Allt och inget
Jag följer själv ett tiotal bloggar varje dag, några är mina vänners, men några bloggar läser jag fast jag inte har någon som helst relation till den som skriver. Jag har bara kommit in av slösurfande klickande och senare blivit beroende av att 'se hur det går' med allt. Några av de bloggar jag följer skriver träffsäkert och humoristiskt, några stör jag mig på, men kan inte sluta läsa deras inlägg.
Vart vill jag komma egentligen? Jo, kanske till att motivationen att skriva bara för familj och vänner är inte lika stor som att skriva till alla, vem som helst. Egentligen vore det ju trevligare att föra en tvåvägskommunikation med familj och vänner. Nu känns det ibland som att alla vet hur det är med mig och vad jag gjort genom bloggen, så de behöver inte höra av sig... Och det känns ju inte så kul. Men som vilken författare som helst så vill man väl att folk ska läsa det man skriver, man skriver väl kanske för sin egen skull, för att man vill få ur sig sina tankar. Men sen behöver man få feedback och bekräftelse, vare sig man skriver för att väcka debatt eller om man vill dela med sig av sorg, glädje, kärlek och livet.
Det kanske blev djupt det här, vet inte om någon fattar vad jag menar. Nu när jag själv har delat ut lösenordet till bloggen till de personen som jag vill ska kunna läsa, så känner jag något slags behov att tillfredsställa varje enskild läsares önskan, istället för att bara vara mig själv och skriva precis det jag känner för. Jag vet att några tycker Stella är roligast att läsa om, och se bilder på. Nån tycker jag ska skriva om hästarna. Nån vill bara se bilder. Nån vill veta exakt vad jag har gjort, vem jag har träffat osv. Alla vill ha varsitt inlägg på nåt sätt. Jag vill att min blogg ska vara något för alla, men samtidigt önskar jag ju mig att läsarna ska acceptera mig som den jag är, med mina tjatiga hästinlägg ibland och lite propaganda och virriga inlägg ibland. Och så familjelivet förstås, med upp- och nedgångar. Jag kanske ändrar mig och tar bort lösenordet igen en dag, jag vet inte. Men om jag vill skriva för att dela med mig, så känns det konstigt att bara dela med mig till vissa. Hur ska jag annars någonsin bli en berömd bloggare?
skulle skriva att jag håller med o förstår vad du menar, men orden försvann...
skriv för fler du, och sortera bort det mest privata som du inte vill att alla ska känna till, att utgå från det personliga o betrakta samhället är skitbra, "det personliga är politiskt" (ett slagord fr 70-talet),
skriv ner dina utkast i mobilen under dagen vartefter de dyker upp o börja skriv med dem som utgångspunkt, fortsätt blogga!
ja, jag förstår nog hur du menar. ett tips kanske vore att ta bort lösenordsskyddet och sortera bort sånt som känns för privat?
vill du bli en storbloggare så måste du fortsätta vara dig själv, unika lone och ingen annan för med tusentals läsare kan du omöjligt tillgodose allas behov och det ska du inte göra heller, folk läser för att de gillar DIG och dina tankar allt du gör och ditt liv inte någon annans liv då läser de en annan blogg.
Du får inte försöka konstra lr försöka unvika att skriva om någe eller skriva på någe speciellt sätt, hitta dig själv och din stil istället, skriv om det som känns rätt och skriv privat om du vill eller strunta i vissa saker som är för privata.
Jag tycker tex inte att man ska skriva vart man bor eller vad man heter i efternman annars kan man ju dela med sig av lite privata saker med så folk tycker det är lite spännande men bara genom att öppna upp sitt liv på bloggen med bilder osv är ju att vara privat.
en varierande och innehålls rik blogg med mycket tankar blandat med mycket bilder och vad man gjort och vad man tycker om det tycker jag är en bra blogg och det är ju precis så som din blogg är nu.
förändra ingenting för någon annans skull skriv vad DU vill sen är det upp till folk om de vill läsa och det vill de:)
kramar till finaste lone
Jag tycker att det är jätteinteressant att läsa vad Du skriver oberoende av om det gäller Stella, hästar eller trädgardsland. Jag tycker att Du ska skriva det Du själv vill, det är da det blir bäst och ocksa interessantast att läsa.