Lea skriver jag ser ni kanske, Leah förut. Jag provar lite hur det känns. Jag har börjat ändra mig angående stavningen, dumt nog.

 

Sen jag skrev om Lea förra gången, vid 9 månader, har det hänt en hel del i utvecklingen. Hon kom ur sin gnälliga, mammighet ett tag och var riktigt frimodig och oängslig. Men kom sen in i nästa fas och är nu återigen från och till väldigt mammig och känslig för andra människors initiativ. Hon väljer dock ut vissa som hon verkar känna sig okej med. T ex Nalis kompis Sabri bara accepterade hon att vara i famnen hos utan problem. Kusin Jonatan gillar hon också att vandra omkring med.

 

Hon har börjat gå utan stöd. Släppte första gången för nästan en månad sen, men går fortfarande inte hur som helst. Helst med stöd från en eller två vuxenhänder (eller Stellas för den delen). Men ibland släpper hon och går mellan två poster. Fast krypa är snabbaste och enklaste sättet än så länge.

 

Lea är mycket gladare nu, mer bus i blicken och hon kan en hel del grimasher som är så härliga att se. Hon skrattar när hon ser Peter. Hon ropar på Babba och kryper efter Peter ibland. Hon gillar att vinka.

 

Det är också väldigt spännande att vara ute verkar Lea tycka. Hon sover gott utomhus oftast två pass per dag. Men står dörren på glänt är hon snabb att krypa dit och vill gärna utforska världen utomhus.

 

Just det, hon är mycket mer intresserad av böcker, sånger och danser nu. Om jag sjunger ler/skrattar hon och dansar med hela kroppen. Bilderböcker börjar vara kul också. Vi brukar ha en pottstund på morgonen och titta i pekböcker.

 

Någon som vill ha tips inför 1årsdagen? Jag känner verkligen att jag vill be alla som vill ge present, att vi inte vill ha mer grejer. Speciellt inte plast! Därför har jag delat ut några önskningar om praktiska grejer som vi kan behöva till några.

 

Hmm, ja, jag känner mig lite ur gängorna med skrivandet just nu faktiskt. Jag har säkert missat massa intressanta saker jag kunde berättat. Men det får duga för nu, för nu har lillan vaknat utanför.

 

Om jag vore gränslös skulle ju barnen inte leva och vara hälsosamma. Det är vad jag tänker. Jag vet att flera av er tycker jag är mjäkig ibland och att jag måste sätta gränser. Men jag sätter massa gränser, men de jag tycker är viktiga. Ibland känner mig självklart osäker på saken. Men det som jag Måste stoppa, det stoppar jag. Annars skulle de ju inte leva. Det mest livsnödvändiga, att inte springa ut på vägen. Att inte stoppa saker i munnen som kan kväva till döds. Eller att inte slänga sig i sjön utan flytredskap. Dessutom bestämer jag massa saker som handlar om hälsan, att gå och lägga sig när det är kväll, att äta på bestämda tider, att vara ute och leka lite varje dag (försöker bestämma det iaf), att ha lite varma kläder när det är kallt. Det andra buset, stojet och springet barn har för sig, det är sådant jag oftast har överseende med, eller tålamod för. När jag får ont i öronen eller när jag tycker det blir för mycket, då bryter jag, på ett eller annat sätt. Men det handlar faktiskt om mig och vilka gränser jag vill sätta. Om ni tycker att min unge är jobbig som springer eller väsnas, så får ni säga ifrån, för det handlar om er gräns. För det mesta tycker jag faktiskt att Stella är väldigt bra på att acklimatisera sig i olika omgivningar och läsa av hur man ska göra, tex på café eller så. När en mormor eller en moster är med kan hon bli lite extra speedad och tycka det är så roligt, så då kan det vara lite svårt att uppfylla allas förväntningar på en väluppfostrad unge.

 

 

Jämförelsebild Leah 4 månader och 7 månader, syns i stolen hur mycket hon vuxit tycker jag

 

Hon har lärt sig jättemycket och tar för sig av livet mer och mer. Jag skrev att hon var ihärdig i sitt undersökande, och det är hon, nyfiken på världen och husets alla skrymslen och vrår. Hon är också väldig mammig. Om hon varit ensam med Peter eller någon annan en stund, så räcker det att jag ropar hallå i dörren, så kommer underläppen fram och och hon kommer på att hon saknar mig. Det är inte konstigt tycker jag, så mycket som hon utvecklas, att hon också blir ledsen och skrikig på kvällarna och helst vill ligga vid mitt bröst och tutta i sig trygghet, det tar hon sig inte så mycket tid till på dagarna längre. När jag känner att brösten spänner på dagarna och jag bara vill amma, så tuttar hon ett tutt, sen vänder hon sig ut åt rummet och vill se vad som händer. Mjölken sprutar. Kvällen och nätterna då vill hon tutta istället.

