"Men barnet ska inte styra nattningsritualen. Om ritualen ska fungera och leda fram till att barnet somnar så ska den vara förutsägbar, och ha ett tydligt slut. Det skapar trygghet. Det kan låta fyrkantigt, men om det är en saga som gäller per kväll så är det bäst att hålla fast vid det, och inte låta det bli två eller tre. För om nattningsritualen förvandlas till ett ändlöst förhandlande om ytterligare en saga, och ytterligare ett glas mjölk så fungerar den inte längre. Då upplever barnet det som ett förhandlingsspel, och det kräver full vakenhet."
(farfar tipsade mig om den här boken som heter som inläggets rubrik, jag googlade och fick upp den här artikeln)

Oj vad jag känner igen mig! Jag känner mig peppad av både Marias kommentar under förra sovinlägget och av min egen mamma som satte en gräns för mig som jag behövde - sluta låta henne köra med dig!

Det där med förhandlande har jag sett som ett tränande i demokrati och som att jag gör Stella en tjänst i att träna sig på. Men kanske inte i alla lägen. Just vid läggningen behöver jag sätta en tydlig gräns att det inte finns utrymme för förhandling. Tack för det!