Statistik:

87,9 % av graviditeten har passerat (246 av 280 dagar)

Jag är i vecka 36

Jag är i kalendermånad 9

Jag är i trimester 3

Jag har 34 dagar till BF (30 april).

---

Såhär står det i min gravidapp i telefonen om bebisen i vecka 36:
Barnet är nu 34 cm från huvud till stjärt och väger ca 2,8 kg. Barnet äter nu upp sig inför livet utanför livmodern. Rörelserna upplevs kraftfullare och tydligare. Du kan kanske se en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Du ska känna barnets rörelser varje dag.

Såhär står det om mamman:
Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixerat sig i bäckeningången nu. Du kan ha svårt att sova, du behöver vända dig ofta och drömmer kanske kraftiga, tydliga drömmar. Det är mycket som ska bearbetas inför förlossningen och den nya familjen. Fortsätt vila ofta, de sista veckorna kan kännas tunga och långsamma.

---

Jag var hos barnmorskan nyss för en kontroll. Alla värden såg fina ut. Vi pratade idag en del om förlossningen och hur jag känner. Jag kände att barnmorskan tog sig mer tid nu och lyssnade och gav mig lugnande råd. Jag är spänd inför förlossningen, men inte livrädd. Jag vet ju att jag tog mig igenom det förra gången, trots att det tog så lång tid. Det jag är mer medveten om och ska försöka öva på är att slappna av och låta mig tappa kontrollen, låta kroppen göra jobbet. Varje värk är ett steg närmare förlossningen. Försöka vila mellan värkarna och försöka att inte spänna mig och tänka "hjälp, snart kommer det en ny". Jag ska skriva ett förlossningsbrev också och skriva vilka önskemål jag har och även försöka involvera Peter så mycket som möjligt så att han vet hur jag vill ha det, så jag slipper känna att jag måste kolla och styra honom när vi väl är där inne. Det gjorde jag nog förra gången tror jag. Vi pratade också om min förra förlossning och jag sa att den var så lång och utdragen, hon tittade på journalen från förra gången och sa att det etablerade värkarbetet var ca 12 timmar. Det var ganska normalt. Det jag hade innan i två dygn var tydligen förvärkar, som kunde vara nog så jobbiga och smärtsamma, men tyvär verkningslösa (haha, ordvits). Hon tyckte att det var bra att jag ändå hade kontakt med förlossningen och hade varit där inne, och fått morfin och smärtlindring med hjälp av TENS så att jag kunde ta mig igenom den första latensfasen lättare än om jag hade varit hemma. Hon ville lugna med att säga att andra gången inte alls behöver vara som första, det kan bli att jag helt slipper förvärkar och förlossningsarbetet startar med en gång. *hoppas hoppas*

Bebisen känns mycket varje dag i magen, men den sparkar inte ont eller i revbenen som jag kommer ihåg att Stella gjorde. Stella låg på ena sidan sista tiden, med huvudet neråt och sparkade mig hela tiden i revbenen på motsvarande sida. Den här bebisen sparkar mest på utsidan av magen, man kan känna en fot eller knä som en liten knöl ibland, det är jättegulligt. Den har inte fixerat sig än, och det är inte ens säkert att bebisen gör det andra gången. Huvudsaken är att den ligger med huvudet neråt, så att den är beredd på att ta sig ut.  Det stämmer också det där med drömmar och svårt att sova. Det var likadant förra gången, jag blir så himla kissnödig på natten. Men vaknar oftast inte av det försen tidig morgon, går jag då upp och kissar så är det jättesvårt att somna om sen. Tankarna bara maler på i huvudet. Ofta drömmer jag jättemycket också precis innan jag vaknar, om förlossningen, om bebisen, om Peter och Stella och om massa annat konstigt.


v.35+0

 
Ser ni vad magen har sjunkit nu? Jämfört med för en månad sen...
v.30+5