Jag tänkte mig ju att om man av någon anledning som (relativt) nybliven förälder skulle vara vaken om nätterna, så skulle det bero på bebisen. Så var inte fallet tydligen, inte med min bebis och inte med min spända mammakropp. Stella är snart ett halvår, hon har varit vaken nattetid max två eller tre gånger hittills. Jag, däremot, har aldrig haft så svårt att komma till ro och slappna av. Förut kunde jag somna snabbare än blixten, fanns det några minuter över för en powernap, var inte jag sen att ta chansen. Nu är det annorlunda. Det hör väl till hela föräldragrejen att vara på sin vakt, alltid redo liksom. När som helst kan bebisen behöva en. Men det är just därför det vore så praktiskt att kunna koppla av och ta sig en blund när tid finns.

Hoppas ni har sovit bättre än vad jag har gjort!