-Hej, jag vill köpa ett barn.

-Jaha, det blir 629 kr. Varsågod.

-Tack, hejdå.

Häromdagen. Jag tror det var i måndags. Då lekte jag med min syster. Vi tog en sväng med hästarna, som jag alltid ska envisas med att vilja göra. Hon blir lika trött på mig varje gång som jag tjatar om att vi ska till stallet. Typiskt att det ingår i min vardag varje dag, tycker hon. Hon gillar ju hästarna och speciellt Villiam. Men jag förstår att det är lite tjatigt. Jämt och ständigt ska mina hästar sätta stopp för olika aktiviteter. Är det inte för att jag måste dit och sköta om dem så är det väl att de kostar pengar så jag inte kan göra vissa saker. Men mot alla odds fick jag med mig henne ut! Vi tog samma tur som jag och Villiam och Guldet tog sist. Jättemysigt. Jag åkte med i vagnen ibland och sprang till fots ibland med Guldet. Det var jobbigt att röra på fläsket... Jag blev svettig ju. Men det var väldigt mysigt och hästarna var vid gott mod.


Villiam är såå långhårig fortfarande! Och ändå kan man samla ihop hår till ett helt garnnystan varenda dag när jag borstat honom... Stackarn att han har så mycket päls kvar. Han blir ju svettig bara av att vara ute i hagen.

Igår fick Luna en gjord på ryggen, och fastspänd runt magen. Jag har ju introducerat den vid ett tillfälle tidigare. Men det var ganska länge sen. Nu tyckte jag att hon var redo för lite nya utmaningar. Hon reagerade inte särskilt mycket när jag la dit den och spände fast den, hon ville gärna kolla vad det var och bita lite i den. Den bets inte tillbaka så då var det lugnt. Sen tog jag ut henne på stallplan i repgrimma och longerlina. När jag släppte ut henne på linan blev det rodeo! Efter en stund var det lugnt. Vi övade i båda varven och sen gick vi runt stallet två varv. Jag var mycket noga med att inte låta henne komma in i min zon. Då blev det kaktusen. (Armbågarna ut!) Hon skötte sig jättebra och jag var mer än nöjd med henne. Snart blir det tömkörning!... Måste bara vänja oss lite mer vid gjorden och så förståss...

Idag har jag varit med Peter och Tommy när dom har lekt med sina crossar. Idag körde de på ett gärde nära Tommys hus. Det var som en bana med massa svåra kurvor. Det var assoligt och fint väder. Det bara fräste gräs och damm när de körde. Jag testade också lite, men jag fegade lite. Peters cross är så himla galen, den vill bara stegra och gasa iväg i full fart. Som en busig ponny! Mest agerade jag filmare och depåkvinna som servade med vätska och byta saker som gick sönder och sånt ;P

Idag har jag föresten fixat en plats åt Luna på samma bete som förra året. Jag försöker ju sälja henne, men eftersom den ultimata köparen inte verkar ha lust att dyka upp just nu så får jag fortsätta leta. Jag vill ju inte bara slumpa bort henne till vem som helst för inga pengar. Hon måste ju få ett bra hem och jag vill veta att köparen är seriös. Så nu bestämde jag att medans jag letar köpare så kan Luna lika gärna gå på sommarbete och kosta mig lite mindre varje månad. I slutet på maj bär det av bort till betet!

Här står Luna och Guldet och trängs och försöker övertala mig att båda ska få följa med på körtur. Nä, säger jag, vi ska inte utmana osäkerheten mer än nödvändigt. Det räcker med en häst bakom vagnen. Det är ju ändå ett par tömmar plus ett grimskaft att hålla reda på...

Jag hade en sån härlig tur med mina underbara hästar nu på kvällen. Åh, vad mysigt det var och vilken energi och glädje jag fick av dem. Guldet fick vara handhäst när jag körde och hon är ju för bra alltså. En timme var vi ute. Solen sken. Himlen var klarblå. Guldets guldiga päls gnistrade i solen. Villiam pinnande på för allt han va han var värd. Mina fina hästar!

Igår fick jag hjälp av en NH-tjej, Julia, för andra gången med Guldet och Luna. Vi gör så stora framsteg med lastningen. Guldet nästan springer in i transporten, sen har hon lite bråttom att backa ut igen fortfarande också. Men jättebra framsteg gjorde vi igår eftersom hon verkligen vill vara till lags och går in ända in i transporten utan speciellt mycket övertalning. Det är så himla bra också när jag får coachning av Julia. Jag gör det liksom helt själv, men hon kan ändå säga när jag gör rätt eller fel och ge tips på hur jag ska bli bättre. Jag har lärt mig att inte stå ivägen för Guldet när hon ska gå in och att rikta min kropp inåt så hon förstår att det är inåt vi är på väg. Jag fick också träna på att bjuda Guldet artigt att gå in. Kroppsspråket är så himla viktigt och förstås ens tankesätt. Tänk positivt och var avslappnad så blir hästen också det. Vi övade också med att Julia tog fram bakbommen och stod med på sidan så Guldet fick lite känsla av att vi skulle stänga. Då blev hon lite mer stressad igen. Jag förstår ju att Guldet har jobbiga minnen från bakbommen sen olyckan hände.

