Nu börjar den riktiga igångsättningen av Guldet igen. Idag, första dagen, longerade jag henne litegrann, sen red jag en stund. Vi började i paddocken ifall hon skulle va skitpigg. Hon var lat och trött när jag longerade. Lugn och snäll när jag satt upp och skrittade. Sen travade jag henne några varv i varje varv, då blev hon astaggad! Så när jag skulle skritta ut en liten runda var hon på helspänn. Rädd för allting! Peter var med som moraliskt stöd, till Guldet eller till mig? det är frågan, nog mest lugnande för mig tror jag :)


(Sune, påminner inte Guldet väldigt mycket om Isop i kroppsformen på bilden ovan,?? Fast Isop inte är lika grov...)

Måste jag jämt resa mig upp i sadeln så olämpligt på alla bilder??!!! det ser så fult ut ju


Den här bilden gillar jag, glans i pälsen och gröna härliga träd i bakrunden