Barbafigurer som krymper
Förlossningsberättelse Light, Stellas födelse
Jag har suttit och skrivit ner hela förlossningsberättelsen nu. Utifrån min dagbok som jag skrivit i under hela graviditeten. Det är tänkt att vara en bok som Stella ska få läsa när hon blir mogen för det. Under förlossningen var jag inte stand-by på att anteckna hela tiden så Peter har skrivit en hel del då. Den långa berättelsen blev sex sidor lång i str 12. Shit vilken lång alltså. Den kommer jag inte lägga ut på bloggen eftersom den känns väl privat för vem som helst att läsa. Ni, mina trogna läsare, kan självklart få läsa den om ni vill. Då kan ni skicka ett mail till mig så får ni den i retur. Min mail-adress är [email protected]. Den innehåller alla detaljer, så är man kräsmagad kanske man vill undvika den…
Värkarna började ju som sagt på söndagseftermiddagen. Då var Peter fortfarande iväg och jobbade, men mamma, Lasse och Pelle höll mig sällskap. Det började lite diffust, men jag kände ändå att det var någon skillnad. Peter kom hem under kvällen. Söndagnatten var jobbig med värkar från och till. Jag klockade då och då för att se hur ofta de kom. Det var svårt att sova pga värkarna och nervositet att något höll på att hända. Jag använde värmedynan i tryck mot korsryggen där det gjorde ont. Fram på morgonen ringde jag in och vi fick åka in om vi ville. Vi var inne några timmar på måndagsförmiddag. CTG gjordes, bebisen mådde bra därinne. De undersökte mig och jag hade inte öppnat mig så mycket än. De sa att vi fick välja om vi ville stanna kvar eller åka hem. Eftersom värkarna inte kändes lika jobbiga där inne så valde vi att åka hem. Jag fick två alvedon och tillbringade måndagen i soffan hemma. Lyckades slumra några timmar imellan värkarna. Framåt kvällen blev det jobbigt igen med värkarna. Jag ringde in och frågade om vi fick komma. De sa att jag skulle stå ut så länge jag kunde och duscha varmt mm. Strax efter det fick jag jätteonda värkar, jag tjöt och bad Peter ringa igen. De sa att vi fick komma.
Vid midnatt, natten till tisdag, var vi inne igen. Jag hade inte öppnat mig något mer, det kändes jättejobbigt att höra efter all smärta jag haft. De gav mig morfin och jag lyckades sova några timmar när jag yrade bort. När jag vaknade hade jag onda värkar igen. Öppningsprocessen gick dösakta. Varje undersökning gav så lite goda nyheter så vi blev nedslagna. Vi kände oss trötta båda två. Under dagen på tisdagen blev vi uppflyttade till ett rum på BB eftersom förlossningen gick så sakta framåt. Efter några timmar där blev värkarna jobbigare igen, jag bad om smärtlindring. En barnmorska kom och hjälpte mig att koppla in en TENS-apparat. Jag kunde själv styra elektriska impulser som satte in när jag fick värkarna. Det kändes skönt att få lite lindring för smärtan och jag vilade på sängen och tryckte igång TENS när värkarna kom. Efter ett tag kändes det inte som det hjälpte så mycket längre heller.
Vi fick komma ner till förlossningen igen. Nytt rum, ny barnmorska, ny undersökning. Äntligen hade jag öppnat mig några cm, typ 4. Jag bad om mer smärtlindring eftersom det inte kände som TENS hjälpte längre. Jag fick prova lustgas och höll på att ramla omkull. Jag blev helt yr och kände mig full och konstig. Jag testade det en stund men tyckte inte om det. Efter ett tag till bad jag om någon mer smärtlindring. De sa att jag kunde få EDA, ryggbedövning, om jag ville. Det hjälpte en stund det med, men smärtan blev värre och värre. Fram på natten till onsdagen fick vi en ny barnmorska igen. Hon undersökte mig och tyckte det hände för lite (öppen 6 cm). Hon bestämde sig för att ta hål på fosterhinnorna för att snabba på förloppet. Mycket riktigt snabbades förloppet på. Det kändes läskigt när vattnet rann ut i värkarna. Till sist övertalade de mig att ta lustgas igen och tillåta mig att tappa kontrollen. Jag tyckte det var läskigt att tappa kontrollen och inte veta vad jag gjorde. 
