OnlyLonely -

Om jag vore gränslös

Om jag vore gränslös skulle ju barnen inte leva och vara hälsosamma. Det är vad jag tänker. Jag vet att flera av er tycker jag är mjäkig ibland och att jag måste sätta gränser. Men jag sätter massa gränser, men de jag tycker är viktiga. Ibland känner mig självklart osäker på saken. Men det som jag Måste stoppa, det stoppar jag. Annars skulle de ju inte leva. Det mest livsnödvändiga, att inte springa ut på vägen. Att inte stoppa saker i munnen som kan kväva till döds. Eller att inte slänga sig i sjön utan flytredskap. Dessutom bestämer jag massa saker som handlar om hälsan, att gå och lägga sig när det är kväll, att äta på bestämda tider, att vara ute och leka lite varje dag (försöker bestämma det iaf), att ha lite varma kläder när det är kallt. Det andra buset, stojet och springet barn har för sig, det är sådant jag oftast har överseende med, eller tålamod för. När jag får ont i öronen eller när jag tycker det blir för mycket, då bryter jag, på ett eller annat sätt. Men det handlar faktiskt om mig och vilka gränser jag vill sätta. Om ni tycker att min unge är jobbig som springer eller väsnas, så får ni säga ifrån, för det handlar om er gräns. För det mesta tycker jag faktiskt att Stella är väldigt bra på att acklimatisera sig i olika omgivningar och läsa av hur man ska göra, tex på café eller så. När en mormor eller en moster är med kan hon bli lite extra speedad och tycka det är så roligt, så då kan det vara lite svårt att uppfylla allas förväntningar på en väluppfostrad unge.

Direkt kopierat från en av Jesper Juuls böcker:

"Den stora frågan är om det finns gränser som är särskilt bra eller nödvändiga att sätta för barn. Om vi bortser från att hålla dem tillbaka från att springa ut på vägen så Nej. Den viktigaste frågan varje förälder bör ställa sig är: vilka gränser behöver jag sätta runt mig, så jag har det bra, både för mig själv och för barnen? Hur avgränsar jag mitt förhållande till dem så att vi kan bygga upp o utvidga den närhet o kontakt vi alla önskar?".

Om jag vill ha ett lydigt barn? Nej, jag vill ha ett barn som känner sig respekterat och som får leva ut sina känslor, och som tillåts ha dåliga dagar och stunder av tappad ork. Att sitta kvar vid bordet och vänta tills alla ätit färdigt. Att tacka för presenter, eller krama släktingar, det gör hon när hon vill. Det är inget jag tvingar fram.

2012-12-14 @ 17:31:45 Barnen Permalink

Kommentarer

Postat av: Lone

Baaaam, så stolt över det här inlägget, jag har verkligen fått med det jag tycker är såå viktigt! Och jag skiter faktiskt i om ni tycker jag har fel. Det här min syn på mitt föräldraskap!

2012-12-14 @ 17:38:15

Postat av: Peter

Jag håller med dig helt och hållet. Mycket bra skrivet Bästa mammis.

2012-12-14 @ 17:54:13

Postat av: Peter

Jag håller med dig helt och hållet. Mycket bra skrivet Bästa mammis.

2012-12-14 @ 17:54:14

Postat av: mamma/mormor

Ja, bra skrivet!

Men jag skulle vilja lägga till att det inte handlar om att man måste sätta gränser för barn. Jag tycker det handlar om att vi fostrar in barnen i vår kultur, lär dem att fungera i vårt samhälle. Det behöver man inte gå bröstgänges tillväga för. Och det är "inget övergrepp" att göra det (usch, för starkt ord, kommer inte på bättre just nu), det är vår plikt. En ensam människa är ingen människa. Vi vill vara i flock. Och i alla handlingar som barnet gör finns alltid frågan "Hur gör man- jag vill också vara med". Det ser man ju så tydligt på Leah nu.

2012-12-14 @ 18:20:55

Postat av: pappa morfar

Bra skrivet,

2012-12-15 @ 15:57:19

Postat av: Farmofarf

Lone, vi är dina största fans och uppskattar den ovärderliga möjligheten att genom ditt flitiga bloggande få "hänga med er", med din familj i vardag och söcken.
Den lilla blyga Lone vi ibland lämnade eller hämtade vid skolan har utvecklats till mycket självständigt tänkande och skrivande och talande (argumenterande) kvinna.

Vi får ta del av dina tankar på ett mycket intimt sätt, tack för att vi får vara med i gruppen.
Jag tycker och tror att vi tack vare den moderna tekniken kommer dig närmare än vi kunde gjort på 20-30-talet trots att man då ofta levde i storfamiljer kanske hela släkten i samma hus.
Den fysiska kontakten var ju större då men inte nödvändigtvis den intellektuella.

Din förmåga att uttrycka dig i skrift är fantastiskt väl utvecklad och din blogg har du ju med tiden
också utvecklat till ett mästerverk, tänkvärd text och massor av fina bilder, borde kunna bli en bok!
Du ger oss möjlighet, att genom vad du skriver och fotar, få uppleva bebis- och barnaåren på nära håll för tredje gången i vårt liv. Jag är säker på att det är få 80-åringar som någonsin haft eller har den möjligheten.
Det är så roligt att få uppleva hur mycket om barn och skötsel ändrats genom åren och konstigt vore det ju annars det är ju över 50 år sedan vi hade såna där små guldklimpar själva.

Du får ursäkta oss att vi så sällan kommenterar vad du skriver men du vet ju att vi kollar nästan varje dag dag och läser och kollar på allt, du får aldrig sluta.

Kramar till tusen/Farfar

Farmor satt också och skrev och här är farmortankarna:
Vi sätter stort värde på att få läsa vad Du skriver Lone, hur Du tänker och känner, hur Du beskriver barnen och hur dom utvecklas och gör framsteg. Jag brukar tala om Stella att hon är ovanligt förståndig och man kan se hur hon funderar.
Men så har hon en mamma vars stora intresse är barnuppfostran och det ger resultat.
Stella och Leah har fått dom bästa föräldrarna.
Jag önska att Ni får va friska och starka och få glädjas åt era små guldklimpar.
Kramar/Farmor

Svar: Tack snälla ni så fint skrivet! Framåt

Lones blogg

2012-12-16 @ 22:30:00

Postat av: nemo

Jag börjar gråta nu på bussen (gick upp kl 4) farfar o farmor är så gulliga. Tänk att de beundrar oss så mycket :-)

2012-12-17 @ 12:35:10

Trackback