Jag jobbar just nu med mitt första paper, en vetenskaplig uppsats. Det är tufft må ni tro. I alla år i skolan har man fått lära sig att tycka någonting själv om det man läst och diskutera kring olika saker utifrån egna åsikter. Nu är det stopp. Här ska vi skriva vetenskapligt och redogöra för och jämföra vad andra redan kommit fram till i forskning. Det är inte lätt! Jag är helt låst just nu. Det är så svårt att koppla ihop och sammanfatta vad olika författare och forskare har sagt utan att sno rakt av och utan att blanda in egna slutsatser och åsikter.

Både positivt och negativt är att vi ska jobba i par. Bra eftersom man har någon att bolla formuleringar och innehåll med. Men skitsvårt att enas i en text eftersom vi tänker helt olika...

Våran första delkurs i Pedagogik med didaktisk inrikting I heter Lärares arbete och skolans demokratiuppdrag. Jag och min skrivarpartner har valt att skriva om demokratiuppdraget i förskolan. Min idé kring det ämnet var att i skolans högre år är det så självklart att utveckla det demokratiska tänkandet. Man har elevråd (som i och för sig inte har så stor makt i stora hela, men som i alla fall är ett slags forum för elever att uttrycka sig och debattera) och ofta gruppdiskussioner mm. Men i förskolan, hur arbetar man egentligen med begreppet demokrati där? Kanske är det en fördom jag har, men när jag vickat på förskolor har jag ofta fått intrycket av ett kaos med barn som springer runt utan någon pedagogisk handledning av fröknarna. Man har specifika moment i vardagen där man tycker att man utvecklar barnen demokratiskt. Till expempel vid sångsamlingen tränas barnen i att lyssna på varandra och de får öva sig på att säga sin åsikt osv. Men det här "demokratitänket" bör ju finnas med hela tiden i arbetet med barnen, inte bara vid speciella tillfällen. Jag har läst en så himla bra bok "Lyssnandets pedagogik - etik och demokrati i pedagogiskt arbete" skriven av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi. Den boken har verkligen gett mig inspiration till att utveckla mig pedagogiskt. De skriver om att man alltid måste utgå ifrån barnen. De ger så mycket inspiration och har så mycket idéer, det ska man utnyttja. Som pedagog ska man inte jobba som en handledare utan bli en medforskare med barnen, så man kan utvecklas tillsammans. Detta betyder inte att man ska lämna ifrån sig ansvaret eller ledarrollen, men att man ska lyssna på barnen och jobba utifrån deras intressen. Det är det som är mest utvecklande och demokratiskt.


Jag började min rubrik med att jag har skrivkramp, men nu kom jag på massor att säga... Det värsta är väl att det är för personligt och inte tillräckligt vetenskapligt för att passa in i vårt arbete. Suck. Det är väl bara att kämpa vidare. Jag har skickat mitt utkast till Indira nu i alla fall, så bollen ligger hos henne. Jag hoppas hennes kompletteringar ska ge mig ny inspiration att fortsätta vidare snart!

Det är en vecka till i skolan nu. Sen blir det praktik i tre veckor på en förskola i Hallsberg. Efter det är det två veckors skola till innan jag bryter för den här terminen. Jag ska göra tentan i delkurs 1, 6 november, innan jag slutar i alla fall. Hoppas bebisen går med på det också och inte bestämmer sig för att skutta ut för tidigt!