Körsbärsätaren
Villiam fick nya pjucks idag. Han var riktigt bråkig där ett tag. Men han blev satt på plats och fick stå med brems under sömningen på första bakhoven, efter det gav han sig och stod som ett tänt ljus.
Nali bjöd honom på körsbär, han var supersöt och tuggade länge och väl och så plupp; han spottade ut kärnan efter sig. Varje gång! Vilken gullig typ han är. Det är lite syrligt med körsbär säger Villiam:
Nali bjöd honom på körsbär, han var supersöt och tuggade länge och väl och så plupp; han spottade ut kärnan efter sig. Varje gång! Vilken gullig typ han är. Det är lite syrligt med körsbär säger Villiam:
Torsdagen
Dålig update, jag vet. Men jag har inte haft något direkt att berätta om. Idag ville jag berätta om att min fina rosa cykel har blivit cyklingsbar, med nytt styre och allt. Men när jag inte hittade sladden så jag kunde ladda in bilderna i datorn, så tyckte jag inte det blev så kul. Peter hade snott med sig sladden till sin bror. Eftersom Nali och jag, som hänger här, tycker det är sååå tråkigt när han och hans bror spelar sitt tråkiga ishockeyspel så tog de med sig grejerna och spelar hemma hos brorsan istället.
Pics på cykeln:
Annars har vi ganska kul tillsammans när vi hänger alla fyra. Brorsorna och systrarna liksom. Förut idag hjälpte Tommy oss med att hämta mer ved hos mamma i Nora. Sen mötte Nali upp oss i Örebro på tillbakavägen vid PizzaHut. Nali snikade på min buffé, men det var ju inte mer än rätt. Man äter ju knappast för 89 kronor, så mycket pizza vill man inte ha! När vi åkte hemmåt igen mot Hallsberg körde vi dubbla bilar eftersom pappa ska laga Lasses bil. Peter och Tommy körde ett extravarv i varje rondell för att vi med släpet bakom skulle komma ikapp, sen skrattade de och gjorde massa miner varje gång de körde om. Vilken humor... :P
Idag gick graviditeten in i 24e veckan, 23 veckor har alltså gått. Jag börjar känna mig lite tjockis. Jag fick hem min beställning på lite gravidkläder från HM igår och det var jättekul. Det finns gott om plats att växa mycket mer. Kläderna är så mysiga och lena och nya så jag har använt dem idag även om jag fortfarande kan ha de flesta vanliga kläderna. Det är så kul med nya kläder, det piggar verkligen upp. Bebisen är jättebusig av sig och sparkar runt massor så fort jag sitter still eller ligger ner. Det är jättemysigt. Peter har fått känna mycket rörelser från utsidan också.
På mjölkpaketet stod det "Den som planterar ett träd har inte levt förgäves", då tänkte jag att jag måste nog plantera ett träd i trädgården. Men pappa tyckte att jag har ju redan skapat nytt liv, en bulle i ugnen gills visst också. Jag har alltså inte levt förgäves, vad skönt att veta.
Pics på cykeln:
Annars har vi ganska kul tillsammans när vi hänger alla fyra. Brorsorna och systrarna liksom. Förut idag hjälpte Tommy oss med att hämta mer ved hos mamma i Nora. Sen mötte Nali upp oss i Örebro på tillbakavägen vid PizzaHut. Nali snikade på min buffé, men det var ju inte mer än rätt. Man äter ju knappast för 89 kronor, så mycket pizza vill man inte ha! När vi åkte hemmåt igen mot Hallsberg körde vi dubbla bilar eftersom pappa ska laga Lasses bil. Peter och Tommy körde ett extravarv i varje rondell för att vi med släpet bakom skulle komma ikapp, sen skrattade de och gjorde massa miner varje gång de körde om. Vilken humor... :P
Idag gick graviditeten in i 24e veckan, 23 veckor har alltså gått. Jag börjar känna mig lite tjockis. Jag fick hem min beställning på lite gravidkläder från HM igår och det var jättekul. Det finns gott om plats att växa mycket mer. Kläderna är så mysiga och lena och nya så jag har använt dem idag även om jag fortfarande kan ha de flesta vanliga kläderna. Det är så kul med nya kläder, det piggar verkligen upp. Bebisen är jättebusig av sig och sparkar runt massor så fort jag sitter still eller ligger ner. Det är jättemysigt. Peter har fått känna mycket rörelser från utsidan också.
