Ett litet förtydligande

en anledning till att folk hatar feminism är ju för man inte vill se samhället på detta negativa sätt. då slätar man hellre över o väljer att se det på ett annat sätt, där kvinnan inte är underordnad.

jag tror också att det första steget för jämställdheten måste vara mycket enklare än där vi befinner oss nu; jag menar att i lagen skriva man o kvinna som lika mycket värda är mycket enklare än att ändra folks tankesätt.

jag har själv på sista tiden inte alls orkat tänka på jämställdhet, för jag blir bara upprörd och känner mig uppgiven att det nånsin skulle gå att förändra.

Hej Lone, tänkte ge dig mina reflektioner på dina tankar.

1. Om Peters uttalande skriver du "när till och med kvinnorna slätar över och säger att han antagligen inte menade något illa, då är ju det på sätt och vis att förminska oss ännu mer...)" Jag tycker inte att det är att förminska oss kvinnor, tvärt om jag tycker det mer är att förminska dom,(männen) ett "kontaterande" dom fattar inte bättre så låt dom hållas ungefär. Hoppas du förstår hur jag menar.

2. Boken om "att göra kön" och innebandy. Illa! jag hoppas verkligen inte att sådanan uttalanden är allt för vanliga inom skola och barnomsorg. Jag har inte hört något liknande på dagiset jag jobbade på under några år och inte heller i mina barns skola. I varje fall inget som nått mina öron o det hade det nog gjort om det hade förkommit för mina barn vet att jag hade reagerat direkt.

3. "Arbetsliv och hälsa" har jag inte läst men tänker försöka göra det i sommar. Har ju blivit fri att läsa vad jag vill nu när skolan är slut....känns konstigt! Sen kan vi diskutera den. Det enda jag vet är att jag själv hann passera 40 innan jag började inse att det är ojämligt mellan kvinnor o männ. Jag vet inte om det är jag som farit fram som en man i tillvaron eller vad det beror på.

Nemo: Men hallå, varför är det alltid så jobbigt så man inte ens orkar tänka på det? Om man tycker nåt är fel, orkar man skita i det då?



Maria: Kul att du lämnar avtryck här och tycker till! Nej, alltså det är väl mer dumförklarande att säga att "han är dum i huvet, så han brukar säga lite ogenomtänkta saker då och då?" än att säga att vem som helst säger väl ogenomtänkta saker då och då. men om en tjej hade sagt något liknande hade det kanske upprört mer? (jag försöker dra paralleller med ett annat exempel ur boken då de beskriver hur upprörda folk är över mammor som slår eller behandlar sina barn illa, när det är mkt vanligare att pappor slår eller behandlar sina barn illa, o de hatas inte eller smutskastas lika mkt som en mamma som gör samma sak)...



antagligen hade du inte på dig genusglasögonen när du jobbade på dagis, för jag har jobbat på dagis o i skolan och gjorde praktik i höstas o såg detta förminskande av flickor jämt o ständigt!



haha, jaa, antagligen har du farit fram som en burdus man genom livet o därför inte märkt av problematiken. du är inte den som ber om ursäkt för att du finns (med all rätt naturligtvis!)

Ja, vad ska man säga? Klart jag fullständigt håller med dig Lone, och samtidigt förstår jag precis vad Naimi menar. Man orkar inte tänka på det hela tiden, orkar inte kämpa med det hela tiden. Man blir bara arg och irriterad. Men samtidigt måste man nog inse att det tar tid att ändra dessa synsätt och värderingar och handlingar.



Jag håller inte med de som ursäktar Peters uttalande. Visst menade inte Peter något illa, men det är ju ett bevis på att det är okej i vårt samhälle att likställa kvinnor med hundar. Och ytterligare förstärks bevisningen genom att en man ursäktas när han säger så.

tack för medhållet mamma! :)

åh vad galen jag blir

jag hade ju skrivit ett svar...

oj då, nu hoppade det fram i alla fall, BRA



men alla som tvivlar i denna fråga kan ju jämföra uttalandena:



Hon kör som en hel karl

Han kör som en kärring



Vem kör alltså bäst, hon eller han?



eller fundera på varför kvinnor och män har så olika lön (och pension!), alltså olika lön vid samma utbildning och erfarenhet och samma arbetsuppgifter och ansvar



Varför är det bättre betalt att köra sopbil än att vara förskollärare? beror det på att det behövs 3,5 års universitetsutbildning för att ha ansvar för barns utveckling? (Förresten tror jag lönen är lika i kronor, men för att köra sopbil behövs ingen universitetspoäng och studieskulder) Lone och Peter kan ju jämföra sin löner, svetsa lönar sig definitivt bättre än att jobba på dagis.

okej, var tvungen att kolla lönestatistik på lönestatistik.se



Resultat:

Renhållningsarbetare, ingen eftergymnasial utbildning, körkort, medellön 22 074 kr

Förskollärare, 3,5-års universitetsutbildning m studiemedel, medellön 22 485 kr

Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner att jag vill skriva nåt, så att du ser att jag har tänkt till.

