Ansträngande

Det är helt oroligt hur kroppen/hjärnan är funtad. Att man glömmer så fort. Det var inte speciellt länge sen jag var gravid och födde Stella. Men det mesta av minnena av att det var jobbigt är som bortblåst. Inte förren jag väl var gravid igen, kom jag ihåg hur tufft det är. Jag känner så väl igen mina känslor från förra gången, nu jag väl har dem igen. Hormonstormar, humörsvängningar, illamående, kissnödigheten, törsten, tröttheten och den fysiska och psykiska ansträngningen det är att vara gravid. För att inte tala om avsmaken för mat och känsligheten för olika lukter. Kylskåpet får mig att kväljas. Det är väl bra att det inte är så lätt som att gå och köpa ett barn i en affär - för då skulle det väl finnas ännu fler ogenomtänka föräldraskap. Jag menar jag älskar ju Stella över allt annat och samma känslor kommer ju växa fram för det här barnet. Jag är glad att det inte är enkelt - men behöver ändå få 'klaga' lite över hur tufft det är. Tidigare i livet tänkte jag att jag vill ha många barn. Jag älskar ju barn. Men nu när jag har Stella och väntar på lilla syskonet - så känns det så fulländat på något sätt. All kärlek jag känner och all tid jag vill ge Stella och bebis. Att gå igenom det här en tredje gång får mig redan nu att känna att det räcker med två barn. Eller ja, jag tänker inte rista något i sten. Man vet aldrig hur det kommer kännas senare i livet.

Jag bara vill dela med mig av min upplevelse. Det är oroligt slitigt att va gravid. Det va till och med en i klassen som hade frågat min vän Sofie, en dag när jag var borta, om jag var deprimerad. Och ja, jag förstår att det syns på mig att det är något. Det går inte att dölja och jag kan inte spela glad och upprymd när jag inte känner så. Jag har mått oroligt mycket illa den här månaden och det är svårt att bara köra på som vanligt. Såhär har många av mina eftermiddagar/kvällar spenderats:

oh vad söta ni är hihi goa stella...

det är ju jättebra att ha bloggen och bara ösa ur dej på...skriv allt du känner det lättar ju jättemkt.

jag minns allt för väl hur det var gravid fortfarande och jag är väldigt glad att inte vara det och känner inte för det på bra länge;)

Men jag tror de flesta är som du att man minns inte hur illa det var, för man får ju något underbart så när du fött denna lilla kommer du glömma igen:)



Jag var med som du att jag ville ha 3-4ungar typ men det är så sjukt för jag trodde aldrig jag skulle känna som jag gör nu, att det egentligen räcker med en...helt otroligt...jag är lixom nöjd nu egentligen haha men jag vill för teds skull ha ett syskon men jag vill att han ska få denna tiden själv nu med oss ett tag med.



jag minns nog inte riktigt hur jag mådde och så men jag vet att jag mådde HELT annorlunda mot i vanliga fall och man tror att man aldrig mer ska få känna sig normal...det är verkligen hemskt att vara gravid även om vi säkert haft bra graviditeter ju.

´

har du spytt något? illamåendet är värst men de hjälper ju inte att spy som när man är sjuk...



hur funkar det att leka med stella o så när du mår dåligt o gå o skolan o så? jag tycker du ska trappa ner lite på allt, tidigare denna gången inte gå i skolan sädår på slutet för du måste orka med.

tänk på att det är nu du ska vila sen blir det dygnet runt kör för dig igen och NOLL sova...

och då måste du vara utvilad igen.

tyvärr kanske du inte minns hur illa man sov där i början med.

hihi jag kan känna att det är nu jag får vara människa igen såhär lång tid som 10mån tog det nu sover ted mer normalt iaf, tänk när jag satt och ammade hela nätterna och sov med huvudet lutandes emot trägaveln 1timme ibladn mindre åt gången:(...



jag längtar INTE tillbaka dit nu iaf...men det är ju helt underbart att få uppleva en sån go liten bebis igen, det kommer bli så roligt för er.

försök att vila mer nu och gör det som du ångrar att du inte gjorde förra gången.

stanna upp, sniffa bebis och njut ifall det är sista bebisen:)



det konstiga för mig är att jag nu iaf förstår de som bara skaffar ett barn haha för jag hade nöjt mig med ett egentligen.

men vill som sagt att ted ska ha ett syskon.



jag ser fram emot att följa din graviditet med spänning.

det kommer gå skitbra, oroa dig inte tänk inte så mkt lev i nuet istället för der ordnar sig och tänk inte på förlossningen för mkt, du vet ju hur det är och blir du orolig så be att få prata med någon så att denna förlossningen blir en bättre upplevelse.

och var alltid inställd på kejarsnitt så du inte får en chock för alla kan ju råka ut för det.

bättre att vara inställd och sen slippa det.

läs på om allt och så igen.



kramar

vet stella att hon ska få ett syskon förresten?

kram

Åh, vad ni är söta när ni ligger där i varsin soffa!!!!



Håller med Anna om att du måste ta hand om dig och inte vara så duktig med allt möjligt. Din ork ska ju snart räcka till två stycken, ja redan nu är det så förresten.



Får nog ta mitt mammmaansvar och börja vara lite mer barnvakt åt Stella så du får sova ut ibland och så att Peter och du får lite tid tillsammans.

mysepys i soffan :)

Vilken tur att jag ser till att vi äter regelbundet så du inte mår sämre. ;) hehe..

Mina dagar ser också ut så trots att det enda i min mage är mat.