Välja sina argument

Vad tror ni, är det inte så, att man i någon mån väljer sina argument. Jag menar de beslut och val man gör i livet, eller som förälder, de behöver man på något sätt rättfärdiga för sig själv genom att tankemässigt förstärka argumenten för beslutet. När det t ex handlar om förskola. När jag var tvungen pga ekonomin och studierna att låta Stella börja förskolan som 13månaders, så valde jag att förstärka de argument som fanns tillgängliga, för att göra det valet till rätt. Barn mår inte dåligt av förskola, hon kommer inte vara där långa dagar och hon trivdes med inskolningen och dagis från första stund. Dessa argument blev mitt mantra och visst stämde det, men visst skulle jag haft möjligheten att göra annorlunda, hade jag kanske haft andra argument. Som nu, nu när jag hade möjligheten att låta Stella vara hemma med mig på heltid istället, då hittar jag naturligtvis argument för det. Jag får verkligen möjlighet att vara mycket med mitt barn (som är litet barn, så kort tid i livet, ta vara på tiden liksom). Hon får ännu mer boost av trygghet, kärlek och närhet, än jag skulle kunnat ge om hon gick på förskolan. Osv. Och det känns just nu som jag tänker annorlunda med Leah än med Stella i samma ålder, en 12-13månadersunge är himla liten. Nu har jag möjlighet att låta Leah vara hemma i kanske 18-20 månader och jag kommer antagligen ta den chansen/möjligheten. Jag ser massa argument för att det är rätt att göra så...

 

Som när jag sålde Guldet för över ett år sen. Eller som nu när Peter nyss sålt sin Buick. Det finns ju för- och nackdelar med alla beslut. Men det är klart att när fördelarna för något överväger är det lättare att ta beslutet. Och beslutet rättfärdigas med en rad argument för att man gör rätt. Var sak har sin tid och livets olika faser har olika prioriteringar. Så är det nog...

 

Mina ungskruttar som ligger deckade här i soffan bredvid mig. Underbara ungarna mina.

 

Imorn är det Peters och min årsdag och förlovingsdag, ett långt inlägg med massa bilder är förberett. Håll utkik!

Det är ju så att man gör olika val i olika situationer. Det betyder inte att man är inkonsekvent. Det är klokt att fråga sig om man har det som man vill ha det.

Och ja, livets olika faser har sina prioriteringar, och ja, man får ändra sig.

jaa men det där sa ju jag en annan gång. att man gör sina val och sen intalar man sig själv att "det va meningen att det skulle bli så". för med facit i hand så ser man ju ingen annan eventuell lösning. förutom om det gick åt skogen då, då intalar man ju sig själv att om jag bara hade gjort sådär istället så skulle ALLT vara annorlunda. Det är ju som att det finns tusen och tusen vägsjäl när vi måste välja, men för det mesta så är det självklart vilket man ska välja. jag kan fortsätta svamla i en evighet, men jag väljer en annan väg :P

Nej Naimi. Man intalar sig inte att man gjort rätt. I varje enskild situation bedömer amn olika valmöjligheter och försöker välja så bra som möjligt. Sen kanske det blir bra eller så blir det skit eller mittemellan. Men om man tänkt så gott man kunnat, så har man gjort sitt bästa.

Alternativet är att bara låta saker hända, att aldrig göra aktiva val. Och då har man inte gjort sitt bästa och då har man all anledning att vara besviken på sig själv om det inte blivit bra.

hihi känner igen mig i det där.
men jag ser det som ett sätt att se positivt på situationen.
man gör så gott man kan just då o peppar sig själv o är nöjd med situationen då inget fel med det.

tiderna förändras ju, människor utvecklas det man tyckte då tycker man kanske inte nu osv och situationen är ju som du skriver väldigt förändrad, nu har du ju möjlighet att vara hemma det hade du ju inte då.

kram