Frustrerande och tufft
Nu ska jag klaga och tycka synd om mig själv. Jag har det riktigt jobbigt nu med graviditeten. Det är väldigt frustrerande att inte kunna göra det jag vill. Energin och kroppens kapacitet räcker i princip till att få ihop vardagen med Stella-lek, mat, plock och allt som är. Det är bara så sjukt frustrerande, så tårarna bränner bakom ögonen vissa dagar. Jag blir riktigt uttråkad och känner mig otillräcklig och klumpig och frustrerad. Jag behöver kunna röra mig mer, göra mer saker med tankearbete bakom, men det räcker jag inte till för just nu och då blir jag ledsen istället. Att jag inte ens ställs för någon utmaning i studierna gör att jag känner att jag inte gör nånting vettigt. Jag blir bara less. Jag har ont. Ont när jag ligger, ont när jag sitter, ont när jag går och står. Undrar om jag ska prova att stå på huvudet?
Jag känner för att ta tag i projekt för att stilla min rastlöshet och känna att jag gör något som jag vill. Men ingenting är lätt, för vad jag än ska ta mig för, börja med, så innebär det att jag inte hinner göra färdigt nåt innan vardagspasset måste göras. Det hjälper inte att Peter är hemma, för Stella klistras ändå på mig. Knappt jag kan vila en stund ifred. Jag känner mig faktiskt fången mellan en som sparkar på mig och äter mig inifrån och en som sparkar på mig och äter mig utifrån (inte bokstavligt). Detta är så frustrerande, för jag slits imellan att vilja finnas tillgänglig till 100 % och att behöva reservera mig för att orka....
Usch, det här kändes ju otroligt deppigt och destruktivt. Jag är rädd för att fastna i sånna här destruktiva tankar också. Och just nu skrämmer mig föräldraledigheten, jag blir rädd att jag ska bli deppig av passiviteten som blir. Det jag ser fram emot förutom att möta bebisen, är att få tillbaka min kropp och börja röra på mig igen. Jag hoppas också att jag ska vara stark nog att knyta nya kontakter i föräldragruppen, så att jag hittar någon att umgås med. Jag vet ju att det ger mig energi att umgås med människor, iaf sånna som är bra, och inte energitjuvar. Som tur är känns inte alla dagar såhär, men just idag är en sån dag. Och tacka vet jag världens bästa syster som tog med sig Stella ut på lekpromenad och liten åktur, så jag fick ett par timmar bara för mig själv här hemma (medan Peter tar veckohandlingen och återvinningen).
kram
Hör hos mvc om du kan få prata med någon som är specielaiserad på detta brukar finnas tillgängligt folk på vårdcentralen/barncentralen eller ja där du går nu.
Sen tror jag det är jätte jätteviktigt att du går på öppna förskolan så du träffar lite folk, även om det känns tungt och jobbigt och du hellre sitter hemma så dra dig iväg och träffa folk.
och lär känna lite människor prata med dem de har ju troligen samma erfarenheter, det är så skönt att prata ut med de som förstår, de har kanske med 2 barn eller fler och hur löser de allt?
du kan ju gå dit en dag nu med om du vill men ta med stella det är inte förbjudet, skönt att kanske hitta någon mer gravid där kanske gravid med andra barnet hon känner kanske likadant?!
Jag träffade ju världens bästa sofie på föräldrautildningen sen gick vi babymassage tillsammans och så gick vi på öppna förskolan ihop, träffade ceciliga på öppna förskolan det var så mysigt när vi satt i soffan där och kunde prata ut medans vi ammade barnen:)
och man kan ju gå hem när man vill.
vi har öppna förskolan på bvc och mvc så det är nära till allt.
finns ju kyrkans öppna förskola med tror jag men har aldrig varit där.
supermysigt är det iaf.
försök komma ut även med sånna du inte känner(alltså mamma, syster osv) då måste man lixom prata med folk annars är det lätt att man kan smita undan och ta den trygga vägen.
jag tror det är väldigt vikigt att tvinga sig iväg kanske varje dag i värsta fall så man inte sitter och tänker massa dumma tankar, jag vet ju hur du känner och detta är mitt bästa råd även om jag hade svårt ibland att dra mig iväg och satt hellre ensam hemma= inte bra.
men försök gå på olika aktiviter, finns kanske några sykurser där du kan sy dina egna barnkläder precis som du vill, syaffärer och så kan anordna ibland, och försök hitta på saker, åka ut till stallet och bara stå och borsta på wille eller vad som helst så du inte sitter och tänker en massa.
för det är ju lite det du börjat med nu med.
du kan ju inte röra dig massa nu men du kan ju sysselsätta dig med lite annat, kanske måla en fin tavla till stella? och till bebisen?
sy gosedjur till dem?
sy gardiner?
börja fixa med kläder/leksaker till nya bebisen
åka till badhuset och bara rå om dig själv
fråga mvc om vattengympa för gravida, GÖR DET för det är UNDERBART speciellt om man har ett barn innan skitbra avkoppling och få komma ifrån och även få röra på sig jättebra vid foglossning för det sliter inte alls pga tyngdlösheten men man blir sååå skönt trött och avslappnad efteråt.
jag har aldrig varit så avslappnad och lugn under graviditeten som när jag varit på vattengympa, slocknade direkt i soffan när jag kom hem så otroligt skönt, tror mkt tankar och spänningar psykiskt släppte med.
sen lär man sig andas inför förlossningen med kan ju vara ett bra tips.
du kan laga lite storkok med kanske som finns i frysen sen så du slipper tänka på det när barnet kommer bara kan ta fram en middag och micra till dig själv sen.
baka lite kakor som du kan bjuda på när gäster kommer och ska titta på bebisen.
VILA, passa på att bara lägga dig i sängen på dagen och sova ut.
medans du kan för det är ju inget man kan sen under typ 6mån framåt.
finns massa saker du kan göra utan att röra dig så mycket:)
ska försöka leta upp det där fogbältet med, kom på att jag inte riktigt vet vart det är.
kram
