Dagarna bara går... Jag börjar bli galen känner jag. Varannan dag ligger jag och vilar mig och laddar till tusen för jag tror att något är på gång. Varannan dag skiter jag i det och bara kör på. Som igår, bara körde på en hel dag. Nog för att jag var matt och aptrött när kvällen kom, men jag vilade inte något under dagen, utan hittade på saker istället. Vet inte vad som är bäst. Bäst är väl att leva på och bebis kommer när den kommer. Men jag har ju varit så inställd på bebis nu i ca två veckor. Har haft så mycket förkänningar, som jag aldrig hade förra graviditeten. Då bara pang, och så började värkarna och jag märkte att det var förlossning på gång.


Vi väntar på att en viss pappa ska vakna från sin plötsliga däckning...


Stella satte sig på ryggen och sa att hon skulle sjunga för honom så han somnade och det gjorde han visst lätt. Svårare för oss att väcka honom tydligen...

Vi skulle ju gå skogspromenaden hade Stella bestämt, för "det är faktiskt kul!" Hon har hämtat ytterkläder till oss alla och nu har hon smitit ut till studsmattan, så bäst att avsluta detta och komma iväg!