På mjölkpaketet stod det "Den som planterar ett träd har inte levt förgäves", då tänkte jag att jag måste nog plantera ett träd i trädgården. Men pappa tyckte att jag har ju redan skapat nytt liv, en bulle i ugnen gills visst också. Jag har alltså inte levt förgäves, vad skönt att veta.
Mina sötnosar
Jag cyklade med, men magen var ivägen när jag körde mountainbike så vi bytte efter en stund. När min nya rosa cykel har fått nytt styre så kan jag cykla igen. I upprätt ställning är nog inte magen ivägen...
Äntligen händer det nåt också...
Jag kämpade en lång stund ute själv med veden. Men jag fick ont i ryggen av att bära så jag pysslade med annat nödvändigt i trädgården. Under tiden satt Peter och brodern inne och spelade sitt tråkiga tv-spel. Sen rätt vad det var hände det nånting. Och swich på en halvtimme hade de staplat all ved som fanns i transporten. Så nu är det bara hämta mer...
Kanotutflykt nr 2
Igår var det dags för kanotfärd igen. Vi hade en kanot mer än förra gången och plus fyra deltagare. Petra och mormor kom till fikastället med massa god mat. Vi körde en lite längre sträcka än förra gången. Pellerin blev galen om inte hans kanot fick åka först, så fram till fikastället var Peter och jag tvungna att kämpa för att hålla täten hela tiden. Efter fikapausen fick han åka med bilen hem igen...
Kanotlagen den här gången var:
Super-snabba-Senapssillen; Matilda, Nali, Daniel, Pappa
Vassa-HavsVargen; Pellerin, jag, Peter
Snabba Bävern (eller om de hade nytt namn den här gången?); Jonatan, Lasse
Krokodil utan stil / Titanic mm (de bytte namn lite då och då); Lasse, Erna, mamma
Lite flera fina bilder...
Matilda o Nali
Pelle o jag
Alla kanoter i ån
Nali badar fast alla andra fryser...
Matilda har alltid pottan redo
Systrarna: mamma, Erna, Petra i åldersordning
Nali o pappa
Paddlar-Peter
Jag knöt fast våran kanot bakom Nali o pappa, det blev rätt så knäppt med styrningen, så det blev mer bakåt än framåt tror jag...
Sista biten fick Daniel köra med Lasse och sitta på en riktig paddelplats
Kanotlagen den här gången var:
Super-snabba-Senapssillen; Matilda, Nali, Daniel, Pappa
Vassa-HavsVargen; Pellerin, jag, Peter
Snabba Bävern (eller om de hade nytt namn den här gången?); Jonatan, Lasse
Krokodil utan stil / Titanic mm (de bytte namn lite då och då); Lasse, Erna, mamma
Lite flera fina bilder...
Matilda o Nali
Pelle o jag
Alla kanoter i ån
Nali badar fast alla andra fryser...
Matilda har alltid pottan redo
Systrarna: mamma, Erna, Petra i åldersordning
Nali o pappa
Paddlar-Peter
Jag knöt fast våran kanot bakom Nali o pappa, det blev rätt så knäppt med styrningen, så det blev mer bakåt än framåt tror jag...
Sista biten fick Daniel köra med Lasse och sitta på en riktig paddelplats
Min bandageprydda sötnos
Veterinärbesöket
Igår var vi alltså iväg till ATG-kliniken i Örebro. Det var Guldet, jag, Peter och Julia. Guldet var världens snällaste häst och hon var så tålmodig och duktig som patient. Först tittade veterinären, Ingela Johansson, på henne i skritt och trav på gången. Ingen tydlig hälta, mer ett obalanserat rörelsemönster. Vi gick ut och tittade på volt, jag fick longera henne. Inte så tydligt där heller. Sen gjorde vi böjprov, lite reaktion på högerbak högt upp och lite mindre på vänster bak högt upp. Frambenen gav jättemycket reaktion, hon tyckte det gjorde jätteont bara att böja ihop där. Och när hon skulle trava iväg kunde hon knappt det, bara linkade fram. Stackars Guldis att ha så ont! Och det var nästan lika mycket på båda fram, lite mer på vänster mer.
