod still en bra en stund (så länge som jag bad henne), när jag bad henne skritta var det helt avslappnat och lugnt. Resten av ridpasset förflöt lika bra det! Vilken skön känsla att det gick så himla bra. Traven var helt underbar. Åh, då vill jag bara aldrig sluta rida.

Jag märker det med mig själv att när jag slutar bry mig om för mycket alla andras råd och lyssnar på mina och hästens idéer och önskemål. Då går det precis så bra som jag vill.

Min andra insikt som jag formulerat i huvudet idag är att jag inte räcker till för Guldet. För att det ska gå sådär bra att rida och göra saker med Guldet, så måste jag vara på topp. Som småbarnsmamma behöver man alltid finnas tillhands för sin bebis och vara på topp. Då räcker ju inte krafterna till en lika krävande, om inte mer krävande, individ till. Där ligger mitt dilemma. När jag dessutom behöver sätta igång Guldet med regelbunden träning, så att hennes kondition och styrka byggs upp igen. Då hamnar jag verkligen i ett dåligt läge. Om jag måste vara sådär på topp som jag skrivit, och jag bara pallar det typ en eller två dagar i veckan, då blir det inte mycket träning av hästen. Som flera har sagt åt mig, är det ingen vits att jag gör något alls med hästen om jag inte är i form för det. Alltså... Fasen, jag räcker ju inte till då.... Blääääääää

Efter två dagars konfererande och bollande med Frida/hästviskaren känner jag mig lite klokare gällande Guldet. Vår gemensamma slutsats gällande hennes problematik är att hon är väldigt känslig, men också ärlig. Hon litar på mig som ledare väldigt starkt från marken och i övergången från marken upp till ryggen, väl på ryggen behöver hon mitt fulla stöd för att slippa känna sig rädd och bli osäker på situationen. Så fort jag tappar fokus på Guldet, så tappar hon fokus på mig och då tror hon att hon själv måste ta alla svåra beslut. Och det är svårt när man är en korkad, känslig häst som behöver stöttning av en trygg ledare. Mina aggresioner gentemot Guldet har släppt. Men jag känner mig otillräcklig i vår gemensamma relation eftersom jag måste vara på topp för att samarbetet ska kunna fungera. Som småbarnsmamma har man inte riktigt möjligheten att vara på topp för någon annan än för just sitt småbarn.

Nu kommer jag visa lite bilder som Frida tagit på Guldet och mig, lägg särskilt märke till hur hon vinklar öronen när hon fokuserar på mig gentemot när hon tappar mig i mitt ledarskap, direkt kan man se hur spänd och osäker hon blir.

Här leder jag henne före uppsittning, helt avslappnat kroppsspråk och full tillit till att jag reder ut eventuella svårigheter


Jättespänd vid uppsittning, flyktposition med det upplyfta bakbenet, men eftersom hon vill lita på mig så står hon ändå still trots osäkerheten inför situationen


Jättespänd och krum precis efter uppsittning, känns som att hon vill bocka, men det gör hon inte. Hon blir jättekort i kroppen och väldigt onöjd över nånting


Så fort jag aktiverar henne med nånting, t ex serpentinövningar (Fridas idé), så ger hon mig sitt fulla fokus och litar på mig och blir avslappnad i tron att när jag bestämmer nånting så blir allting bra



Första lilla traven, jättekort objudig trav, spänd över vad som händer


Lite mer avspänd och lösgjord


Bästa och sista traven, lösgjord, eftergiven, mjuk och bjudning i steget, dock lite på bogarna andra bilden, men men




Hackamoret funkade väldigt bra att rida på, men jag tror inte det är i bettet som problemet bottnar utan i min koncentration och mitt ledarskap. Jag ser det inte som en omöjlighet att få Guldet trygg och avslappnad!

Frida har hjälpt mig med Guldet idag. Det gick skitbra! Jag tömkörde henne under glada tillrop från Frida. Vi kom fram till att Guldet behöver min fulla koncentration för att slappna av. Så fort jag tappar fokus, blir hon osäker på situationen. Då blir hon förvirrad över vem som bestämmer och vad hon ska göra. Det känns som en trolig teori. Imorn ska vi testa lite ridning och se om vi kan få lite mer reaktioner från Guldet så vi kan se hur vi ska åtgärda alltihop.