Jag håller med er alla, men framförallt Naemi. Det är jobbigt med feminism, så därför ignorerar jag den delvis.

Jag kände också att ja ville skriva nåt men ja håller med Pølle lite

Jag tycker det är jobbigt, jag bryr mej inte. kanske att vara självisk o ignorerande men ja jag vet inte. Klart det inte ska vara olika i samhället mellan kvinnor o män. Både ska ses på som lika såklart men vi är ju OLIKA oc ja tycker det finns vissa som øverdriver detta med feminism o likställdhet. Nu menar ja ingen här alltså

Jag har som vanligt svårt att riktigt uttrycka va ja menar men men...

det är av naturen så att mannen varit starkare än kvinnan och skyddat familjen från faror, sökt efter föda osv. kvinnan var den omsorgsgivande, som hade hand om barnen. det är inte så himla länge sen som kvinnorna fortfarande gick hemma utan att arbeta. jag har aldrig sett mig som mindre värd för att jag är tjej. jag tänker aldrig stå tillbaka för att jag är tjej. jag är stolt över att vara just tjej, jag skulle inte vilja vara man. jag känner mig inte mindre värd bara för att jag är tjej. hur känner de sig som utger sig för att vara feminister? känner ni er mindre värda pga erat kön?

Håller verkligen med Annika här i sista inlägget hon skrev, det är svårt att förändra något som varit detsamma i typ...föralltid...

Och jag håller med om att varför ska vi kvinnor känna oss mindre värda egentligen? det jag kan tycka är hemskt är det med lönerna för där är det ju något som verkligen är konstigt.



så en svetsare som är tjej får alltså mindre betalt än en svetsare som är kille med exakt samma förutsättningar?

Vad har de för bra förklaring till att det är så kan man ju undra?



Men sålänge man inte känner sig mindre värd så tror jag inte man ska gräva allt för mycket i det för det är som sagt svårt att förändra men bra att kämpa för en förbättring såklart.



Kanske är det så att vi ska ha olika roller i en familj det är kanske "meningen" även om det känns orättvist men det är inget som jag accseppterar en då för jag tycker båda ska hjälpa till lika mycket, båda ska ha rätt till egentid, det är inte bara en som ska laga mat osv.

det känns himla bra med jimmy att vi har det så att vi hjälps åt.



kram

Skönt att höra att ni är stolta över att vara kvinnor! Det är jag med och jag vill inte vara något annat heller. Feminist kallade jag mig ända tills FI bildades för de var så extrema att jag inte ville beblanda mig med dem. Och jag har aldrig känt mig mindre värd i mina egna ögon. Däremot i andras ögon.



Jag har alltid varit lite av en "pojkflicka" och inte förrän jag kom i tonåren fick jag klart för mig att det inte accepterades att jag gjorde vissa saker eller betedde mig "pojkaktigt". Då var jag riktigt förbannad och kände mig otroligt begränsad av andra människors syn på vilken roll en ung kvinna får ta.



Man kanske inte behöver gräva i det, men kanske man ska lyfta blicken och se att kvinnor och män har olika förutsättningar i vårt samhälle. Precis som Pållis skriver så är det en gammal sedvänja, så det kommer ta ett tag att ändra på.



T ex är det så att det "svaga" könet är det som arbetar mest timmar/vecka. Med yrkesarbete och hemarbete kommer de flesta kvinnor upp i runt 60-70 timmars arbetstid. Karlar kanske jobbar 50 timmar enbart på jobbet och slipper då oftast att "hjälpa till" hemma eftersom de är så duktiga och jobbar övertid på jobbet.



De flesta unga par anser sig jämställda, men det brukar ändra sig när man får barn. T ex, Pållis, om du bara struntar i att laga mat, lagar din man mat då utan att säga något?



