Vi hittade en babypulka i förrådet hos kusinerna. Stella testade såklart



Stackars lilla Stella är febrig och förkyld. Hon skulle ha fått ettårs-sprutor idag, men de får vänta tills nästa vecka, hoppas sjukan har gått över tills dess. Ringde och hörde mig för om dagisplatsen jag sökt idag också, Stella hade fått en plats på Lingården som jag önskat mig. I januari ska hon få börja. Nu väntar jag samtal från förskolan så vi får veta vilken avdelning och när/hur vi ska komma dit. Hoppas vi kan komma och hälsa på innan starten också.


Tänk för ett år sen låg jag med mina pinvärkar och kämpade... Vad visste jag om livet då? Inte mycket. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om livet det senaste året. Jag är så glad för Stella!

Värsta snöiga och kalla vintern ju!

IsbjörnsVilliam


Nallehästarna

Jag vet att jag är tråkig som aldrig skriver längre. Jag har en liten paus. Har inget vettigt att skriva fast jag tänker mer än nånsin. Är på väg upp ur nån slags svacka och känner att jag mår bättre och bättre. Dock har jag fortfarande en hel del bitterhet i mig och jag vill inte va bitter i bloggen, jag vill inte spy galla över allt och alla. Därför har jag inte skrivit.

Men en sak är säker Stella är världens underbaraste. Hon lubbar runt här hela dagarna. Hon kommunicerar och pratar och hittar på tok och skoj hela tiden. Nu har jag börjat plugga sen ett par veckor tillbaka. Bästaste moster är allra bästa barnvakten som är i klass med mamman (till att duga för Stella alltså).

Är det inte coolt att Stella fyller ett år nästa vecka? Helt sjukt, känns som en dröm alltihop. Å ena sidan känns det som Stella alltid funnits i mitt liv, å andra sidan känns det som hon kom igår... Att så mycket kan hinnas med på ett år, som hon har lärt sig och utvecklats, det är ett mirakel.

Stella älskar sina böcker

Bokstavligt talat, Stella släpper taget och kutar iväg, så skoj!

Asså har ni missat det programmet så måste ni se. Helt sjukt bra. Jag blir så berörd varenda gång. Helt genialiskt, tycker jag. Jag är egentligen inte fan av nån av artisterna som är med, men så himla bra och genuina tolkningar de gör av varandras låtar. Jag blir alldeles rysig och så kommer jag på mig själv med att sitta och le när de sjunger. Jag blir nog berörd av att de blir så berörda av sina egna låtar i andras tolkningar också.


Älskar den här låten (i orginalet också), vet inte varför för alkoholism ligger verkligen långt ifrån nåt jag vet nåt om, men kanske relaterar jag till den på nåt annat plan...

Vad gulliga ni är som går in och kollar varje dag om jag skrivit nåt. Synd att jag är så tråkig och opepp på att skriva nu för tiden.

För några kvällar sen kände jag att mitt mjäkande och larvande fick vara nog. Under en tid att jag byggt upp en inre kraft och pepp på att ta tag i situationen. Jag har dock varit alldeles för velig och okonsekvent och hit-o-dit, men har själv inte varit redo för att sätta en gräns. Men nu för tre kvällar sen efter en ca 4 timmar lång läggningsprocedur och en rätt så övertrött unge var jag redo. Nä, nu ska jag ändra på det här. Ingen mer nattamning eller tutte för att somna bestämde jag. Första natten tog det 1,5 timme av gnäll och ledsen bebis, andra natten 20 min och nu inatt vaknade hon bara ett par gånger och gnydde lite, men somnade om när jag klappade och pratade lugnt med henne. Gu, så skönt! Jag är stolt över mig själv att jag pallade att ta mig igenom det värsta. Insomningen på kvällarna har också förbättrats efter bara tre dagar. Första kvällen ca 1 timme, andra kvällen 40 min och ikväll somnade hon efter 50 min. Men ikväll va hon inget ledsen eller arg över att inte få tutte, utan babblade bara glatt för sig själv och bökade omkring som en liten griskulting för att hitta skönaste sovställningen.

Hon sover fortfarande i min säng och jag ligger bredvid när hon somnar. Jag har inte slutat amma helt heller, fortsätter nån gång/dag ett tag till, så får vi se om det känns onödigt eller om vi båda tycker det är lite mysigt att fortsätta.

Det som jag har behövt att göra på dagtid och inför läggningarna är att sätta upp lite tydliga, noggranna rutiner. Nu en tid framöver ska jag vara så punktlig och precis som jag bara kan för att Stella ska lära sig känna igen vad som är på gång. Tidigare, sen hon föddes, har jag inte velat lägga mig i så mycket och mixtra med hennes sömn och mattider, utan har låtit henne sova när hon är trött och äta när hon är hungrig. Nu när hon är nästan ett år och jag faktiskt ska börja plugga nästa vecka, så känns det mer viktigt att få in lite bra rutiner. Både för min skull, men för Stella blir det nog en trygghet också att veta hur hennes dagar ser ut.

Trött newborn, tänk Anna nu har du snart din bebis i famnen, känns det inte häftigt?!

Sitter nu på bibloteket i Nora med syster och pluggar. Räknar ner till nästa vecka när jag ska börja plugga. Det känns både nervöst och lite panikartat, men spännande också. Det känns som jag kommer må bra av lite mer intellektuell stimulans och att komma hemifrån och göra något eget kommer göra mig gott. Det känns också lite nervöst och stressigt hur jag ska hinna läsa in all litteratur och hinna plugga. Utöver de seminarium och föreläsningar som är behöver jag ju ägna rätt många timmar åt att plugga självständigt. Det kommer räcka gott och väl för Stella att vara ifrån mig de timmar jag är schemalagd i skolan, resten ska jag försöka plugga på kvällar när hon sover. Om hon sover, vill säga. Men det är ju meningen.