Jepp, imorn är datumet, 25 november, som vi fick av barnmorskan efter att ha gjort ultraljud i vecka 17. I juni gjorde vi ultraljudet, tänk vad tiden har gått. Det kändes som en oändlighet till slutet på november. Men nu är vi plötsligt där. Efter all väntan och förväntan. Nu går tiden segare än nånsin. Trots att jag nu vet helt säkert att inom två, allra högst tre veckor, kommer jag med säkerhet få hålla bebis i famnen, så känns tiden oändligt seg. Imorn är det dax för barnmorskebesök, förhoppningsvis det allra sista!

Undrar om bebis kommer vara sig lik sen första fotot?...


Håll tummarna nu för att bebis vill komma ut snarast!!!

---

Peter var så go och tog en körrunda med Villiam idag. Det var jättebra, det behövde han verkligen (Villiam alltså). Jag pysslade i stallet med foder och med Guldet under tiden. Min foglossning är riktigt jobbig, jag stapplar fram som en gammal tant. Men tog jag bara allt i min takt så gick det superbra. Det kändes skönt att tillbringa tid i stallet och vara med hästarna. Skönt med frisk luft. Igår fixade Peter allt i stallet och jag vilade mest för jag hade så ont i bäckenet. Men idag saknade jag hästarna för mycket för att avstå stallbesöket...