Det skulle kunna vara så att vi har olika roller. Jag tog t ex huvudansvaret för barn, familj och hem under många år och min man för försörjningen. Det var ju bra ända tills vi skiljde oss. Då visade det sig att han har dubbel pension jämfört med mig. Pre cis som att han hade arbetat mer än mig!



Ojojoj, jag har mkt mer att skriva om det här, men jag slutar nu.

De va bra skrivet Pållis, ja håller med dej. Jag känner mej absolut inte mindre värs før att ja är kvinna, det enda är välle att det inte är acceptabelt att man får olika løner....

Men tex du Loni som verkar ganska involverad i detta nu, känner du dej mindre värd før att du är tjej, eller alltså att andra tycker det??

hm, jag måste svara igen känner jag. jag går igång på detta, jag tycker det är en intressant diskussion. ja, min sambo lagar mat typ lika ofta som jag. vi delar på det. vi städar tillsammans. vi handlar typ varannan gång. men sen är det så att jag har valt att tvätta själv, han har inte tillträde till tvättstugan. det är mitt område. där får jag alltså skylla mig själv lite ;-) men jag kräver av min sambo att vi är två om barn och hus och allt. här hjälps vi åt.

och det där med lönerna är intressant. för att jämför då så tar jag upp mitt eget blivande yrke, sjuksöterska, manlig respektive kvinnlig sjuksköterska. sjuksköterskan var från början en kvinna (Florence Nightingale är sjuksköterskans grundare), och yrket domineras fortfarande av kvinnor. de få män som söker sig till yrket får högre lön, det är bevisat. detta för att man naturligtvis vill ha in fler män inom yrket, och kanske för att höja statusen?! det ska inte ses som något negativt, nej nej nej. jag tänker istället så att männen som blir syrror höjer även de kvinnliga syrrornas lön. är det inte bra? fler män som sjuksköterskor gör att lönerna höjs, det är väl toppen? sen tänker jag mig oxå att jämför min egen kommande lön, efter minst tre års universitetsstudier, men min lillebror, som har sjukt mycket mer i lön än mig utan studieskulder med jobb direkt efter gymnasiet. han är snickare. men snickare är oxå ett tungt jobb, fysiskt arbete där man får förslitningsskador och har dåliga arbetstider. kanske borde jag ha mer ändå, eftersom jag kommer att jobba med att rädda människoliv. vad tycker ni om det?

Oj, oj, vilken rolig diskussion! Kul att ni lägger er i och vågar ifrågasätta! Jo, jag känner mig faktiskt förminskad varje dag, vet inte om det är just min relation, men jag tror att många flera har det ojämställt i hemarbetet och familjen. Bara som ett personligt exempel kan jag ta hur många timmar fritid jag har på en vecka, och hur många timmar peter har. Alltså fri från att känna ansvar för arbete, hem, eller stella. Jag har oftast 0 timmar, peter kanske 8 timmar. DET tycker jag känns orättvist och jag känner mig som mindre värd för att jag bara kämpar på och finns här hela tiden, och ingen (Peter t ex) märker hur ojämställt vi har det... (Nu vill inte jag att det ska låta som att jag lever i en skitrelation och mår dåligt över det, jag vill ju leva med peter och vill att det ska funka! Blir bara så arg och ledsen när det känns så orättvist...)



Förvisso har rollerna gamla anor, men det är inte rätt att det ska fortsätta va så ojämställt. Nej, jag tycker det låter som en konstigt resonemang Pållis, när du säger att männen ska höja statusen på sjuksköterskeyrket: då tycker ju du att det är högre status att va man?



Och precis, det handlar inte om att jag inte känner mig stolt över att vara kvinna. Jag vill inte hellre va nåt annat. Men att män och andra kvinnor ser män som det bättre könet, den bättre lämpade för ett jobb osv, det känns fel!!!

Jag känner att jag har svårt att övertyga er unga flickor om att vi lever i ett ojämnställt samhälle där kvinnor betraktas som mindre värda. Ni upplever att ni lyckas leva i jämställda förhållanden där ni delar på arbetsinsats och ansvar. Härligt att höra, hoppas att det stämmer! För det som Naimi säger jobbigt att kämpa och att ta till sig att man värderas som sämre. Inget kul! Tänk bara på att om ni lyckats i ert liv, så har de flesta kvinnor det inte så. Inte i Sverige och inte i andra länder.