Men sista timmen och sista 2 cm kämpade jag mig igenom med lustgasen. Peter baddade pannan och assisterade med lustgasen. Plötsligt var det dags att krysta. Det var skönt när det hade kommit så långt. Jag fick massa nya krafter och kämpade som en tok. Det kändes som en jordbävning genom hela kroppen när bebisen föddes. Helt sjuk känsla. Plötsligt var hon där uppe på magen och allt var klart! Så underbart. Det var det bästa jag har varit med om. All smärta och trötthet var som bortblåst i den stunden. Vi hade bara ögon för vårt barn.
Den som vill läsa en utförligare och mer detaljerad rapport kan få den på mailen…
Kort update
CTG-kurva tas. Det var jobbigt att ligga sådär på ryggen när värkarna kom...
Sen blev jag undersökt. Jag hade inte börjat öppna mig så mycket, bara ca 1 cm. Men livmodertappen var utplånad. Vi fick själva avgöra om vi ville va kvar eller åka hem. Det kan ta lång tid innan värkarna blir mer effektiva sa de. Vi valde att åka hem. Jag tog två alvedon och la mig på soffan. Har lyckats vila under dagen. Värkarna har varit hanterbara och stundtals med längre mellanrum så jag har sovit en hel del, fast i etapper. På eftermiddagen tog vi promenad, då blev värkarna tätare igen och sedan dess är vissa värkar jättejobbiga. Jag har duschat en bra stund, men blev helt kokt i huvudet. Även om värkarna var mer hanterbara i duschen. Nu kommer de med ca 5 min imellan. Jag ska nog strax väcka Peter som sover och så åker vi in igen. Känns skönt att kolla om värkarna gett något resultat under dagen. Och tryggt att vara på plats när det börjar göra riktigt ont så jag kan få smärtlindring...
Nu vet ni litegrann om läget. Hoppas på att nästa gång jag skriver håller jag i en liten bebis....
Nånting händer...
Imorse släppte slemproppen. Sen klockan tre ungefär har jag kännt av värkar av ökande smärtgrad. Bara lite småont i början och lite oregelbundet. Sen klockan sex ungefär tätare, ca 10 min imellan och lite ondare och ondare. Jag ringde för en timme sen och rådfrågade på förlossningen. De tyckte vi skulle avvakta och ta det lugnt, vila och äta. Ladda, ladda. Andas, andas. Värkar är inte skönt! Men värre ska det bli!
Får se om det blir värre under natten eller om jag kan lyckas sova några timmar. Jag hoppas allra mest på att det inte stannar av helt och hållet, det vill jag inte!
Wish me good luck!
Nu gäller det...
Nu kniper vi i några dagar...
Typiskt att jag inte kunde somna om när Peter hade pussat mig hejdå. Men jag ska nog gå upp och lägga mig en stund nu igen och vila lite mer. Senaste dagarna har jag sovit MYCKET. Det känns att kroppen behöver det, kroppen laddar inför någonting stort. Det är sååå spännande alltihop!
25 november, BF
Vi fick ingen ny tid. Men om det fortfarande inte skulle ha kommit någton bebis 7 december skulle vi ringa och få tid för kontroll och eventuell igångsättning. Jag hoppas vi inte behöver vänta så länge. Jag bara känner redan nu hur tungt det är gå över tiden, både fysiskt och psykiskt. Man har ju liksom verkligen ställt in sig på det här datumet och samtidigt hoppats på kanske lite tidigare. Usch, jag känner mig trött. Irritationen stiger i mig. Peter skojade om förut att jag övade inför förlossningen genom att skälla på honom. Det var inte meningen att va så otrevlig, men jag vaknade verkligen på fel sida imorse efter alldeles för lite sömn...
Jag fattar inte vad som hände sista månaden. Jag var så nöjd med min lilla viktuppgång hela tiden. Men sista månaden har den nästan fördubblats. Jag är uppe i + 18 kg nu. Jag fattar inte riktigt var kilona sitter heller för jag känner mig inte så mycket tjockare på resten av kroppen förutom magen. Antagligen har det fastnat extravikt på rumpan och låren också. För en månad sen hade jag gått upp 10-11 kg. Det kändes helt okej. Nu är det nästan dubbelt så mycket... Men men, det kommer nånting alldeles underbart utav det så jag är inte deppig för det!
Nedräkning, 1 dag kvar!
Undrar om bebis kommer vara sig lik sen första fotot?...
Håll tummarna nu för att bebis vill komma ut snarast!!!
