Hej Anna- Gullan86,
jo absolut var det ungefär som de skrev som jag gör vid läggningen nu. Jag sitter alltså inte kvar i rummet när hon somnar utan berättar tydligt att hon ska sova och att jag finns utanför om hon behöver. De gånger hon har sprungit upp har det varit för att kolla om jag är där utanför, men när hon har öppnat dörren har jag lett henne tillbaka till sängen och nattat om. Sen har det räckt att jag har sagt "stella ska sova i sängen" så säger hon "mmm" och går tillbaka dit. Annars har jag låtit henne greja därinne, tända/släcka lampan och gå omkring. Sitta o bläddra i böcker osv. Några kvällar har hon somnat med taklampan tänd, men då har jag sagt kvällen efter att det räcker med lilla bordslampan, för att det är svårare att somna om det är för ljust. Förut var det en brottningsmatch varje kväll att lägga ner, lägga ner, lägga ner och hålla på att tjata, plus att vi hamnade i olika diskussioner. Nu är det mycket smidigare, så hoppas det fortsätter gå bra nu!

Bebisen alltså. Svårt att säga om den "känns annorlunda". Tror inte det. Jag har bara fått för mig att det är en lillebror, men har ju egentligen ingen aning. Vill inte ha det ena eller andra mer. Min enda anledning att säga att jag vill ha en kille är för att det vore intressant ur genusperspektiv att se om jag kan lyckas vara så okönad som jag tycker mig vara i mitt bemötande...

Tack för dina kommentarer, kramar!