Socialt inkompetent?

Usch, jag blir så jäklans trött på mig själv alltså. Jag är verkligen usel på att socialisera mig i grupp. De där dumma styrelsemötena gör mig bara ledsen. Det känns jättekul när jag är där och det känns som att jag deltar. Men jag får inget sagt. Jag sitter där som en dum, stum fisk och nickar och hummar. Inga klokheter får jag ur mig. Jag har saker på tungan ibland, men så pratar någon annan. Det känns alltid som att allt man kan säga redan sagts av någon annan. Flera av de andra kommer inte heller med så mycket nytänkande och input, men de reflekterar i alla fall över förslagen och kommer med kommentarer eller annat dösnack. Jag blir bara så ledsen på mig själv att jag inte lyckas ta till orda. Jag borde kanske gå i terapi för det här, för det är ju helt sjukt att man har klarat sig genom livet i nästan 24 år utan att prata i grupp. Alla grupparbeten man gjort i skolan, hur gick det till? Alla gruppdiskussioner? Nä, jag pratade nog aldrig då heller. Det är en annan sak för mig att redovisa eller prata inför grupp om något jag förberett mig på. Då vet jag vad jag ska säga och riskerar inte att prata samtidigt som någon annan. Men jag lyckas verkligen inte säga något eget sådär helt automatiskt, det tar stopp i halsen. Jag kan prata jättelätt med var och en av de som sitter där på mötet, när jag är ensam med någon av dem. Men när alla sitter där samtidigt och är sådana präktiga, duktiga, humoristiska människor. Då tar det stopp för mig. Jag ska nog fega ur och sluta gå på där dumma mötena.



Hoppas Stella slipper ärva min sociala inkompetens, än så länge är hon inte skraj för att socialisera sig

Nej, nej, nej, nu ger vi inte upp!!! O förresten beror det ju på dem också. De skulle kunna anstränga sig för att släppa in dig i diskussionen. Man ska väl inte behöva häva sig in i pratet med ett karateslag heller. Försök igen. Kanske du ska förbereda ett anfall till nästa gång. Ta upp ngn fråga du vill diskutera. Du har bara hamnat i en roll o du kan förändra den. Du kan det, Lone.

mm, håller med mamman där att nu tar du på dig skulden o tror att det bara är ditt fel, inte bra. våga lägga skulden på andra.



men vetu vad jag egent tänkte när jag läste: att jag verkligen inte förstår hur det känns. det enda jag kommer på o säga är "ame skärp dig då o säg nånting". men jag vet ju att det inte går o säga så för det hjälper inte dig. hmh.

i basgrupperna i skolan kan jag oxå va sådär, nån knycker nåt som jag tänkt säga precis före mig vilket hände väldigt ofta. men saken är den att vi alla är olika verbala. du är väldigt duktig på att utrycka dig i skrift, och enligt dig själv sämre på att uttrycka dig tal. det är inte så lätt att bara ändra på sig, att över en natt bli en "pratare". jag pratar inte heller i sammanhang där jag känner mig malplacerad. du kanske ska ta dig en funderare om du vill du utsätta dig för det här varje gång? är det värt din energi? känner du att det ger dig nåt? kan du ta det som en träning? lycka till i alla fall. även mindre sociala personer klarar sig bra i livet ;-) (fast jag tycker inte du är socialt inkompetent.)

Det tycker inte jag heller att du är. Jag är precis likadan när det är flera människor som pratar i en grupp så där. Då sitter jag bara och lyssnar, för de säger ju redan allt viktigt, så då behöver ju inte jag säga det. Fast är det något jag verkligen känner att jag behöver säga så gör jag det, men det händer inte så ofta. Jag är mer lyssnare än pratare, men det är väl bra det att alla inte är pratare, för då skulle det ju bli ett himla kackel ;)

Du är inte socialt inkompetent!

Men om du kunna uttrycka dig och dina tankar i grupp och inte kan det så har du ett problem.

För mig fungerade tricket att känna efter var någonstans jag kände mig trygg och kunde prata.

Och sen använde jag min fantasi för att låtsas att jag var i en trygg situation och inte i en läskig farlig tyst situation. dessutom så ibland talar jag om för andra att nu känner jag mig nervös och då visar de flesta större hänsyn! När jag var 23 skulle jag aldrig i livet tordats tala i kommunfullmäktige!