... går det med Guldet. Jag bara väntar på bakslag nu. Vi är inne i första veckan, av tolv veckor som hennes igångsättning ska bli. Den här veckan är det endast skritt som gäller, kortare turer. Bekanta sig med hjälperna igen och acceptera ryttare och situationen. Varierat med promenader helt från marken.

Men vet ni vad, nu efter flytten känner jag att Guldet verkligen tyr sig till mig igen. Nog för att det var jättekul för henne att hon hade stora, riktiga hästkompisar i förra stallet. Men det gjorde också att hon tydde sig mer till hästflocken, mindre till mig, tyvärr. Nu går hon ju ensam i hagen än så länge, shettisarna går precis i hagen intill. Men hon vill komma in när jag hämtar henne, njuter av uppmärksamhet och riktigt anstränger sig för att göra sitt bästa.

Idag red jag tillsammans med Daniel på Ville för första gången. Vi red ut en liten sväng och jag blev riktigt stolt över Guldet att hon skötte sig så bra. Reagerade inte ens speciellt mycket när bilar passerade, som tur var slapp vi att bli testade med läskigt länsbussen den här gången. Verkar som att hon kopplar av bättre om jag ger henne uppgifter, aktiverar henne hela tiden. Hennes små sidoskutt och skyggningar blir färre när jag jobbar henne i skritten. Var kul att rida ihop med Daniel också, han sköter Ville så bra nu, en riktigt tuff shettisryttare har han blivit den här sommaren.