Boring
Idag är graviditeten 39 fullgångna veckor (39+0)! Endast en vecka återstår till 40 fullgångna veckor. Men bebisen är beräknad till Onsdag nästa vecka. Så spännande. Och faktiskt lite nervöst nu. Jag har varit så lugn och avslappnad inför förlossningen hela tiden, men nu börjar jag bli nervös. Jag har tänkt helt lugnt att "så många kvinnor har klarat av det innan mig, så varför skulle inte jag klara av det". Men osäkerheten för att inte veta hur det kommer kännas och hur jag kommer klara av det gör mig lite nervös nu. Jag har så svårt att föreställa mig den smärtan som kommer i värkar, gör skitont en stund och sen inte känns alls. När man slår sig i vanliga fall eller har huvudvärk eller nåt brukar det göra ont tills det går över liksom, inte komma stötvis i smärtimpulser... Svårt att föreställa sig!
Näää. Vad uttråkad jag är nu. Kanske ska se om jag pallar att putsa lite fönster eller nåt. Jag såg att sovrumsfönstrena var asskitiga...
Ha en bra dag alla vänner!
De går inte att föreställa sig.. =(
Jag vill inte skrämma upp dig eller nåt annat dumt, men föreställ dig det värsta du kan sen gånger tio.. Då kommer det kännas mycke bättre för inget kan vara så illa.. =)
Det är olika hur man upplever smärta. men det gör ont, det kan man inte sticka under stol med. smärtan är positiv, det kommer en bebis :-) jag trodde jag skulle dö när nora föddes men lovas förlossning gick på 20 minuter, hur lätt som helst. det är klart att du klarar det. du har peter som du får ta stöd och pepping av.
träna på andningen som jag lärt dig, du ska kunna den så bra att du kan lära Peter, för han kommer behöva hjälpa dig att andas ibland
jaha, det va här man skulle komma med förlossningstips... ööö, jag vet inte. det kommer typ va sjukt jobbigt tror jag. så atte, kämpa på! puss
Heja Lone!! Det kommer nog att gå jättebra ..vet ju inte jag heller hur det känns, men jag är nog lika nervös jag den dagen det är min tur. Man glömmer nog bort smärtan lika snabbt efteråt när man får se sin lilla plutt ...och det är ju helt klart värt det =)
Du är så duktig Lone, tänk va bra det kommer kännas efteråt tänk att ha klarat en sån händelse och vilken belöning.
när det gör som ondast så tänk att det finns ett slut på det och ju mer du kämpar och tänker possitvit destå snbbare får du belöningen:)
inte för att jag vet hur det är men jag skulle nog gå kurser i hur man andas som din mamma redan lärt dej ju, och typ tankeförmågan är ju väldigt stark, man kan ju tänka bort smärtan osv....focusera och låt kroppen göra jobbet, försök inte kämpa emot,
du får berätta sedan hur det var, är nyfiken men det känns läskigt, men blir du rädd o nervös nu innan så kan du väl ringa barnmorskan lr någon o prata lite så du känner dej lite mer förberedd...har du skrivit sånt förlossningsbrev?
kramar
