Kul blogg jag har va? Det enda jag skriver om är veterinärbesök och graviditet känns det som... Men det är ju det mitt liv kretsar kring just nu känns det som.

Igår var vi hos veterinären igen. Vi hoppades på att det skulle vara sista besöket och att Guldet skulle vara frisk nu. Den här gången var Peter och pappa med. Pappa fick göra löpningarna den här gången, så jag slapp med magen. Det var bra dessutom för då fick jag se hur Guldet rörde sig också. Hon var fin på longeringen tyckte veterinären. Jag tyckte dock att hon inte såg helt fräsch ut. Veterinären trodde att hon var lite stel och spänd av att inte vara igång och skulle bli mer jämn i kroppen av ridningen.

Böjprov. Pyttereaktion båda fram, men det är normalt. Bakbenen var lite mer reaktion, det fick jag se själv den här gången eftersom jag inte sprang med henne. Sen blev det röntgen, Guldet fick lugnande och blev så trött så hon höll på att ramla omkull. Peter höll i Guldet därinne och pappa fick vara assistent och hålla röntgenplåtar. Jag blev ivägskuffad för att inte utsätta bebisen för röntgenstrålning. Röntgen visade: jättefina haser, liten, liten förändring båda bakknäna (veterinärerna var lite osäkra på det, de var inga expertar på att läsa röntgen) och en lös benbit i varje framkota (jag blev jätteorolig att det var de som störde och att vi ska behöva göra värsta dyra operationen...).

Efter att veterinärerna diskuterat en stund så fick jag besked. De trodde inte att det var benbitarna i framkotorna som var Guldets problem eftersom enligt hennes rörelser ser det ut att sitta bak (i knäna). Vi blev remitterade till Skara istället, där är de duktigare och har mer avancerad utrustning och kompetens. Där kan de titta på Guldets bakknän med ultraljud och se om hon har några förändringar på mjukdelarna i knäna. De kan även bedöma ultraljusdbilderna mer proffisionellt och ge ytterligare en bedömning av hästen. Ingela (veterinären i Örebro) var förvånad att Guldet som är så ung har kunnat få så mycket ont eftersom hon gått så lugnt. Hon frågade om jag hade tränat henne hårt, Nej!, hon frågade om hon blivit riden mycket i ridhus, Nej!. Så det är lite mycket konstigt. Jag ska beställa tid i Skara idag och så hoppas jag på att få Guldet frisk! (Helst inom den här självriskperioden också, annars blir det inte kul ekonomiskt sett!)

Jag rådfrågade veterinären om Villiam också. Jag berättade om hans bronkit och hans problem. Hon gav mig kortison och slemlösande som han ska äta i 14 dagar. När vi kom hem igår cyklade jag en sväng med Villiam och då var han faktiskt mycket, mycket bättre än han var för 1-2 veckor sen. Han var jättepigg och glad och blev inte alls lika flåsig som förut. Och igår hade han ju inte börjat få medicin än. Så antingen beror det på att luften är bättre nu, att han äter frukost och kvällsmat inne (och alltså inte får i sig så mycket av Herkules stora höportion) eller så kan det bero på att han vilat den senaste veckan då jag varit sjuk och pluggat så mycket. Som tur var så smakar medicinen jättegott, det är människobrustabletter han får, så de smakar citron. Mums med citronsmak på lite betfor, säger Villiam.