Forskning visar att i ett klassrum så pratar läraren 2/3 av tiden, resterande tredjedel pratar eleverna. Pojkarna 2/3 och flickorna 1/3. Flera lärare har försökt förändra detta mönster och provat att ge flickorna ordet exakt varannan gång och pojkarna varannan gång. Både pojkar och flickor (och lärarna!) upplevde då att flickorna fick prata hela tiden. Så påverkade är vi av detta mönster.

Ja, det känns inte som att ni vill förstå? Eller lever ni i så perfekta relationer där allt funkar och ni delar lika på allt? Hur man än vänder och vrider på det så hittar jag situationer dagligen när det som mannen gör är mer värt än det som kvinnan gör...

Liksom anledningen till många kvinnors depressioner, utbrändhet och känsla av otillräcklighet grundar sig ju att de tar på sig rollen som det som sköter allt.

Nu ska jag läsa Mia Skäringers bok, som jag tror kommer ge mig ännu mer tankar om detta. Om att alla ska ha en fasad utåt jämt om att allt är så jävla bra. Varför är det fult att må dåligt, psykiskt alltså?



((Obs, jag är inte arg på nån av er eller tycker illa om er på nåt sätt för det ni tycker, hoppas det inte låter så! Jag vill bara ifrågasätta!))

intressant på det hela taget. just nu har jag inget smart o säga...

Nej, Lone, jag anser inte att det är högre status att va man, men för att få sjuksköterskeyrket att få högre status behöver lönerna höjas, och män som då väljer att bli syrror, får i regel högre löner, vilket förhoppningsvis kan leda till högre löner även för oss kvinnliga syrror. varför är det ett konstigt resonemang? Varför är jag ute och cyklar? Motargument ja tack ;-)

ok, jag ska va ärlig då, jag är 25 år och lever i en jämställd relation men jag lider ändå av panikångest och utmattningsdepression. varför gör jag det då?

Hm jag tvivlar inte på att de allra flesta tjejer lever i en ojämndställd relation men sen är det inte så ibland som tex pållis skrev att "tvätten den vill jag sköta själv" att kvinnan fastnat i detta med att "kvinnor sköter hemmet grejen" omedvetet och känner sig "tvingade/manade" att sköta hemmet annars får man dåligt samvete och är en dålig fru/flickvän osv, om man inte lagar god mat m.m.

Man ibland tror jag att många kvinnor inte släpper in männen heller, de tar på sig ansvaret sen flera år senare "kommer de på" att nej vad orättvist vi har det, då tycker de att gubben direkt ska börja hjälpa till och städa, tvätta och helst exakt på det sättet kvinnan gjort så det blir lite "stå över axeln feeling"

Jag tror det allra bästa är att redan från början visa vart man står, hjälper han inte till så blir det ingen middag, diskar han inte så blir det disk, städar han inte så får han släpa sig fram i smutsen.



den stilen körde jag och jag vägrade att ta på mig ansvaret som "hemmafru" fast jag jobbar precis lika mycket.



Fast det kliade i fingrar och såg ut som ett världskrig hemma så var jag tvigen att låta det vara så att han upptäckte det själv att när mamma inte städar länge så blir det skitigt och man måste börja städa själv.



det tog ett bra tag men sen förstod han och nu efter att vi bott ihop i snart 3år så funkar allt jättebra.



Han lagar mat när jag jobbat(natt) eller när jag inte orkar/sjuk osv.

Jag lagar mat när jag är ledig, vi delar på det och oftast är det han som lagar mat.



Vi försöker hjälpa varann och peppa varann, är han trött då lagar jag maten, är jag trött då lagar han maten man blir ju glad när maten är klar när man kommer hem det gäller ju båda.

ibland lagar vi maten ihop ganska ofta faktiskt.



Han tvättar för det mesta, han tvättar mkt mer än jag.



istället fixar jag rätt ofta med diskmaskinen men det är ju inte så himla jobbigt precis, han fixar nog med den lika ofta som jag fixar med tvätten unegfär.



sen sköter han eldningen helt själv jag hjälper honom ibland att ta in ved lr slänga in i pannan men oftast är det han som sköter det.



klippa gräset sköter hanmen jag ska med börja hjälpa till tycker att det ska va rättvist där med.



han tvättar bilarna och sköter allt med dem.



när vi städar så städar vi ihop oftast tar han disk osv då och alla ytor och toaletten jag tar och dammsuger och tvättar golven.



tar ut sopor turas vi om med...



betala räkningarna sköter han alltid om men vi disskuterar och kollar alltid igenom tillsammans.