Peter var så go och tog en körrunda med Villiam idag. Det var jättebra, det behövde han verkligen (Villiam alltså). Jag pysslade i stallet med foder och med Guldet under tiden. Min foglossning är riktigt jobbig, jag stapplar fram som en gammal tant. Men tog jag bara allt i min takt så gick det superbra. Det kändes skönt att tillbringa tid i stallet och vara med hästarna. Skönt med frisk luft. Igår fixade Peter allt i stallet och jag vilade mest för jag hade så ont i bäckenet. Men idag saknade jag hästarna för mycket för att avstå stallbesöket...
Barbafigurer
Boring
Idag är graviditeten 39 fullgångna veckor (39+0)! Endast en vecka återstår till 40 fullgångna veckor. Men bebisen är beräknad till Onsdag nästa vecka. Så spännande. Och faktiskt lite nervöst nu. Jag har varit så lugn och avslappnad inför förlossningen hela tiden, men nu börjar jag bli nervös. Jag har tänkt helt lugnt att "så många kvinnor har klarat av det innan mig, så varför skulle inte jag klara av det". Men osäkerheten för att inte veta hur det kommer kännas och hur jag kommer klara av det gör mig lite nervös nu. Jag har så svårt att föreställa mig den smärtan som kommer i värkar, gör skitont en stund och sen inte känns alls. När man slår sig i vanliga fall eller har huvudvärk eller nåt brukar det göra ont tills det går över liksom, inte komma stötvis i smärtimpulser... Svårt att föreställa sig!
Näää. Vad uttråkad jag är nu. Kanske ska se om jag pallar att putsa lite fönster eller nåt. Jag såg att sovrumsfönstrena var asskitiga...
Ha en bra dag alla vänner!
Aj, aj, smärta!
7 dagar till beräknad födelse! En ynka liten vecka....
Den där magen ser verkligen låtsas ut. Ser ut som jag stoppat in en kudde för att se gravid ut :P
Jag tycker verkligen att det känns som att Guldet har växt på höjden. Kanske har den här långa vilan varit välförtjänt och en bra chans till tillväxtperiod. Titta, det skiljer typ 20 cm, grovt räknat, mellan Peter och Guldet. Peter är typ 185 cm lång. Förut var Guldet 155 cm. Nu tror jag hon ligger närmare 160 iaf... Visst är hon fin häst?
Min älskling och jag
Springa igång?!
Långa benet före:
Hopp och skutt och vi har likadana JULA-jackor:
Titta Anna vad mycket lägre magen är nu, nu får jag plats med en hand imellan brösten och magen...
Väntar på Peter
Äntligen, om en timme kommer Peter hem till mig igen. Han har varit borta enda sen igår morse, det är länge det. Vi är verkligen ovana att vara ifrån varandra. Det är säkert lite nyttigt också att klara sig utan varandra ibland och att hinna sakna varandra.
Jag tror det börjar bli dax att packa iordning en liten väska med kläder och grejer som vi kan behöva på BB. Vissa kanske tycker jag är knäpp som inte har gjort det än. Men det har hela tiden kännts som att det är så osannolikt lång tid kvar tills bebisen ska komma. Jag har i alla fall planerat lite i huvudet vad jag tänkt att vi ska ta med oss. Ikväll ska jag nog packa iordning lite. Nästa vecka hoppas jag att jag ska få bli mamma på riktigt! Så otroligt overkligt och spännande!
10 dagar kvar....
Lördag
Förut när jag fortfarande pluggade tänkte jag att sen när jag blir ledig då ska jag blogga mycket. Men det händer ju inte så mycket saker när man bara går och väntar, så jag har inte fått så mycket skrivsug. Jag har inte känt att jag har något intressant att dela med mig av.
Enda biverkningen av sprutan var att armen känner sig lite mörbultad. Det har fortfarande inte gått över, men ganska lindrig biverkning ändå. Tur det.
Min förkylning vill inte ge sig. Bara snor och snor och snor. Usch, jag vill vara frisk på förlossningen, hur ska man annars orka med den? Ändå hoppas jag forfarande att bebis ska vilja komma ut lite för tidigt. Helst i början på nästa vecka har Peter och jag bestämt. Den här helgen jobbar nämligen Peter (han är iväg med sin pappa och jobbar långt bort). Men nästa helg är han ledig och då kan bebisen gärna få ha kommit. För sen ska Peter iväg och jobba 3 helger till efter det. Det vore inte kul om Peter missade alltihop, och jag vill ju ha med honom hela tiden. Även om han skulle hinna hem till själva förlossningen, hur ska jag klara mig igenom allt förarbete utan hans stöd och peppning?
Elva dagar kvar till BF!