Då gjorde veterinären bedövning i båda hovlederna, men ingen förbättring syntes, snarare lite värre. Sen bedövade hon båda kotlederna fram och då blev hon jättefin, hon vågade ta för sig i steget och kände ingen smärta på böjprovet. Aha, roten till smärtan var hittad. Men det var ju inte säkert att framkotorna var det primära så vi fortsatte med att släcka båda bakknäna. När bedövningen hade börjat verka efter ca 20 minuter så tittade på henne igen, både på gången och i longering, nu vågade hon ta för sig ännu mer och hon blev mer rörlig bak också. Så slutsatsen blev att hon fick behandling, tuppkam och kortison i båda kotlederna fram och i båda bakknäna. Stackars min lilla häst att ha ont i alla bena. Det är ju anledningen till att det har varit så svårt att se hälta också, eftersom det gjorde ont överallt. Nu ska hon få äta antiflammatoriskt i 10 dagar mot inflammation och mot smärtan i musklerna. Hon hade jätteont i bogmuskulaturen av att ha gått och spänt sig för smärtan i frambenen.
Hon ska få gå i hagen med sina kompisar och vila helt tre veckor. Sen ska vi på återbesök och se hur hon ser ut. Antagligen behöver hon en behandling till i framkotorna och så får man se om nån mer hälta någon annanstans kommer fram när det andra är bättre. Nästa gång ska vi eventuellt ta några röntgenbilder också. Jag känner mig så nöjd att jag äntligen tog tag i det och beställde en tid och kollade upp vad det var. Jag har ju varit misstänksam så himla länge, men när ingen tydlig hälta har synts så har det känns så frustrerande. Nu känner jag mig dum att jag inte åkte in tidigare, för hon hade ju verkligen ont, hon är för snäll för sitt eget bästa min vackra häst. Guldet fick så mycket beröm av alla där inne på kliniken för hon skötte sig så exemplariskt. Hon var dagens snällaste patient sa de. Hon var misstänksam mot alla ljud och rakmaskinen och sådär, men hon ville verkligen vara duktig. Så fin hon var. Och transporteringen gick galant både dit och hem, nu känner jag igen henne som hon var innan hon blev rädd. Hon litar på mig igen och går med på att gå in i transporten, så himla skönt!
Julia och Peter var superbra som supporters och moraliskt stöd. De stod där med sina handväskor öven axeln, hihi, Peter fick hålla i min väska när jag skulle springa hela tiden, han var så söt.
Det som gör mig förbryllad och fundersam är ju varför Guldet har fått så ont. Jag har varit så försiktig med henne hela tiden för att jag varit rädd för överansträngning. Jag tycker att jag har tagit det så himla lugnt. Hon har ju fått vila mer än hon skulle behövat och vi har aldrig riktigt kommit igång med nån träning tycker jag. Mitt mål har ju varit att komma igång och rida för tränare regelbundet och kanske kunna tävla litegrann, så tråkigt att hon fått så ont nu. Jag glömde fråga veterinären vad hon trodde kunde vara orsaken till problemet, men antagligen kunde hon inte riktigt hitta den ännu, så vi får se senare vad de hittar. De här onda framkotorna är ju inte det primära, den smärtan har antagligen kommit av att hon har avlastat nån annan smärta, eventuellt bakknäna som Marina har varit inne på... Nu känner jag att jag har ridit för länge på den smärtan så det har blivit så illa i framkotorna, inte alls bra. Min lilla fina häst, jag vill ju att hon ska hålla länge, länge och vi ska ha så mycket mer roligt tillsammans i framtiden. Hon är ju bara 6 år ju, inte ska hon behöva ha sån smärta nu!
Jag fick jättebra förtroende för veterinären i alla fall. Hon kändes väldigt kunnig, kompetent och noggrann. Hon var så mån om att hjälpa Guldet och ställde mycket frågor till mig och bakrunden.
