Är det inte konstigt så säg, men den kommer om våren, med solen, den där känslan. Har haft en underbar dag, Stella och jag. Lite häst, lite mormor-lek och resten av dagen hemma, bara vi två. Men vi har haft det lugnt, mysigt, pratat, lekt och bara varit. När dagar med mycket trots kommer är allt tufft. Men idag har det bara flutit på, Stella har hittat på massa olika lekar och jag har varit med ibland, men även hunnit läsa tidning och bara njuta av att se henne fantisera och greja.


Jämförelsebild, gravid med Stella v.30+0


Nu, idag, v.30+5


Vecka 40+3, förra gången


Jag är ju nästan lika stor som fullgången förra gången... Men men. Jag tror det ligger mycket i det där att är man välmusklad på magen innan så släpps magen ut mindre, som i min första graviditet. Då hade jag rätt stark magmuskulatur, men nu andra va magen rätt sladdrig redan innan och då trillar den ut desto mer och tidigare.

Tankarna med graviditeten/bebisen kretsar mycket kring förlossningen nu. Det är annorlunda mot förra gången, för då la jag inte så mycket tankar vid förlossningen, utan tänkte mer på kommande bebisen. Då hade jag heller ingen erfarenhet av förlossning och tänkte att det får jag väl ta som det kommer. Tack till er som stöttade under mitt förra inlägg om förlossningsskräcken. Jag tror på er, och hoppas att det ska gå smidigare andra gången. Framförallt var det ju att det tog så sjukt lång tid, värkar i två dygn innan de tog hål på hinnorna och det började hända något. Efter att hinnorna var tagna gick ju ca 7 timmar innnan bebisen kom ut. Att hantera smärtan i värkarna och hitta en sätt att slappna av är det som jag är mest spänd inför och det jag vill göra annorlunda jämfört med förra gången.

Det är många fina tankar jag har också. Fantasier om kommande tiden med fyra i familjen och hur våra dagar kommer se ut osv. Längtar gör jag verkligen!