Idag var det en månad sen Leah kom till oss. Som vanligt känns det som hon alltid funnits här hos oss. Hon är så självklar. En trött liten unge är hon, hon gillar att sova. Men behöver vara med i händelsernas centrum för att sova som bäst. I tystnaden och ensamheten vaknar hon rätt snabbt och skriker "ensamhetsskriket". Och det är väl inte så konstigt. Hon har ju varit med i magen och varit van vid alla ljuden som hörs från Stella och oss. Såklart det blir annorlunda när det är helt tyst då. Precis som Stella var, är Leah också på nätterna. Nu har hon börjat komma in i att sova åtminstone ett längre pass också i blrjan av natten, vilket är jätteskönt för mig. Vi lägger oss vid 22-23 sådär och då sover Leah 2-4-5 timmar ibland. Sen brukar hon vakna till varannan timme och tutta fram till morgonen. Hon har börjat vara vaken en stund då och då på dagarna, hon tittar och tittar. Men jag upplever att hon inte är lika jätteintresserad av pratet och sånger och sånt än så länge, som jag har för mig att Stella var. Men å andra sidan får hon väl så mycket intryck och hör så mycket prat, sånger och skratt när hon inte är vaken att hjärnan kanske blir fullmatad med information ändå... Hon har lite svarsljud för sig och det är sött. Leendet är på gång, hon försöker men har inte riktigt avfyrat det där tydliga svarsleendet än.

Kolik eller inte? Nja, jag tror inte det är kolik hon haft. Efter att ha läst på om det lite mer, så, nej. Symptomen stämmer delvis. Hon är lite skrikig på kvällarna och det kan hålla på under flera timmar. Men när jag har burit henne i sjalen även på kvällen så har det blivit bättre. Min mjölkproduktion är väldigt bra och mjölken formligen sprutar ur brösten när hon suger, så det är inte konstigt att hon satt i halsen och fått i sig en del luft. Sen läste jag att det är normalt att spädbarn skriker 1-2 timmar/ dygn och det kanske är ungefär så. Hon är ju väldigt tyst och beskedlig resten av dygnet, så på kvällen kanske hennes oroliga tid kommer och det är bara att ställa upp som mamma och pappa och finnas där och vara trygghet och närhet.

Vid kvällsont-i-magen gillar Leah:


Lite allvarlig


Sover i babysittern på köksbordet


Som jag skrev i början av graviditeten, att jag inte kunde förstå hur jag skulle kunna älska nån lika högt som jag känner för Stella, det känns avlägset nu. För kärleken till mina barn är villkorslös och ändlös. Det är det största som finns här i världen, det bästa man kan uppleva, tror jag.