 

Maten som jag skrev om tidigare, tycker hon om, om hon får bestämma själv och välja vad hon ska pilla in i munnen. Skedmatning är hon inte så förtjust i, även om det funkar ibland det med. Hon är väldigt förtjust i frukt och bär, yogurt, vatten och de mesta påläggen hon fått prova. Rån och bröd verkar hon vara lite trött på nu, hon äter mest pålägget och kastar resten. Ärtor gillar hon, hon är väldigt trixig tycker jag som kan få tag i en liten ärta med två fingrar och ta den till munnen.

 

Äter rån tror jag

 

Bada i diskhon på mitt 26årskalas

 

Rutinerna tycker jag har börjat utforma sig helt naturligt. Eftersom hon äter med oss alla måltider, så passar det sig att ta en sovlur på fm och en efter maten, och en på kvällen. Sen somnar hon vid 8tiden på kvällen, ungefär som Stella. De turas om att vakna först på morgonen, men oftast vid halv 8-8. Idag fick vi sovmorgon alla fyra till kl 9, guu så skönt må ni tro.

 

Hon sover gärna i vagnen när vi är ute, fast just här ligger hon vaken och tittar och lyssnar

 

Lite intressant eftersom jag skrev om att Stella kunde säga mamma och hej vid 7 månaders ålder är ju att undersöka om Leah "kan" det. Jag funderar på om det beror på mig att jag var så uppslukad och fokuserad på Stella 100 %, och jag Hörde ju det jag ville höra, väldigt mycket, kanske. Leahs gaggande har också låtit som heeej några gånger och vavvavamamauuuääää, när hon varit ledsen hos Peter och sett mig komma. Det kan ju tolkas... :) Jag har också hört pappa i sånt gaggande faktiskt. Och idag tyckte jag att jag hörde leeeea, så ja, helt klart tränar hon på att göra ljud med munnen. Hon pruttar massa med tungan också, vilket jag hade tolkat Stella till att brumma som en bil?... Vad vet jag. Underbara barn vet jag i alla fall att jag har. Och jag älskar dem över allt annat.

 

Systrarna

 

Undersöker leksakslådan (6 mån)

 

Jag skrev egentligen detta inlägg igår, men läste nu igenom och tänkte göra några tillägg för jag kom på lite mer saker jag ville berätta och ska även lägga in bilder. Igårkväll när jag satt i soffan och hade Leah sittande innanför mig i hörnet var hon helt klättrig och vild. Hon reste sig mot mig både på knä och upp till stående nästan, mot min kropp alltså. Det är kul. Och sen igår kom hon på att hon kunde ta sin hand och säga aaaa och dutta handen mot munnen så låter det jättekul, det gjorde hon hela tiden under kvällsmaten igår och även när hon höll på att somna lekte hon sådär och det första hon gjorde när hon vaknade imorse, så det var nåt hon verkligen tyckte va kul att lära sig och som hon repeterade så fort hon fick chansen. Gullungen min.

 

Stella vill mata Leah och det ser ut som Leah också tycker det är en bra idé

 

En ny lek hon också börjat tycka är kul är den här snurrbanan vi har och så finns det två bollar till. Man kan stoppa i bollarna där uppe och så snurrar de ner i en spiralformad bana. Leah har kollat många gånger när Stella leker med den och hållt i bollarna. Men nyss hittade vi bara den ena bollen och när Stella kom och tog den från henne började hon gallskrika. Hon har inte reagerat på att bli ifråntagen grejer tidigare, men nu börjar det bli viktigt för henne. Hon kunde dessutom lägga bollen i banan och kollade där nere i hålet om den skulle komma ut, så kändes som hon verkligen greppat den leken. En annan sak mamma lade märke till är att hon sätter tillbaka magneter när hon leker med magneterna på mammas diskmaskin. Okej, kul att ta ner och smaka på dem, men att hon kan plutta tillbaka dem så de fastnar, det känns avancerat. Jag märkte även att hon lade i pusselbitarna på ett sånt där knopppussel med djur, hon ville både ta bort dem och lägga tillbaka dem.