Då gjorde veterinären bedövning i båda hovlederna, men ingen förbättring syntes, snarare lite värre. Sen bedövade hon båda kotlederna fram och då blev hon jättefin, hon vågade ta för sig i steget och kände ingen smärta på böjprovet. Aha, roten till smärtan var hittad. Men det var ju inte säkert att framkotorna var det primära så vi fortsatte med att släcka båda bakknäna. När bedövningen hade börjat verka efter ca 20 minuter så tittade på henne igen, både på gången och i longering, nu vågade hon ta för sig ännu mer och hon blev mer rörlig bak också. Så slutsatsen blev att hon fick behandling, tuppkam och kortison i båda kotlederna fram och i båda bakknäna. Stackars min lilla häst att ha ont i alla bena. Det är ju anledningen till att det har varit så svårt att se hälta också, eftersom det gjorde ont överallt. Nu ska hon få äta antiflammatoriskt i 10 dagar mot inflammation och mot smärtan i musklerna. Hon hade jätteont i bogmuskulaturen av att ha gått och spänt sig för smärtan i frambenen.
Hon ska få gå i hagen med sina kompisar och vila helt tre veckor. Sen ska vi på återbesök och se hur hon ser ut. Antagligen behöver hon en behandling till i framkotorna och så får man se om nån mer hälta någon annanstans kommer fram när det andra är bättre. Nästa gång ska vi eventuellt ta några röntgenbilder också. Jag känner mig så nöjd att jag äntligen tog tag i det och beställde en tid och kollade upp vad det var. Jag har ju varit misstänksam så himla länge, men när ingen tydlig hälta har synts så har det känns så frustrerande. Nu känner jag mig dum att jag inte åkte in tidigare, för hon hade ju verkligen ont, hon är för snäll för sitt eget bästa min vackra häst. Guldet fick så mycket beröm av alla där inne på kliniken för hon skötte sig så exemplariskt. Hon var dagens snällaste patient sa de. Hon var misstänksam mot alla ljud och rakmaskinen och sådär, men hon ville verkligen vara duktig. Så fin hon var. Och transporteringen gick galant både dit och hem, nu känner jag igen henne som hon var innan hon blev rädd. Hon litar på mig igen och går med på att gå in i transporten, så himla skönt!
Julia och Peter var superbra som supporters och moraliskt stöd. De stod där med sina handväskor öven axeln, hihi, Peter fick hålla i min väska när jag skulle springa hela tiden, han var så söt.
Det som gör mig förbryllad och fundersam är ju varför Guldet har fått så ont. Jag har varit så försiktig med henne hela tiden för att jag varit rädd för överansträngning. Jag tycker att jag har tagit det så himla lugnt. Hon har ju fått vila mer än hon skulle behövat och vi har aldrig riktigt kommit igång med nån träning tycker jag. Mitt mål har ju varit att komma igång och rida för tränare regelbundet och kanske kunna tävla litegrann, så tråkigt att hon fått så ont nu. Jag glömde fråga veterinären vad hon trodde kunde vara orsaken till problemet, men antagligen kunde hon inte riktigt hitta den ännu, så vi får se senare vad de hittar. De här onda framkotorna är ju inte det primära, den smärtan har antagligen kommit av att hon har avlastat nån annan smärta, eventuellt bakknäna som Marina har varit inne på... Nu känner jag att jag har ridit för länge på den smärtan så det har blivit så illa i framkotorna, inte alls bra. Min lilla fina häst, jag vill ju att hon ska hålla länge, länge och vi ska ha så mycket mer roligt tillsammans i framtiden. Hon är ju bara 6 år ju, inte ska hon behöva ha sån smärta nu!
Jag fick jättebra förtroende för veterinären i alla fall. Hon kändes väldigt kunnig, kompetent och noggrann. Hon var så mån om att hjälpa Guldet och ställde mycket frågor till mig och bakrunden.
Väntar
Nu sitter jag och väntar på sms från Julia, min lastcoach. Hon blev lite sen, men ska höra av sig när hon är på väg. Då ska jag åka tillbaka till stallet och så ska vi köra ett lastningsgenrep. Hon hjälpte mig ju igårkväll också och det gick så himla bra! Det kändes verkligen jätteskönt att ha henne med, få lite småtips och så gick det skitbra. Vi kunde stänga och Guldet var så duktig. Sen testade vi att skicka in henne också, alltså jag stod kvar utanför vid lämmen och bad henne gå in själv, så fick hon äta lite havre därinne. Superduktig var hon!
Guldet och jag var ute och red en sväng. Vi skrittade mest på mysiga stigar. Skönt med svalare och blåsigare klimat idag så vi slapp alla flygfän. Just nu står Guldet kvar inne i stallet och väntar på sin lastträning. Villiam sällskapar inne i stallet.