jag sköter hästarna men han hjälper mig att fodra dem när inte jag kan eller orkar han hjälper mig fylla på vatten och hjälper mig hämta hö och slänga upp höet på loftet, han kör dessutom fram o tillbaka alltid.(jag sitter brevie;))



nu har jag nog redogjort för det mesta

med andra ord är jag nog rätt lat och min sambo gör rätt mycket så det är mest jag som får kämpa med att det ska bli rättvist så han slipper göra det mesta.

men sen är jag rädd för att bli "hemmafrun" med så försöker att inte ta över för mkt och framförallt att inte lägga mig i hur han gör sakerna även om det är svårt.



sen när vår bebis kommer så pratar han hela tiden om hur han ser fram emot det och vill ta hand om bebisen och han tar gladeligen hand om den när jag är ute med hästarna sen.



vi har haft det tufft och många kriser men det har bara stärkt oss men det gäller att prata och disskutera igenom saker och inte gå och "störa sig" på varann det hjälper ingenting.

Men under våra 8år så har vi bara blivit starkare och det känns som att ingenting kan förstöra det vi har inte ens ett distansförhållande på 40mil och 5,5år;)

Pållis: jag tycker resonemanget är bakvänt eftersom du säger att män och därmed deras högre löner höjer statusen på ett visst jobb även för kvinnorna. kvinnorna som jobbar inom vården är värda högre löner ändå ju. om det var lika hög status i samhället att vara kompetent kvinna som det är att vara kompetent man inom sitt arbetsområde så skulle ju lönerna i samhället vara mer jämställda.



och när det gäller din situation så vet jag inte varför du mår dåligt egentligen, men om jag relaterar till de feministiska idéerna så är antagligen inte din relation kanske så jämställd som du tror. eftersom du känner oro, inte kan sova på nätterna osv, så känner väl du ett aldrig avbrottsfritt ansvar för hela familjen, barn, skola, jobb osv?... din man däremot sover han lugnt o tryggt på natten?...



Anna: ja, du satte verkligen dina gränser från början. Ni hann ju vara tillsammans så pass länge innan ni flyttade ihop så ni visste var ni hade varann. När det gäller min relation så flyttade peter o jag ihop väldigt snabbt och antagligen i kombination med att vi va nykära o att peter jobbade o jag va arbetslös så tog jag hemma-lasset från början. för man vill ju som kvinna gärna "fånga" sin man genom att stå klar med mat när han kommer hem från jobbet osv... ? eller vad tror ni om det resonemanget?

Men hur är i så fall en ojämställd relation? jag tycker att vi lever jämställt, men jag kanske är hemmablind? vad är det att leva i en ojämställd relation? det där med att fånga sin man genom att stå klar med middag låter inte jämställt. då agerar du ju hemmafru? med vilje? fast jag förstår inte vad du menar med det lone. så gör inte jag. antingen får han laga mat, eller så får han ta barnansvaret undet tiden jag lagar mat. när jag va f-ledig gjorde jag det mesta hemma, jag hade ju liksom betalt för det kan man ju säga. men när jag började plugga va de en deal för att jag skulle klara av att plugga, att vi skulle dela på hem o barn och de har vi gjort. nu sitter jag ju dock i en annan sits med en sambo som är sängliggande med brutet ben. hela sommaren kommer jag få dra lasset själv. annars brukar vi ge varandra "egen-barnfri-tid", lika mycket till oss båda. nu är det dock noll.

nej min sambo sover inte bra på nätterna. han lider av sömnsvårigheter, om det hör till saken.

jag tycker inte det handlar om vem som gör vad hemma. jag tycker det är viktigare att se samhället med "feministika" ögon (sen är det naturligtvis i sin egen relation och familj som man faktiskt kan göra skillnad och förändra.)

men jag tycker det är viktigt att se hur hela samhället gynnar män och ofta missgynnar kvinnor.



exempel: vissa sjukdomar känner man till hur de påverkar män, men har mindre kännedom om hur de påverkar kvinnor, forskare har inte ens tänkt på att det kan vara olika. typiska kvinnosjukdomar vet man ofta mindre om och kan lätt bli avfärdat som "lite får man väl tåla" (läste nån artikel om gravida med foglossning som inte fick nån sjukpenning)



eller se tex på hästsporten: fullt med tjejer i alla stall och på lokala tävlingar, men så fort man kommer upp i högre nivåer syns fler och fler killar. på internationell nivå är det völ ungefär 50/50? jag hävdar att detta beror på att killar uppmuntras på ett annat sätt än tjejer. för en kille är det inte okej att "bara" ha en sällskapshäst o flummrida i skogen, han "måste" satsa.



eller politik och makt: en kvinnlig politiker har det mycket svårare än en manlig. gör hon ett enda misstag (Mona och toblerone!) blir hon svartlistad lång tid framöver medan en mans snedsteg oftare slätas över som "man kan inte va perfekt jämt". många har väldigt svårt att tänka sig Sahlin som stadsminister just för att hon är kvinna, oavsett om man är höger eller vänster.

