Åh vad tråkigt det är titta på statistiken och se att det är så få som läser det jag skriver. Alltså jag vet ju att jag har lösenordsskyddad blogg och bara har gett ut lösenordet till ett tio-tal, varav jag får nöja mig med att ett fem-tal kommer ihåg det. Men det är ändå nån slags bekräftelse att se hur många som kikar in varje dag och hoppas, hoppas på att få läsa nåt nytt från mig. Ändå kanske blogg-formen inte är rätt forum för mig att skriva till de stora massorna. Jag har nog svårt för att skilja på det privata och det personliga, och riskerar att dela med mig för mycket av fel saker. Och riskerar att bli feltolkad och missförstådd av de som inte känner mig. Därför skriver jag för mig själv och de jag tycker om. Sen någon gång i framtiden kanske jag är mogen nog att plita ner någon historia, en bok. När jag är mogen nog att förmedla mina tankar och kunskaper genom ett gäng fiktiva personer som inte känns igen som mina närmaste i första taget, då ska jag försöka mig på det.


Peter och jag har tagit ett stort beslut gällande vårt boende. Nya idéer tar form. Min hjärna är full av detta. Det känns underbart med den här förändringen, samtidigt övermäktigt tungt. Många timmars jobb och slit för att få igenom det här ligger framför oss. Men hjälps vi bara åt går vad som helst, tror jag.