Min mage börjar växa, jippi. Förut när jag testade att böja mig långt bakåt så var det som en bula ganska högt upp nedanför revbenen, jag fick för mig att det var bebisens huvud som var där. Det var så litet i handen, men kändes ändå så tydligt. Hihi, vad gulligt, den kommer säkert vara supersöt. Namn som vi (läs jag, för Peter gillar inga av mina förslag) funderar på är Stella om det är en flicka och Milton om det är en pojke. Jag vill att mitt barn ska ett ovanligt namn, men inte för konstigt, gärna ganska kort namn också.
Hoppas Julia hör av sig snart, annars kommer jag bli för trött...
Ha en bra kväll allihop
Idag har pappa och jag städat garaget, det blev jättefint. Sen hjälpte han mig med cykeln och räta upp alla skeva grejer. Det enda vi inte lyckades få till var styret, det var så hårt så det gick inte att böja. Antingen ska vi värma det med en svets och testa att böja eller köpa ett nytt. Så vore det ju fint med en pakethållare på också så man kan ha barnstol där bak senare.
Guldet och jag var ute och red en sväng. Vi skrittade mest på mysiga stigar. Skönt med svalare och blåsigare klimat idag så vi slapp alla flygfän. Just nu står Guldet kvar inne i stallet och väntar på sin lastträning. Villiam sällskapar inne i stallet.Min mage börjar växa, jippi. Förut när jag testade att böja mig långt bakåt så var det som en bula ganska högt upp nedanför revbenen, jag fick för mig att det var bebisens huvud som var där. Det var så litet i handen, men kändes ändå så tydligt. Hihi, vad gulligt, den kommer säkert vara supersöt. Namn som vi (läs jag, för Peter gillar inga av mina förslag) funderar på är Stella om det är en flicka och Milton om det är en pojke. Jag vill att mitt barn ska ett ovanligt namn, men inte för konstigt, gärna ganska kort namn också.
Hoppas Julia hör av sig snart, annars kommer jag bli för trött...
Ha en bra kväll allihop
Mycket har hänt...
Jag vet inte vart jag ska börja berätta. Vi har ju varit ute och åkt i några dagar. Vi kom hem igårkväll och då var det fullt upp så jag hann inte uppdatera...
I lördagsmorse gick Peter och jag upp tidigt och åkte till stallet. Vi tog en sväng med hästarna så de skulle få lite motion innan vi åkte ifrån dem. Det var hemskt mycket broms så Guldet blev ganska irriterad. Jag hoppade av och gick på hemvägen så jag kunde hjälpa henne att vifta bort alla dummingar.
Sen bar det av till Linköping, vi åkte Buicken. I Linköping fick vi massa god mat hos farmor och farfar. Hälsade på där en stund innan vi åkte vidare söderut. Vid Saxtorp träffade vi Sune, Pållis och Nora. Tittade lite på Sunes fina häst, som är lika gammal som Guldet, men som har tävlat i hoppning och allt. Vi fick även köpa våran första pryl till bebisen, en jättefin bilbarnstol/babyskydd av Pållis. Billigt och i jättebra skick. Kändes skitfränt att skaffa första saken.
I Rimforsa fick vi massa gott fika hos Sunes föräldrar och så tog vi en promenad på Rimforsa. Allt var som vanligt. Melkers var i och för sig ombyggt. Vi stannade hos Sune över natten. Det blev en sväng med båten fast det var ganska molnigt och kallt, men skönt att känna vinden på sjön ändå. På kvällen kollade vi på film som var så lång, jag somnade på slutet. Typiskt mig!
På Söndagen åkte vi vidare till Strålsnäs och hälsade på Morfar, Biggan och Jonatan. De övertalade oss genast att stanna över natten där. Vi hade mycket trevligt! Åkte till Sharpman och kollade runt lite, allt var så dyrt så jag köpte inte så mycket. I baksätet var de entuisiastiska över att åka raggarbil, haha. Morfar la av lite raggarbröl och sittdansade till all musik som spelades, mest Lars-Kristers.
Biggan visade upp sin nya lånehäst, Montana. Hon var för dagen lite spänd. Kom från staden och var rädd för alla vilddjur. Värsta stadsbohästen som trivdes bättre med höga motorcykelljud än skogens tysta susande.
