Vilket blir ni gladast av att höra när du träffar en vän eller bekant?

Alt 1: Vad fin du är i håret!/ Vilken snygg tröja du har!

Alt 2: Vad glad jag är att se dig/ Vad roligt det var att träffas igen/ Vad intressant det var att prata med dig

Har funderat en del på det här senaste tiden. Pratade med mormor och mostrar häromdagen som tog upp att aldrig nån märker att de klippt sig. Tänker även på boken jag nyss läst in mig på, till sociologiuppgiften "Hur blir man tjej?", som innefattar en studie av tjejerna i två gymnasieklasser. I boken verkar de så himla ytliga och utseendefixerade, samtidigt som de har superdålig självuppfattning och känner sig allmänt värdelösa. Jag tror verkligen att fel sorts bekräftelse och ytligheten i fokus för mycket är grund till mångas dåliga självkänsla. Därför tycker jag det är viktigt att inte fokusera vad som är fint, snyggt, sött hela tiden. Dels att jag försöker att inte bry mig speciellt mycket själv, men framför allt att jag inte pratar om det inför Stella. Absolut inte nedvärdera mig själv, min kropp eller mitt utseende så hon hör. Och jag undviker även att prata om kläder, hår eller nåt som fint, gulligt, snyggt. Utan framhåller att kläder ska vara bekväma, praktiska och bra att leka i (för Stellas del alltså).

För mig är det altnernativ 2 som känns bäst i magen att höra och som varar längst. Att bli bekräftad som person är långt mycket mer uppmuntrande än att bli uppmuntrad för hur man ser ut eller vilka kläder man har på sig. Ytlig bekräftelse gör ju att man vill ändra sig för att passa in. Får man t ex höra att man är fin när man har klänning, så vill man ju gärna ha klänning nästa gång så man får höra det igen. Samtidigt ger det signaler om att man inte duger eller är fin om man inte har klänning. Det fina sitter då i klänningen och inte i personen själv.

Tillbaka till nyklippa mostrar. Jag tror att vi i vår familj inte är så inriktade på utseende och det gör att man inte alltid tänker på utseendemässiga förändringar. Vi fokuserar mer på vad den vi möter säger och kramas för att vi tycker det är roligt att ses. Samtidigt förnekar jag inte att det är kul att höra något positivt om utseendemässiga förändringar också. Men det är ju en del av en bekräftelse man vant sig vid att få och därför behövs den, annars hade den inte behövts alls.