 

Finaste bilden jag tog igår, är jättenöjd med den och funderar på att förstora den faktiskt.

 

Stella 7 mån

 

Så kom då äntligen dagen som Stella väntat på länge och väl. Jag tror det är ända sen Matilda fyllde 6 år i februari, som Stella frågat när hon fyller år. Särskilt vid varje födelsedag vi firat inom familjen/släkten har hon undrat när hon ska ha kalas och ska få presenter. I december, den andra december fyller du 3 år, har vi sagt, många gånger. Vi har visat och bläddrat i kalendern hur många månader det är kvar, och räknat ner på många olika sätt. Så kom då dagen. Med stor förvåning och glädje vaknade hon upp och blev grattad och påmind om att det här är hennes dag. Peter och jag hade förberett kvällen innan med massa balonger i köket och inte mindre än fem paket utlagda i huset. I sängen fick hon ett snöre att följa, när hon kom till ett paket tog hon med sig det till sängen och öppnade andaktsfullt. Obetalbart att se hennes rena glädje över det hon fick. Hon ville prova varje grej på en gång. Gittan och gråvargarna fick hon (en bok), den läste vi på gång. Vilken bra bok förresten, både jag och Stella älskar böckerna om Gittan. Målet och sista paketet var ett stort paket med ett parkeringshus och fem bilar i. Det va jättekul att få och att montera ihop på morgonen och börja leka på en gång. Synd bara att kvaliten inte var så bra... Tyvärr.

 

Morgonlek.

 

 

Förmiddagen gick sen alldeles för fort tyckte jag och Peter, som blev väldigt stressade av alla förberedelser. jag fick ångest av att jag inte gjorde Stellas dag till hennes, utan stressade själv istället för att det skulle vara färdigstädat och allt sånt där. Sen blev det lunch, pannkakor, Stellas favvo. Tommy och Elin kom och åt med oss, för de skulle åka lite tidigare. Stella blev hyperbusig och åt inte mycket pannkakor.

 

Sen kom gästerna indroppande efter hand. Farmor och farfar kom med en stooor present indraperad i ett lakan. Wow en cykel och Stella gled in på den direkt i köket. En ganska stor barncykel med stödhjul. Och så blev det mera presenter. Vi sjöng för henne och hon fick blåsa ut ljusen på tårtan. Ganska läskigt att bli sjungen för tyckte hon vad det verkade. Naimi och Hamed kom sen och Tommy och Elin åkte. Sen kom mamma-mormor med sängkläder till Stellas säng och nya trosor.  Sen kom Källers med buller-och-bång och massa presenter. Och mormor. Och Erna. Och pappa och Maria. Sen va huset fullt och ett härligt familjekaos uppstod. Matilda blev Stellas närmaste medhjälpare med att langa fram paket och Stella öppnade. Oj, så mycket kul hon fick, det hann hon nog inte märka i all hast, men det har hon märkt nu i efterhand. Så mycket kul att leka med! Och spelen är verkligen uppskattade. Även tågjärnvägen, doktorsväskan och tablettasken minns hon, fast den tog slut rätt fort. Mitt i alltihopa strejkade vattenbrunnen, så kaffet blev ransonerat och det blev kissförbud på toan. Lite roligt att det blir sådär. Jag blir ju så konstigt upprymd av att saker krånglar, så det gjorde ingenting. Min stress jag hade under förmiddagen släppte när kalaset väl var i gång. Och ångesten över att inte göra Stellas dag till Stellas, släppte med så småningom. Särskilt när Mimmi gav Stella mostertid och spelade spel med henne och provade skidorna och pulkabacken en sväng.

 

 

Dagen efter åt vi inte frukost förrens vid 10 bara för vi hade så mycket att leka med på morgonen. Det blev en del för Stella att smälta, att bli firad, och att fylla år. Hon sa till och med dagen efter att hon inte ville att gästerna skulle komma. Blev kanske väldigt intensivt för henne med alla på en gång. Men vi får väl se om hon börjar längta efter att fylla år snart igen. Hon har frågat idag och gästerna ska komma med presenter till henne igen. Och så har vi lekt kalas i hennes rum. Först kom jag med leksaker i en skolåda och hon bjöd på låtsastårta. Sen tyckte hon Leah skulle ha kalas, så hon gick och hämtade lite grejer i lådan till Leah. Fast Leah kunde inte öppna själv, så det gjorde Stella, tyckte hon.