Morfar och jag var trogen publik, medans Peter och Jonatan kollade in Speedway på tv.n:
Biggan har ju världens fränaste cykel, den är både snygg, cool och väldigt härlig att köra. Som av en händelse hade Morfar råkat köra över cykeln och de fick en ny på försäkringen. Den överkörda var lite skev och sne, men jag fick den! Den ska vi nog kunna rikta upp. Jag längtar efter att den ska fixas så jag kan susa fram på den tuffa cykeln med cruisingstyre och bekväm sadel.
Här är jag på Biggans cykel som är hel och fungerande:
Igår bar det av efter frukosten tillbaka till Linköping igen. Vi tog en sväng på Hööks, Babyproffsen och Ikano. Peter tyckte jag var tråkig som ville handla nåt så vi blev inte där så länge. Jag köpte bara ett linne på rean på GinaTricot. När vi var på Sharpman blev jag helt såld på ett par röda gummistövlar med vit snörning och vita detaljer på. Det dumma var att nån tidigare kund hade gått iväg med en 38 och en 40, så jag hitta inte två av samma storlek att prova. Så jag köpte inga sånna, fast de var så himla snygga och perfekta för min ridfria höst... Vi letade på hela Ikano, men inga liknande fanns att hitta :(
Vi fick lunch hos farmor och farfar igen. Supergottgott med thai-kyckling och massa grönsaker och ris.
På hemvägen åkte vi förbi Söderköping och Smultronstället igen. Den här gången var det defintivt öppet. vi fick köa i säkert 45 minuter innan vi fick ett bord. Det var väldigt fina och goda glassar! Men vad äckelmätt man blir av så mycket glass...
Jag tog en som hette Wienervals med wienernougat, hallonsås och massa glass och Peter tog en stor Grand Prix med massa glassorter, grädde och sås...
I lördagsmorse gick Peter och jag upp tidigt och åkte till stallet. Vi tog en sväng med hästarna så de skulle få lite motion innan vi åkte ifrån dem. Det var hemskt mycket broms så Guldet blev ganska irriterad. Jag hoppade av och gick på hemvägen så jag kunde hjälpa henne att vifta bort alla dummingar.
Sen bar det av till Linköping, vi åkte Buicken. I Linköping fick vi massa god mat hos farmor och farfar. Hälsade på där en stund innan vi åkte vidare söderut. Vid Saxtorp träffade vi Sune, Pållis och Nora. Tittade lite på Sunes fina häst, som är lika gammal som Guldet, men som har tävlat i hoppning och allt. Vi fick även köpa våran första pryl till bebisen, en jättefin bilbarnstol/babyskydd av Pållis. Billigt och i jättebra skick. Kändes skitfränt att skaffa första saken.
I Rimforsa fick vi massa gott fika hos Sunes föräldrar och så tog vi en promenad på Rimforsa. Allt var som vanligt. Melkers var i och för sig ombyggt. Vi stannade hos Sune över natten. Det blev en sväng med båten fast det var ganska molnigt och kallt, men skönt att känna vinden på sjön ändå. På kvällen kollade vi på film som var så lång, jag somnade på slutet. Typiskt mig!
På Söndagen åkte vi vidare till Strålsnäs och hälsade på Morfar, Biggan och Jonatan. De övertalade oss genast att stanna över natten där. Vi hade mycket trevligt! Åkte till Sharpman och kollade runt lite, allt var så dyrt så jag köpte inte så mycket. I baksätet var de entuisiastiska över att åka raggarbil, haha. Morfar la av lite raggarbröl och sittdansade till all musik som spelades, mest Lars-Kristers.
Biggan visade upp sin nya lånehäst, Montana. Hon var för dagen lite spänd. Kom från staden och var rädd för alla vilddjur. Värsta stadsbohästen som trivdes bättre med höga motorcykelljud än skogens tysta susande.
Morfar och jag var trogen publik, medans Peter och Jonatan kollade in Speedway på tv.n:
Biggan har ju världens fränaste cykel, den är både snygg, cool och väldigt härlig att köra. Som av en händelse hade Morfar råkat köra över cykeln och de fick en ny på försäkringen. Den överkörda var lite skev och sne, men jag fick den! Den ska vi nog kunna rikta upp. Jag längtar efter att den ska fixas så jag kan susa fram på den tuffa cykeln med cruisingstyre och bekväm sadel.
