Var hos barnmorskan idag. 25 gångna veckor idag alltså. Allt såg jättebra ut med värdena och jag fick höra bebisens hjärta för första gången. Det dunkar på finfint. Jag fick min journal utskriven både från förra graviditeten och förlossningen. Det var speciellt att läsa igenom och minnena kom tillbaka från förra gången. Allt var ju väldigt sakligt, kortfattat och korrekt skrivet. "Kvinnan har ont och önskar smärtlindring", är det mig de pratar om? Haha, kändes skumt att läsa om sig själv som kvinnan som föder barn. Och om Stella skrev de, "fin flicka som suger bra på båda brösten".

Alla mina blodvärden och blodtryck osv var ju bra, precis som förra gången, var roligt att få gamla journalen, för då kan jag jämföra med förra gången. Idag mättes magen för första gången och den var då 26 (osäker på enhet), första måttet på Stella-magen i v.25 var 24. Så undrar om den här bebisen är större eller om det måttet inte säger så mycket om det...

Jag rådfrågade även om foglossningen, men fick inte så mycket stöd och råd. Tycker det är tråkigt att aldrig komma till en barnmorska som är engagerad. Det känns som de jag har haft är trötta på sitt jobb och bara kör på rutin. Tänk om de kunde visa lite genuint intresse och engagemang... När jag frågade om foglossningen sa hon först "men det är inte mycket att göra åt det, finns inget du kan göra så det blir bättre". Kändes ju väldigt uppgivet. Sen gav hon ju tips på vad jag kunde göra för att underlätta för mig själv, så helt ge upp och lida behöver jag ju inte göra. T ex undvika att sitta med benen i kors, att sitta ner när man tar på strumpor och byxor, att gå med kort steg och korta promenader var några av tipsen, som jag förvisso redan hade läst mig till. Hon berättade att foglossning beror på hormoner, så i princip kan jag inte göra det värre genom att överantränga mig, förutom den smärtan jag får dras med i stunden. Vanligtvis försvinner smärtan kort tid efter förlossningen. Hon tyckte att jag får ta lite varje dag, inte storstäda hela huset en dag bara för att det känns bättre just då, för det får jag igen sen på kvällen med jätteont. Och det har hon ju rätt i. Jag har ju märkt att det varierar från dag till dag, och det är lätt att göra för mycket den dagen det känns lätt att röra sig... Men jag ska tänka på det.


Jag börjar få mycket mer känslor för bebisen nu, den rör sig jättemycket, kullebyttor och sparkar som känns väldigt tydligt både på utsidan och insidan. Det är mysigt, men jag längtar mycket mer till att ha bebisen på utsidan nu. Mitt favoritnamn som jag preparerar Peter med nu är Viggo. Peter är inte jätteförtjust, men det va han inte i Stella heller i början, så jag hoppas han kommer mjukna. :) Några andra förslag vi har är Fanny, Smilla, Malva, Hugo, Sigge, Kasper, Ruben. Kriterier för namnen är att de ska vara ganska korta, enkla, inte för vanliga, men inte konstiga. Nån som har flera förslag?