 

Idag har vi fotat Leah.

Just idag va det vanliga Stella som ville gå på jumpaavslutningen. Det va fler barn som inte va utklädda och en del som va, så det va olika. Nu fick hon kanske lite inspiration iaf att man kan klä ut sig. Det va lite rörig avslutning tyckte jag, men barnen hade kul och Stella verkade gilla det för i bilen hem sa hon nåt om nästa gång på jumpan. De fick göra hinderbana och ha med sig en påse som de fick samla upp lite olika grejer i, popcorn, salta pinnar, mariekex och frukt. Plus för att det inte var rent godis de delade ut! Men när Stella kört sitt varv tänke hon inte på påsen, utan ville springa hinderbanan direkt igen. Ni får se en bild på zebrautklädnaden jag gjorde iaf. Den kommer säkert till användning en annan gång istället...

Det är stor nedräkning här hemma nu. Är det mitt kalas idag? När kommer getterna(gästerna)? Frågas det om och om igen. Nästa söndag 2 december är det dags. Det blir kalas på födelsedagen. Vi kommer nog köra två sittningar kl 13 och kl 14 och så får gästerna avlösa varandra lite.

Jag tänkte tipsa lite här på bloggen (Stella säger
" din block mamma") vad vi önskar oss till henne. Bara tips på vad som kan va roligt, det är ingen kr avlista att allt detta behövs!!

» utöka grejer till barnköket (typ låtsasmat vore kul)
»utöka hennes ikea-järnväg, finns mycket kompletteringsdelar att köpa
»barnpåslakan/sängkläder
»tavlor/prylar till barnrummet, t ex krokar, namnbokstäver, eller myslampa, matta etc
»barnspel (vi har memory o lotto)
»böcker
»kläder stl 104
»längdskidor utan pjäxor (pjäxfri bindning)
»sparkcykel (tre hjul)/balanscykel/tramptraktor

Det finns mycket att välja på tycker jag. Om nån vill ge en sån stor/dyr sak så får ni gärna säga till så det inte blir dubbelt. Vi tänker köpa ett parkeringshus från oss.

VI har gått en kvällskurs som heter ICDP, det har varit sex måndagskvällar. Vi har tyvärr missat två tillfällen. Men fyra gånger har vi varit och det har varit jättebra. ICDP står för vägledande samspel och handlar om att varje förälder är kompetent i sig själv att förstå och hjälpa sitt barn att utvecklas.

 

Ledarna för kursen var en barnpsykolog och en socionom, som båda jobbar på en enhet som heter Vingen i Nora. Vingen är till för att hjälpa barn och barnfamiljer vid svårigheter eller problem. Men den här kursen riktade sig till alla föräldrar som ville bli mer medvetna om sin föräldraroll och gruppen funkade som kursmaterial. Tillsammans genom övningar och diskussioner fick vi fördjupa oss i förhållningssätt och lära oss se det positiva framförallt, i våra barn och deras handlingar. Ledarna berättade att de hade gått ut med info om kursen i alla förskolor i hela Nora och även annonserat med lappar på olika ställen. Detta till trots var vi endast 10-12 st som deltog (!). Det känns väldigt förvånande. Jag undrar varför inte varje förälder vill gå en sån kurs som verkligen kan hjälpa en att förstå sitt barn bättre, bli mer respektfull och göra familjen starkare genom att båda föräldrarna också diskuterar igenom vad som är värt och viktigt i just deras familj. Sista anledningen var nog min största motivation att gå kursen, att Peter och jag skulle få möjlighet att diskutera många olika frågor och fördjupa vår relation.

 

Sista tillfället fick vi bland annat visa en bild på vårt/våra barn och berätta något positivt om barnet. Jag valde en av bilderna som visar Stella och Leah tillsammans i deras samspel. Syskonkärleken som växer fram och jag berättade hur otroligt härligt det är att uppleva. Hur bra jag mår av att se dem tillsammans i sitt samspel och den stora beundran Leah visar för Stellas blotta uppenbarelse, och hur Stella väntar och väntar på att de ska kunna leka flera lekar tillsammans.