Här är jag på Biggans cykel som är hel och fungerande:
Igår bar det av efter frukosten tillbaka till Linköping igen. Vi tog en sväng på Hööks, Babyproffsen och Ikano. Peter tyckte jag var tråkig som ville handla nåt så vi blev inte där så länge. Jag köpte bara ett linne på rean på GinaTricot. När vi var på Sharpman blev jag helt såld på ett par röda gummistövlar med vit snörning och vita detaljer på. Det dumma var att nån tidigare kund hade gått iväg med en 38 och en 40, så jag hitta inte två av samma storlek att prova. Så jag köpte inga sånna, fast de var så himla snygga och perfekta för min ridfria höst... Vi letade på hela Ikano, men inga liknande fanns att hitta :(
Vi fick lunch hos farmor och farfar igen. Supergottgott med thai-kyckling och massa grönsaker och ris.
På hemvägen åkte vi förbi Söderköping och Smultronstället igen. Den här gången var det defintivt öppet. vi fick köa i säkert 45 minuter innan vi fick ett bord. Det var väldigt fina och goda glassar! Men vad äckelmätt man blir av så mycket glass...
Jag tog en som hette Wienervals med wienernougat, hallonsås och massa glass och Peter tog en stor Grand Prix med massa glassorter, grädde och sås...
Kanotutflykt
Vi körde en mindre variant av kanotutflykt idag. Vi var tvungna att testa att paddla nu när det är så himla högt vattenstånd i ån och se om det var farligt eller bara bra. Det var asbra! Se på bilden vad högt vattenståndet är. Bordet som står därute i vattnet brukar vara ett par, tre meter ovanför den vanliga stranden. Här, vid Järle kvarn, la vi i våra tre kanoter.
Till en början var det väldigt molnigt och jag trodde nästan det skulle bli regn, men det blev bättre och bättre. När vi var klara sken solen och det var asvarmt.
Kanotlagen för dagen blev:
Snabba Bävern; Lasse och Jonatan
Gula kanonen; Matilda, Erna och mamma
Slalom-Gäddan; Peter, Daniel och jag (vi hade lite problem att hålla kursen, det blev mycket sick-sackande för oss...)
Första fikapausen blev vid Källers vidskydd. Men det gick så fort att paddla dit eftersom vi hade så bra medström så vi fortsatte längre ner längs ån. Petra kunde till sist hämta upp oss vid en bro och Peter och jag hann hem till hovslagarn. Nu har Guldet nya skor fixade!
Över förväntan
Bion var över förväntan väldigt bra! Den bästa Harry Potter-filmen hittils. Inte lika speedad och mer humoristisk. Skådespelarna har börjat lära sig nu! Och Luna Lovegood är ju bara bäst. Sämst är Ginny tycker jag... Mesig och dålig skådespelare, inte som i boken.
Det bästa i filmen var när Harry hade tagit lyckoelexiret och blev helt hög. Då var han rolig för en gångs skull. Han är bara för dålig med sina rädda miner och mesiga stil...
Godnatt
Det bästa i filmen var när Harry hade tagit lyckoelexiret och blev helt hög. Då var han rolig för en gångs skull. Han är bara för dålig med sina rädda miner och mesiga stil...
Godnatt
Harry Potter-bio ikväll
Nali och jag ska iväg och kolla in nya Harry Potter - filmen ikväll! Det ska bli riktigt kul. Jag såg en dokumentär på 5an igår om filmen. Den är säkert inte så jättebra. Men vi måste ändå se den! Jag har nyss läst om boken också, så jag har den ganska färsk. Men efter vad jag läst och sett om filmen så har de tagit bort ganska mycket och gjort om en del grejer. Men så brukar det ju bli. De andra filmerna har inte varit särskilt bra nån av dem, alldeles för speedade och bananskals-skämt-inriktade. Inte kul, enligt min och Nalis åsikt.
Idag har Amanda och Mickis, mina förra hyresvärdar, varit och ridit på Villiam. Maria hade med nya bebisen också som är född i mars. Han kommer ju vara född samma år som våran lilla bebis. De kanske blir vänner, vem vet... Det var skitvarmt och det kom jobbiga bromsar när Ville blev svettig. Amanda både travade och galopperade och jag fick springa. Ville ville inte trava iväg utan mig, men när jag sprang före så hängde han på bra.
