Bläk-väder
Vad fasen ska det här regnet utanför föreställa? Det är ju så man blir sugen på att bara va inne och göra nåt riktigt slappt. Till exempel uppdatera bloggen litegrann. Usch, jag har inte så mycket kul att berätta känner jag, det är väl därför det har varit lite fattigt med inlägg på sistone...
Igår lasttränade jag i alla fall Guldet för tredje gången den här veckan. Det går bättre och bättre. Jag är så stolt över henne, hon sköter sig så bra. Jag känner mig inget otrygg över hur jag ska göra längre, jag vet min metod och litar på den. Det gäller bara att ha tålamod, ett jävla tålamod. Hon vill så gärna vara mig till lags och följer med in i transporten. När hon är där inne får hon panikkänningar och backar snabbt ut igen, men hon följer med in igen och igen. Jag vet inte hur många gånger hon har kommit in och backat ut. Vissa stunder blir jag så trött på det där utbackandet, kan hon inte bara stanna inne hos mig och va lugn med min lugnande röst och mitt kliande på halsen?... Puh, några övningstillfällen till kommer det att krävas. I tisdags tyckte jag att fick ett tydligt framsteg, då fick jag henne att hindra sig i sitt utbackande och faktiskt komma fram igen innan hon hade gått ut. Igår hade jag Nali med mig som stod brevid och höll i bakbommen så då var det lite stressande, hon kände att hon kanske skulle bli instängd. Men öva öva öva så kommer hon bli trygg igen, det slår jag vad om.
Jag red en stund på banan också efter lastträningen. Hon var asstirrig i början, det var nämligen ponnyhoppträning på stora ridbanan så hon blev jättestressad och spänd av det. Hon passagade nästan i början innan jag fick henne att skritta lugnt. Hon var skitpigg och på bettet som förra gången på banan. Men efter en stund fick jag iaf ihop henne litegrann och kunde rida lite kontrollerat och som jag ville. Sen fick jag upp Nali att rida en stund. Hon tyckte det kändes läskigt, att hon inte hade balansen i kroppen längre och att Guldet var vinglig. Det tycker inte jag hon är. Men det krävs väl att man själv har balansen när man sitter på en lite orutinerad häst, Guldet kan nog inte på egen hand balansera upp en obalanserad ryttare. Synd att Nali inte tyckte det var så kul, vore ju kul om hon ville rida ibland. Jag blir alltid så stolt över min häst när jag ser nån annan ryttare på henne, jag tycker hon är så himla fin att se på. Hon är så snygg, fin kropp och har sånt vackert uttryck. Det ser jag ju inte när jag själv sitter på henne och mest stör mig på att hon är så tittig och larvig med saker o ting.
Nali ser liten ut på henne tycker jag :) dom är så söta tillsammans
Nali och jag har precis varit ute i skogen och gått med Pellerin. Det var jätteregnigt och mysigt. Nu ska vi baka nånting och fika lite tror jag.
Igår lasttränade jag i alla fall Guldet för tredje gången den här veckan. Det går bättre och bättre. Jag är så stolt över henne, hon sköter sig så bra. Jag känner mig inget otrygg över hur jag ska göra längre, jag vet min metod och litar på den. Det gäller bara att ha tålamod, ett jävla tålamod. Hon vill så gärna vara mig till lags och följer med in i transporten. När hon är där inne får hon panikkänningar och backar snabbt ut igen, men hon följer med in igen och igen. Jag vet inte hur många gånger hon har kommit in och backat ut. Vissa stunder blir jag så trött på det där utbackandet, kan hon inte bara stanna inne hos mig och va lugn med min lugnande röst och mitt kliande på halsen?... Puh, några övningstillfällen till kommer det att krävas. I tisdags tyckte jag att fick ett tydligt framsteg, då fick jag henne att hindra sig i sitt utbackande och faktiskt komma fram igen innan hon hade gått ut. Igår hade jag Nali med mig som stod brevid och höll i bakbommen så då var det lite stressande, hon kände att hon kanske skulle bli instängd. Men öva öva öva så kommer hon bli trygg igen, det slår jag vad om.
Jag red en stund på banan också efter lastträningen. Hon var asstirrig i början, det var nämligen ponnyhoppträning på stora ridbanan så hon blev jättestressad och spänd av det. Hon passagade nästan i början innan jag fick henne att skritta lugnt. Hon var skitpigg och på bettet som förra gången på banan. Men efter en stund fick jag iaf ihop henne litegrann och kunde rida lite kontrollerat och som jag ville. Sen fick jag upp Nali att rida en stund. Hon tyckte det kändes läskigt, att hon inte hade balansen i kroppen längre och att Guldet var vinglig. Det tycker inte jag hon är. Men det krävs väl att man själv har balansen när man sitter på en lite orutinerad häst, Guldet kan nog inte på egen hand balansera upp en obalanserad ryttare. Synd att Nali inte tyckte det var så kul, vore ju kul om hon ville rida ibland. Jag blir alltid så stolt över min häst när jag ser nån annan ryttare på henne, jag tycker hon är så himla fin att se på. Hon är så snygg, fin kropp och har sånt vackert uttryck. Det ser jag ju inte när jag själv sitter på henne och mest stör mig på att hon är så tittig och larvig med saker o ting.
Nali ser liten ut på henne tycker jag :) dom är så söta tillsammans
Nali och jag har precis varit ute i skogen och gått med Pellerin. Det var jätteregnigt och mysigt. Nu ska vi baka nånting och fika lite tror jag.
Kommentarer
Postat av: nemo
jaa,det va ju jättemysigt i skogen fast det regna! vi hade ju bbra kläder på oss liksom!
Trackback