Petra och Daniel var hos mig i stallet förut. Daniel har ju äntligen fått börja på ridskola i Nora. Lite extra träning med Villiam gör susen för självförtroendet. Idag övade han på ridvägar han lärt sig, han travade själv och gjorde fina halter med eftergift till Villiam.
Mamma fixar stiglädrena:
Travar:
Se så söta de är:
Det här kallas gravidanpassad borstning:
14 dagar kvar...
Peter och jag har fått varsin spruta i armen idag. Från början var jag helt emot vaccinet. Jag tyckte att faran med den här nya influensan var uppförstorad i media och kände oro för att vaccinet inte var noggrannt testat osv. Men efter en hel del läsning om argument för och emot så har jag ändrat mig. För att skydda vår nya lilla familjemedlem och andra samhällsmedborgare från att bli smittade tyckte både Peter och jag att det var rätt beslut att ta sprutan. Angående biverkanstester för bebisen i magen så är jag inte så orolig längre. De har utgått från samma grundvaccin som används vid behandling av den årliga influensan. Och den är noggrannt testad.
Förresten gjorde det inte alls ont att bli stucken i armen! Peter var lite skraj innan och sa att han var tvungen att få en klubba efteråt om han skulle våga. :D
Peter monterar just nu ihop en byrå som vi ska ha bebisens kläder i. Vi har varit på IKEA idag och shoppat lite för våra presentkort vi fått. Nu ska jag fortsätta packa upp och se vad vi har handlat egentligen!
Höstbilder på gravideo
Tack vänner
Men en annan sak. Hallå, jag hoppats på att alla skulle säga att jag hade gjort en fin och illustrativ bild. Men ni kanske inte förstod att jag hade ritat hästknäet själv? Nali blev i alla fall helt chockad när jag sa att jag hade ritat den själv i datorn... Visst var det ganska snyggt? :P
Vilken hemskt natt inatt! Jag är inte van att bli kissnödig på nätterna. Jag brukar sova som en stock hela nätterna igenom. Men nu för tiden när det står en bebis på huvet i min kissblåsa så måste jag kissa betydligt oftare än vanligt. I alla fall en gång måste jag vakna på natten och gå upp och kissa. Några gånger har jag ställt alarm på typ kl.3 någongång så att jag ska vakna då och sen kunna somna om snabbt. För annars vaknar jag extra tidigt istället, typ vid 6 och efter det kan jag inte somna om. Men nu har det hänt inatt och några gånger att jag inte har kunnat somna om efter nattkisset, vid 3-4tiden. Det är väl bara vänja sig, så kanske nätterna kommer se ut framöver med bebis. Vem vet?... Men det är så segt att inte kunna somna om när jag vill. Jag brukar ha så lätt att somna snabbt, det vet alla som känner mig. Peter och jag har kollat på film istället. Det är ju mysigt såklart sådär mitt i natten, men jag blir ju trött nästa dag istället.
Idag är vi i v.36+0 i graviditeten. Alltså i 37nde veckan! Nu kan bebisen komma när som helst! Och det hoppas jag att den har lust med. Den måste bara vänta tills efter tentan nästa fredag!
Dålig uppdatering på sistone
Idag har jag till sist klarat av sista dagen på praktiken. Det har varit jättekul, verkligen. Men jag har blivit så trött av den. Både trött i huvudet av alla intryck och trött i kroppen av att vara gravid samtidigt. Särskilt ryggen tar stryk känner jag.
Ont i ryggen får jag även av allt som måste göras i stallet. Tur att jag har min Peter som assisterar mig. Han brukar sköta stallskötseln så sköter jag hästarna. Det är smidigt det.
Här är Villiam och jag ute och kör, operation viktnedgång pågår!
Guldet som bara betar och slappar, operation läkning av ligament pågår!
Jag och min mage, operation slutspurt på bebistillväxt pågår!
Magen växer
Hon kallar mig barbapappa
Lite oformlig och otymplig kanske jag är förresten. Villiam ser visst ut som en spinkig, liten kalv bredvid det där monstret.
30 gångna veckor...
Dagens tjockisbild kommer här:
I övrigt känner jag mig hängig idag. Jag är lite småförkyld och har en seg huvudvärk som inte vill släppa. Jag är helstressad över pluggandet, imorn ska vi träffas i min lilla grupp och förbereda oss inför nästa seminarium. Jag har långt ifrån läst all litteratur till det. Och ändå tycker jag inte jag gör något annat än att läsa, läsa, läsa. Jag förstår inte hur vissa andra klarar att arbeta samtidigt som de pluggar... Hur hinner de? Suck och pust.
