Jepp, nu är det dags för ett efterlängtat avslöjande här i bloggen. De flesta vet redan om det, mina närmaste vänner och familjen såklart har vetat lääänge. Jag har haft så svårt att blogga på sistone utan att säga nåt om detta. Men nu vill jag berätta för nu känns det så mycket mer verkligt. Peter och jag ska bli föräldrar! Det känns underbart, vi är så lyckliga över våran lilla skrutt som ligger väl inbäddad i min mage. Igår var vi på vårat första ultraljud. Det var såå spännande och och så mycket mer verkligt att det faktiskt bor en liten en där inne, som växer och utvecklas. H*n var jättebusig och rörde på sig hela tiden så barnmorskan hade svårt att få in en bra bild. Hon skulle mäta storleken på huvudet ovanifrån för att se hur gammal den är. Enligt tidigare beräkningar så hade jag gått in i vecka 18 den här veckan, men enligt barnmorskans mätning så var vi i v.16+6 igår. Alltså en och en halv vecka mindre än vi trodde. Beräknad födelse flyttades fram till 25 november. Det känns som det är stor risk att det blir en decemberfödelse då, jag som hade hoppats på ett Novemberbarn, som jag är. Men det spelar ju ingen roll, h*n kan ju dessutom födas både tidigare eller senare, det vet man aldrig... Det var så kul att se den lill* röra sig därinne, och barnmorskan berättade vad vi såg hela tiden, alla kroppsdelar och vi fick se bebisen gäspa stort och allting. H*n låg med benen uppdragna, med knäna vid näsan och kurade ihop sig, så söööt!

Min mage vill inte avslöja sig så mycket än. :( Det är tråkigt för nu vill jag att det ska synas lite mer. Men jag tror att mina starka magmuskler håller in magen fortfarande. När jag slappnar av putar magen ut mer, men när jag står helt vanligt så syns det knappt ingenting, inte på kort iaf.
Se här, den här bilden tog jag nyss...
 framsidan är åt höger här alltså,om det inte syns :P