Lite klokare nu
Nu kommer jag visa lite bilder som Frida tagit på Guldet och mig, lägg särskilt märke till hur hon vinklar öronen när hon fokuserar på mig gentemot när hon tappar mig i mitt ledarskap, direkt kan man se hur spänd och osäker hon blir.
Här leder jag henne före uppsittning, helt avslappnat kroppsspråk och full tillit till att jag reder ut eventuella svårigheter
Jättespänd vid uppsittning, flyktposition med det upplyfta bakbenet, men eftersom hon vill lita på mig så står hon ändå still trots osäkerheten inför situationen
Jättespänd och krum precis efter uppsittning, känns som att hon vill bocka, men det gör hon inte. Hon blir jättekort i kroppen och väldigt onöjd över nånting
Så fort jag aktiverar henne med nånting, t ex serpentinövningar (Fridas idé), så ger hon mig sitt fulla fokus och litar på mig och blir avslappnad i tron att när jag bestämmer nånting så blir allting bra
Första lilla traven, jättekort objudig trav, spänd över vad som händer
Lite mer avspänd och lösgjord
Bästa och sista traven, lösgjord, eftergiven, mjuk och bjudning i steget, dock lite på bogarna andra bilden, men men
Hackamoret funkade väldigt bra att rida på, men jag tror inte det är i bettet som problemet bottnar utan i min koncentration och mitt ledarskap. Jag ser det inte som en omöjlighet att få Guldet trygg och avslappnad!
Vad super att Frida kom och hjälpte dig.... ja man måste nog ha full fokus på hästen... annars blir de nog lätt att de blir strul....
Och speciellt eftersom Guldet är en så känslig individ okså.... du får försöka att stå i 10 min och slappna av och tänka tomt i huvet innan du går ut och börjar rida... och bara fokusera på henne...
Kram
Jag märkte att hon tar lite tid på sig att lita på nya människor de där dagarna jag hade hand om henne. Hon var lite vaksam mot mig först. Jag fick ju inte tag på henne i hagen första dagen. Jag kom inärheten när jag mutade med lite gräs, men jag fick inte komma fram och klappa henne, då ryggade hon undan. Nästa dag stog hon inne när jag kom och då när jag gick in i boxen så vände hon och ställde sig med huvudet ifrån mig. Jag ställde upp henne i gången och borstade, pratade, kliade och klappade, så nästa dag var det inga problem. Då ville hon bli klappad och kliad på när jag kom, för då visste hon ju att jag var en snäll människa =) Lika när jag var ute på promenad med henne så var hon lite spänd i början, men jag gick på framför henne, så hon slappnade av ganska snabbt. Men det är ju sånna saker som gör hästar så personliga. Då känner man sig ärad att de litar på en =)
...fast jag förstår att det kan bli jobbigt att alltid behöva vara en stark ledare. Jag försöker vara det med Thor när vi är ute och går eftersom han blir lite trotsig ibland. Jag brukar försöka tänka att jag är en dagisfröken som är ute och "leder" en massa dagisbarn, eller en officer som leder en militärgrupp, för då måste jag vara en trygg, stark och bestämd ledare och utstråla den där energin, men sen släpper jag det och trallar runt och njuter av naturen istället =P
Vad bra att det känns som att du börjar förstå dig på guldet mer nu.
men jag ska säga det som en inflik att hon kan vara speciellt svår just nu eftersom hon stått så länge så det kommer bli bättre det var ju ett tag sedan ni tränade så hon undrar ju förstås vad det är frågan om igen.
sen låter det precis som att kanske gick inridningen lite snabbt eller så litade hon inte fullt ut på dig när du började rida henne.
hon har troligen inte helt accseppterat bettet därför det funkar bättre med hack som påminner mer om grimma som hon haft sedan hon var liten.
jag tänkte med på det, pratar du något med henne? som tex där när du precis hoppat upp, säger du något för att lugna henne och berätta att du finns där som ett stöd för henne?
När jag red in Heba, den svåra islänningen du vet som inte litade på människor så var jag nog med att lära henne lita på mig och min röst, för när man sitter på så är det en helt annan sak, hästen ser inte mig så jag måste på något sätt visa att den kan vara trygg en då och det gör jag genom rösten och försiktiga klappar, för att peppa och lugna i olika situationer.
funkar väldigt bra.
jag pratar väldigt mycket med unghästar just av den anledningen och guldet är ju vuxen men hon behöver detta en då verkar det som eftersom hon har så dåligt självförtroende, för det är det hon har.
Du måste vara hennes trygga stöd och förebild, nästan som en mamma för henne:)
så som du är för stella kan du nog vara för guldet med:)
försök koppla av när du är i stallet och gå från vardagen till NUET med hästen...tänk inte på något annat, det är skönt för själen med.
kram
kom på en sak till.
man ser där på uppsits bilden att du och guldet har samma kroppsspåk...ni kutar ryggen båda två du tappar balasnen framåt och blir osäker samma sak med guldet, där är ni nog lika osäkra båda två och då blir det inge bra.
försök att lugna henne och försök "låtsas" vara den trygga och lugna ryttaren för henne även om du med blir osäker ibland.
så försöker jag tänka....korta inte tyglarna, slappna av, klappa hästen på halsen, lugna osv även om jag blir orolig.
allt för att de inte ska känna det utan känna sig trygga med mig och situtationen.
kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Bilder säger verkligen mer än tusen ord :) Och strunt egentligen i om hon går på bogarna, se en unghästform som något positivt bara hon söker sig framåt och känns trygg med dig :)Man måste ju börja någonstans med allt. Lite prio jobba med är nog uppsittning och första sträckan när hon krummar ihop sig och ser ut som en laddad, tickande bomb. Fast att ingenting händer. För det tog en tid för henne slappna av sen så kanske lägga in mer markarbeten innan uppsittning, backa henne, ta tre steg och sen halt, tre steg till osv osv, och gå på liten volt så bakbenen gör skänkelvikning (bakbenskontroll). Och helt enkelt slappna av och försöka behålla den känslan vid uppsittning. (låter ju så lätt men är ju så svårt).
jag tror på er, ni kommer fixa detta!! massa kram
