Jag har en uppgift nu i min kurs som handlar om bilderböcker. Det är riktigt spännande, intressant och kul.


'Dom' säger ju att barn befäster språket väldigt tidigt och att man ska prata mycket med sin bebis. Ibland tryter fantasin. När man har berättat allt man gör, vad man tänker på och hur underbart gullig man tycker sin bebis är 100 000 gånger så blir det lite stiltje i hjärnan. När sen bebisen tycker man är som roligast när man gör nonsensljud och buslekar och låtsaspratar, ja, då blir det ju rätt mycket sånt snack. Då passar det väldigt bra att läsa barnböcker för bebisen. Hon får höra massa nya ord och se bilder. Hon är faktiskt väldigt intresserad och tycker jag är jätteskojig när jag läser. Jag får väl en helt annan ton och melodi i mitt snack när jag läser. Stella diggar som tusan.



Jag har faktiskt fått helt nya intryck av många av böckerna nu när jag läst "Bilderboken, på väg mot en teori" (Ulla Rhedin). Förut har jag inte tänkt så mycket på underliggande budskap och att det sätt bilderna och texterna är utformade på, faktiskt har betydelse för läsupplevelsen. Det är väldigt intressant att se att t ex Astrid Lindgrens, Titta Madicken det snöar!, är illustrativt och kontnärligt tecknad. Själva bilderna tillför inte berättelsen några ytterligare aspekter, utan illustrerar just vad texten beskriver. Medan t ex Vilda Bebin får en hund utspelar sig väldigt mycket i teckningarna och inte så mycket i texten. Där illustratören en nästan större roll än själv textförfattaren.


I övrigt sitter förkylningen i, tråkigt tråkigt alltså!
Ha en bra helg alla vänner