En annan uppgift vi fick igår, när det var sista gången. Det var att skriva något positivt om varje person på kursen (helt anonymt). Även om man inte haft personlig dialog med var och en, så hade man ju fått någon slags uppfattning och alla deltagare och det var inte svårt att säga något positivt om varje. Alla lappar fick vi med oss hem i ett kuvärt på slutet och det var som en riktigt glädjande stund när jag kom hem att öppna brevet och läsa alla snälla ord. Peter fick vara hemma med Stella igår och missade sista gången, men han fick också lappar. På en av Peters lappar stod det "lugn kille med trevlig fru!". Haha. Det tyckte jag var lite gulligt, fast taskigt också, för det var ju inte en egenskap hos honom egentligen. Men Peter tyckte det var jobbigt med kursen, att prata om personliga saker i grupp och sådär. Så han var mest lyssnande deltagare, därav de andras uppfattning om honom om lugn.

 

Kursen var ganska paralell med mycket av det Jesper Juul säger, och det gillar ju jag eftersom jag redan tidigare gillar hans idéer. Vi fick se en filmsnutt en av gångerna där JesperJuul förklarade skillnaden mellan att bekräfta och berömma sitt barn. Bekräfta handlar om att stärka självkänslan, känslan av att duga som jag är, att jag är värdefull, att jag är sedd, att jag är förstådd, att jag är älskad - allt utan att det krävs någon prestation. Berömmet däremot skapar osäkerhet, det kan stärka självförtroendet, känslan av att jag Kan någonting, men kan få barnet att må dåligt eftersom hon inte vet att hon är värdefull om hon Inte kan/vågar/vill/orkar. Under diskussionen kom vi in på frågor som finns det nån människa som har bara självförtroende men ingen självkänsla? JAA, alla duktiga flickor som sliter och släpar hamnar under den fliken. Finns det människor som har bara självkänsla men inget självförtroende då? Kan man vara nöjd med att bara älska sig själv. Någon tyckte att alla är bra på något. Jag föreslog att den är ju bra på att tycka om sig själv och det kanske räcker?... Nä det finns nog ingen som har fullt på mätaren av självkänsla. Ingen är fulländad, om det nu är det det handlar om...

 

Nån som är intresserad av att jag skriver mer om det här, eller kan det kvitta? Det känns som jag vuxit i min föräldraroll litegranna till iaf, lite tryggare och starkare i mig själv, att jag duger som jag är osv. Jag har spaltat upp för mig själv vilken sorts förälder jag vill vara, vilken jag inte vill vara, vad som känns svårt och vad som känns viktigast.

 

Tänk det var inte länge sen det här. Bilden är tagen efter Leahs första bad när hon var ca 2 veckor.

 

Jag förstår inte hur babyskyddet är gjort egentligen, bältet räcker inte till längre. Hur länge har ni kunnat haft era bebisar i babyskydd? Kommer ihåg att jag fick byta för Stella med rätt tidigt, just för att bältet inte räcker. Nu blir det dessutom mer och mer ytterkläder på även i bilen, som gör det ännu trängre. Jag har tagit bort stödkudden för att göra lite mer plats. Se bilden Leah nyfödd och Leah nu i bilstolen, då förstår ni hur mycket hon vuxit också.

 

Leksaker. Leah har nu börjat intressera sig för leksaker. Hon vill undersöka, känna, klämma, smaka på allt möjligt. Även på mig undersöker hon och gräver med sina små nypor i mitt ansikte. Hår är spännande att känna i handen, både mitt och pippi-dockan och sånt där. Ihärdig och energisk är hon i sitt undersökande.

 

Maten. Leah har under månaden som gått ökat upp till att äta tre gånger om dagen, fast fortfarande väldigt små portioner. Hon äter med oss. Gröt till frukost, köpegröt, efter visst trugande med hemmagjord havremjölsgröt. Vid lunchen och middagen får hon smakisar, typ potatis-palsternacka-morot, broccoli, lite köttfärs och lite fisk har hon också fått prova. Ibland om det passar tar jag undan lite av vår mat och gör Leahmat av, annars har jag ett lager i frysen med olika smakisbitar som jag tar fram och värmer. Hon är jätteförtjust i att dricka vatten. Roligt i både nappflaska och glas. Vet inte om det är att det är gott eller om det bara känns spännande i munnen. Olika frukter har hon också provat. Och mycket smörgåsrån och lite knäckebröd, hon gillar bregott och ost.

