Minst sagt tvära kast. Vi satt i godan ro här hemma i värmen, åt varma mackor och kollade på Bonde söker fru. Telefonen ringer. Villiam är inte bra. Ånej, sjuk häst också. Så långt bort det kändes i den stunden. Stella som precis vaknat till och ville ha mat. Det var bara amma på så fort det gick, det går ju inte precis att stressa på så det fick ta sin stund. Byta blöja, slänga på varma kläder och åka iväg. Villiam hade kolik, stackarn. Han hängde med huvudet, tittade inte ens åt maten. Bädden i boxen var tillrörd. Typisk kolik. Men det är väldigt otypiskt Villiam att få kolik, det har inte haft på alla 5 åren jag har haft honom. Ut och promenera bara.



Peter och jag turades om att gå. Runt, runt i ridhuset gick vi för där fanns det ljus. En och en halv timme senare fortfarande inget bajs. Men lite piggare Villiam. Kurr hördes i magen äntligen. Han såg sugen ut på grästovan utanför ridhuset så vi gick upp till stallet igen. Nu får Peter åka och kolla till honom om några timmar för Stella och jag var trötta och ville hem. Hoppas att han har bajsat och mår okej när Peter kollar till honom!