Pållis: okej, ja på det du skriver låter det ju som ni två lever jämtällt. Jättebra för er! Grattis. Det är ju däremot ganska ovanligt i det stora hela. Ja, jag har tagit på mig en husmorsroll/hemmafruroll som jag inte alls vill ha egentligen, men bara för att jag är kvinna har jag förväntats ta den och gjorde det glatt i början eftersom jag va hemma o ledig då. När man är barnledig tycker inte jag det är självklart att man ska sköta allt i hemmet, då har man ju fullt upp med bebisen!



Det verkar inte som alla exempel jag, mamma o nali gett biter? Ser ni inte mönstret på hur det hela tiden är lite sämre att va kvinna???



Bra exempel där nali, allt du skriver stämmer, tycker jag!

nja, jag vet inte om du verkar hjärntvättad. vi har olika åsikter bara. fast jag håller med dig i en del av det du skriver. jag har inte förväntats ta en husmorsroll, jag ser inte att jag har dom kraven på mig utifrån. jag menar inte att man ska ta hand om allt i hemmet när man är f-ledig, men för mig föll det sig naturligt att slänga i en tvättmaskin, dammsuga och städa lite, bädda, för jag hade tid med det. men alla är olika. jag kan känna mig provocerad av alla feminister och allt jämställdhetssnack. för mig är det som att de ser sig som sämre värda. de tycker att kvinnan är lägre ställd jämtemot mannen. jag har aldrig gjort det, men jag kanske är lite mer maskulin än den vanliga svenska normaltjejen.

Men Annika! Jag måste först säga, som feminist och kvinnosakskvinna, att det inte är så att vi anser att vi kvinnor är mindre värda än männen. Men vi ser att vi kvinnor värderas lägre i samhället. Att vi generellt missgynnas vad gäller makt och ekonomi och ofta även i privatlivet/familjelivet. Du skrev tidigare om att vi haft skilda roller länge och precis just så är det. Så har det varit mycket länge att kvinnor och deras roll och arbetsinsats har värderats lågt. Det finns otaliga historiska exempel på det och nutida forskningsrapporter som bevisar att det är så. Det är inte så länge sedan som kvinnor kunde få vara myndiga. Antingen var hennes far hennes förmyndare eller hennes man. Det är därifrån seden att brudens far överlämnar henne till maken vid bröllopet. Nu tar han över ansvaret och bestämmandet över henne. (1884 kunde en kvinna bli myndig vid 21 år om hon inte var gift.)



Jag tycker det är fantastiskt att du känner stolthet över att vara kvinna. Det gör jag med och jag hoppas att mina döttrar ska känna detsamma. Men fakta är att kvinnor missgynnats historiskt och även idag.



På ett sätt kan jag förstå att du känner dig provocerad. Jag kan bli mycket provocerad av s.k. feminister som bara gnäller om sin situation och hela tiden tar en offerroll.



Angående att det faller sig naturligt för dig att tvätta, dammsuga etc, så är det så att det "alltid" förefaller vara naturligt för kvinnor att göra såna saker. Det är väl inte konstigt, klart man tar i och fixar lite. Det gör jag med! Men det konstiga är att det inte verkar falla sig naturligt för män att bara göra det. Varför är det så? Läs Annas inlägg om hur hon har fått lägga upp en hel "uppfostringsstrategi" för att få sin Jimmy att dela på arbetet. Varför tar hon det ansvaret? Varför måste hon göra så för att få det att fungera?



Men du förstår att vi har fått det i oss så tidigt. Ibland att någon sagt rent ut att så ska flickor göra, men ofta har vi alldeles själva listat ut att det är så flickor gör och jag vill ju vara flicka, så då gör jag så också. Det finns i vår kultur. Inom oss själva alltså.



Jag önskar jag kunde få dig att se det.



Kram från Boel

Tack för bra sammanfattande svar mamma, ibland kan jag inte uttrycka mig och det blir rörigt med alla åsikter hit och dit...