Fortsättning från förra inlägget...

Tillbaka till detta att vara kritisk. I ModernPsykologi-tidningen fanns en text om "Den extrema bubblan - så förstärker nätet det du redan tycker". Enklavisering (grupptänkande) går enkelt ut på att vi på nätet tenderar att söka oss till sajter och personer som bekräftar det vi redan tycker. Detta beteende är farligt i vissa sammanhang och det står i artikeln att detta fenomen är det som bl a gör högerextremismen ännu mer extrem på internet. Jag fick verkligen en aha-upplevelse när jag läste artikeln. Både för att jag fick förståelse för fenomenet, men också för att jag kände igen mig själv i det. Jag har skapat mig en bubbla i det som jag tror på och följer på nätet ett antal bloggare som skriver om liknande saker (feminism, genusmedvetet föräldraskap, medvetet föräldraskap etc.) och jag är ändå inte speciellt aktiv eftersom jag sällan deltar själv i diskussioner. Men ser ändå i mitt eget beteende att jag anpassat mig, skalat av en del för att känna gruppgemskapen i den grupp jag ser mig vilja tillhöra. När jag läste den texten om enklavisering kom  jag på nytt att tänka på detta  med att vara kritisk. Jag har inte tyckt att jag anpassat eller avskärmat mig från andra åsikter, men i själva verket kanke det är så, mer än jag ville tro. Och kanske är jag inte så kritisk som jag borde i mina tankar om det jag läser. Eller så blir jag mer kritisk och sållar bort mer av det som jag ser inte passar in i mallen för hur jag vill tycka/tänka... Är det dubbelmoraliskt att tänka att jag vill vara mer öppensinnad, men samtidigt mer kritisk?

 

Jag kände också igen mig i det att på nätet förstärks saker man tycker. Det är svårare att röra sig i gråzoner i skriven text, för att det blir just luddigt, oprecist och känslan av att den som uttrycker sig inte står för något särskilt. Därför kanske en som tycker man ska vara lite mer sträng i barnuppfostran låter väldigt hård och en som föredrar att lyssna in mer, låter som världens mjukis som aldrig vågar bestämma nåt. Jag tror det är det som gör det svårt för att förklara hur jag tänker kring barnuppfostran. För nog är jag extremt inlyssnande jämfört med många andra småbarnsföräldrar jag mött, men samtidigt är vi lika många gånger också. För att skilja ut det jag ser som centralt blir det mer extremt ä´n vad det kanske är. Så tänker jag litegrann ikväll. Tack för ni lyssnade. Natti natti.