 

Syskonrelationen växer sig starkare och starkare ju mer tiden går. Leah beundrar allt Stella gör och fnissar förtjust när Stella sjunger, dansar, busar och pratar framför henne. Stella vill så gärna att Leah ska kunna vara med i leken och det utvecklar sig så fint att det är mer och mer hon kan vara delaktig i. När Stella försvinner från rummet och Leah hör Stella avlägset tittar hon och lyssnar intresserat och skiner upp som en sol när Stella kommer tillbaka. Stella får hjälpa till att mata Leah ibland och fast det är svårt att stoppa skeden rätt i munnen och allt det där, så är Leah så nöjd ändå att få mat från bästa Stella-syster.

 

Främlingsrädsla har vi sett tecken på några gånger. Hon vänder sig mot mig och gömmer sig lite när någon hon inte känner igen tittar på henne för plötsligt.

 

Hon sitter nu ganska stadigt och ålar litegrann. Gillar att sitta eller ligga på mage,. men sover gott på rygg.

 

Lite bilder

Jaha nu är det dags igen för en månadsrapport. Tänk att veckorna springer så fort fram. Fyra månaders tid i livet innebär bland annat att magen är redo för att prova lite fast föda. Man kan vänta fram till sex månaders ålder innan man introducerar mat för sin bebis, men jag känner att jag vill lyssna på mitt barn och hon är (och har varit en tid) mycket intresserad av vad vi gör när vi äter. Så jag tycker det är dax att hon får börja med lite smakisar. Det kommer inte innebära att jag drar ner på amningen, utan den är fri fortfarande. Känner på mig att jag inte är lika noggrann som med Stella. T ex med att introducera en smak i taget i några dagar och sedan smaka sig igenom de vanliga rotfrukterna och grönsakerna innan man provar annat. Leah har fått sulta på morotsstavar. Hålla dem själv i handen och känna på den med munnen. Smask smask säger hon. Hon har fått prova morotspuré (hemmagjord) uppblandad med bröstmjölk och även några småbitar av smörgåsrån. Redan i söndags fick hon puré första gången (oj, innan fyramåndersdagen(!)). Konstigt det kändes i munnen såg hon ut att tänka. Svårt att styra det i munnen, så det mesta kom ut igen.

Det har annars inte hänt så mycket med rutinerna. Jag har märkt att Leah inte sover speciellt mycket eller långa pass när vi gör mycket om dagarna, då är hon så nyfiken och vill se och höra. Men sen har hon tagit igen med sovdagar, då hon sovit nästan hela dagen istället.

 

Hon kan prutta med munnen (jag skrev samma sak om Stella när hon va lika i ålder). Hon jollrar och babblar rätt mycket till och från, mer när hon är ifrån Stella tror jag. Det verkar som hon har så mycket att ta in när hon ser Stella och andra barn, men är mycket intresserad. Hon ler och skrattar mycket. Rätt så kittlig på magen är hon. Hon kan gapskratta om hon studsar i famnen eller om man lyfter upp armarna på henne. Häromdagen fick hon dansa i Stellas famn, oj vad hon skrattade. Så underbart att se barnen skratta ihop och uppskatta varandra så tidigt.

 

Sen har Leah varit på badhuset för första gången. Det älskade hon, oj vad hon simmade med hela kroppen. Då kändes det som hon kom ihåg livet i magen och ville simma omkring. Armarna och benen bara gick på henne, jag förstod plötsligt varför folk går på babysim.

 

Hon har varit på Nora marken och åkt tåg.

Hon har varit på sin första familjesemester på en camping i Kristinehamn. Och vi har hunnit träffa och umgås med massa vänner och släktingar.

Åkt rutchkana med syrran har hon gjort. Och tydligt visat att hon ville det också, med ljud och armrörelser.

Hon tränar på golvet varje dag med att ligga på mage och på rygg. Rullningar har hon inte gjort så mycket mer sen hon "lärde" sig det för nästan en månad sen. Men lite lite kavar hon sig omkring ibland.

 

Sin första förkylning med snorighet och hosta har hon haft den här veckan. Men inget hängig i övrigt, bara träligt för henne med hostan när hon sover ibland. Bvc i tisdags och nu mäter hon 64,5 cm och väger 7,7 kg (Leah ligger två kurvor över "normalkurva" på vikt och huvudmått och en kurva över normalkurva på längden), Stella som 4månaders låg på 64 cm och 7,3 kg.

Avslutar med två bilder på Stella som 4 månaders (oj va lik Peter hon var/är!)