Förra sommaren när vi skulle åka till Nora på ett par veckors sommarlov så skulle jag köra Guldet och Villiam tillsammans. Jag visste ju innan att hon blev spänd av att stå smalt, men jag tyckte ändå att hon borde vara redo för att åka ihop med Villiam. Det som hände var att när Guldet var instoppad i tranporten och mellanväggen inflyttad och bakbommen ditsatt. Jag gick in i stallet och hämtade Villiam och Peter stod med Guldet och var lugnande stöd. När hon hörde ljud utanför transporten utan att se vad det var, fick hon totalpanik. (Det var ju Villiam och jag som kom gåendes.) Hon fick panik bakåt och ville ut. Peter slog sig på händerna när han försökte hålla emot, man hinner ju inte tänka vad man ska göra i den situationen. Guldet panikade och lyckades niga så djupt så rumpan kom under bakbommen och  hon drämde i ryggen ordentligt, så neg hon igen och sen var hon ute. Hon lyckades alltså krypa under bakåt. Usch, vad äckligt det var att se... Paniken i hennes stora hästkropp blir så kraftfull. Då kände Peter och jag att vi behövde vara en person till, så som tur var kunde Elin komma och hjälpa till. VI fick in Guldet förvånande fort igen. Hon var spänd men jätteduktig. Då började ju såklart Villiam krångla. Men till slut var båda inne och då satte vi dit båda bakbommarna och åkte iväg. När vi skulle hem till Hallsberg igen från Nora hade jag Peter och Nali som medhjälpare. Jag förberedde mig på att Guldet skulle krångla jättemycket. Men hon litade så starkt på mig så hon följde med in trots det läskiga som hänt.

Sen efter sommaren fick alla hästarna ringorm och de blev kvar i stallet, jag kunde inte åka och träna och blev så less att jag inte brydde mig om att lastträna heller. När all ringorm tillslut var borta så ville jag åka iväg till ridbana och träna. En kombination av att jag mådde psykiskt dåligt då och att hästen kom ihåg läskiga minnen gjorde att lastningen blev ett riktigt problem! När vi flyttade bestämde jag mig för att rida till nya stallet för att slippa krångla. Nu känns det så skönt att jag fått hjälp av Julia att hitta tillbaka till självförtroende igen. Det känns så skönt för vi jobbar på precis samma sätt som jag jobbade med Guldet och transporten innan allt dumt hände. Då var hon ju en pärla på att åka också, helt lugn och gick in direkt. Så vill jag att hon ska bli igen, med övning och tålamod kommer hon känna sig trygg i transportsituationen igen! NU känner jag också att jag öva själv på det här. Om jag börjar känna mig osäker eller tappar greppet om hur jag ska göra ska jag fråga Julia om mer hjälp.


Luna fick också lite övning igår. Vi lastade henne också som övning. Hon har ingen skräck för transporten och var jätteduktig. Hon är mest i behov av lite mer rutin. Jag ska fortsätta öva med Luna också, i ledarskap. Jag ska bli kvickare och tydligare i mitt kroppsspråk så kommer hon bli kanon. Hon är så lyhörd och hjälpsam fast man vid första anblicken tycker hon är stökig och vild. Hon vill ju inget hellre än att göra rätt, det gäller bara att orka lyssna på matte också. Man har ju inte allt tålamod i världen när man är två bast...

Efter vi har kört och han har rullat sig i dammet...

Får man göra så va? En tvååring får väl inte inta alkohol...

Men jag har inte dåligt samvete för det. Jag har ju bloggen mest för min egen skull. Här ventilerar jag mina tankar och delar med mig av det jag har lust med.

Jag mår bra. Peter mår bra. Hästarna mår bra. Och lilla fula katten mår bra. Så nu vet ni...

Fast Guldet är tyvär halt nu. Så allt är inte frid och fröjd. Jag har tyckt att hon inte har känts helt 100. Jag har kollat på henne på lina och känt mig förvirrad. Man blir ju yr av att titta varv efter varv, ska det se ut sådär? Nae, helt bra kändes det inte. Så jag bad Marina kolla på henne i Söndags och hon tyckte som jag. Hon kortar steget och valde hellre att gå över i galopp när det kändes jobbigt. Så jättehalt är hon inte, men inte heller bra. Marina tycker jag ska kolla upp henne. Jag får vänta på bättre tider. Det är svåra tider ekonomiskt nu. Marina tyckte gott jag kunde hålla igång henne lite lugnt och rida ut och sådär. Men man blir ju mindre motiverad när hästen är ofräsch. Dock känns hon helfräsch när jag rider henne. Pigg, framåt och rund och fin. Tvetydigt budkap. Förra sommarn när jag tyckte hon var konstig blev hon ju motvillig också. Men då kan det ju ha hängt ihop med ringormen och det där...


Jag var i Nora igår. En hel dag var jag där. Utan att stressa hem efter en liten stund. Det var trevligt att hänga lite med familjen och hinna prata lite med alla. Matilda och jag var ute och gick med doggen. Hon är bra söt Mattis. Jätteglad och positiv. Hon kunde hålla Pellis själv och bromsa. Hon är så gullig när hon inte kan hålla isär mig och Nali, hon blandar ihop namnen på oss. VI är så lika tycker hon. Bara för att vi är så bästiga kusiner. :P

Jag fattar ju att det inte blir så kul att läsa en blogg som det inte händer nåt i. Men vad fasen, det är ju vår nu. Orka sitta vid datorn hela tiden då? Nä, inte precis. Mycket annat att göra förståss.

Jag hade ju några bilder som jag hade tänkt att visa. För vi har vårfixat lite Peter och jag. Fixat med veden t o m, oj vad vuxet. Sånna vuxengrejer måste man tydligen göra när man försöker vara en vuxen typ och bor i hus och allt.

Men det var nog nästan mest Peter som kämpade, jag tog en solpaus :P






Sen så har vi varit ute och promenerat också. Luna och jag tog vandring och Ville blev körd av två glada tjejer.