Sen kom Peter och hjälpte mig att lastträna en stund igen. I början kändes det som bakslag, för det gick sämre än förra gången. Hon backade ut direkt när hon kom in. Men på slutet stod hon kvar i ca 5 min, tills jag bad henne backa ut. Vi stod och pratade och kliade på henne och hon stod och slappnade av. Nu måste jag försöka få tag på en hovslagare, hoven är väldigt sliten. Inte bra att gå ute utan framsko...
Idag har Amanda och Mickis, mina förra hyresvärdar, varit och ridit på Villiam. Maria hade med nya bebisen också som är född i mars. Han kommer ju vara född samma år som våran lilla bebis. De kanske blir vänner, vem vet... Det var skitvarmt och det kom jobbiga bromsar när Ville blev svettig. Amanda både travade och galopperade och jag fick springa. Ville ville inte trava iväg utan mig, men när jag sprang före så hängde han på bra.
Sen kom Peter och hjälpte mig att lastträna en stund igen. I början kändes det som bakslag, för det gick sämre än förra gången. Hon backade ut direkt när hon kom in. Men på slutet stod hon kvar i ca 5 min, tills jag bad henne backa ut. Vi stod och pratade och kliade på henne och hon stod och slappnade av. Nu måste jag försöka få tag på en hovslagare, hoven är väldigt sliten. Inte bra att gå ute utan framsko...
Svettigt
Idag har det varit en svettig dag. Kvavt och äckligt varmt. Jag har klippt gräset, svettats. Lagat mat, svettats. Cyklat med Guldet och Linda i skogen, och svettats. Och så var det förskräckligt mycket jobbiga bromsar i skogen också, usch vad vi blev bitna!
Typiskt för en sko flög av när vi var ute i skogen, märkte inte när det hände tyvär. Så nu saknar Guldet en framsko... Hovis är på semsester den här veckan. Hmm.. Inte bra eftersom vi ska hålla igång Guldet fram till veterinärbesöket. Jag ska sova på saken, kanske försöka få tag i nån annan hovslagare imorn.
Opepp idag
Idag har jag varit på dåligt humör. Bara känt mig allmänt ynklig och opepp. Man kan väl inte vara glad varje dag kanske... Jag läste ut min superspännande, hemska bok imorse. Det var som en skräckfilm, fast i bok då. Helt sjukt läskig och spännande. Jag blev nog lite tagen när jag äntligen var färdig. Vad läskigt makabra människor kan vara ibland. Jag vet att det inte var på riktigt, men sånt kan hända på riktigt. Boken heter Inte ens det förflutna, av Anna Jansson. Handlar om Maria Wern som är polis på Gotland.
Peters föräldrar har varit här idag och hjälpt honom med att bygga klart garaget på insidan. Han fick det i present att de skulle betala och hjälpa till så det blir färdigt. Jag kände inte alls för att vara självskriven husmor och servera kaffe och mat. Tur att pappa var här och fixade mat och grejer. Han är bra min pappa.
Framåt kvällen åkte jag till stallet och fixade iordning åt hästarna. Guldet och jag körde ett pass lastning. Det var mycket svårare utan Peter. Både Guldet och jag saknade hans trygghet där. Hon var duktig och kom in och stod lugnt kvar flera gånger. Jag orkade inte hålla på så länge idag, men en stunds övning blev det. Villiam och jag körde en sväng med vagnen. Han är bra gullig Villiam. Fast jag fick ont i ryggen när jag åkte vagn idag.
Här är min lilla köttbullehäst. Han har en rejäl kula till mage nu. Men jag tycker ändå han är okej, tjockare får han inte bli. Men smalare kan han inte vara på sommaren. Han måste ju få äta litegrann. Och av det lilla gräset han får i sig blir han rund direkt...
Imorn hoppas jag att jag känner mig gladare. Om inte annat så är det uppiggande att Linda ska komma och rida Guldet, det blir kul!
Sov Sött
Peters föräldrar har varit här idag och hjälpt honom med att bygga klart garaget på insidan. Han fick det i present att de skulle betala och hjälpa till så det blir färdigt. Jag kände inte alls för att vara självskriven husmor och servera kaffe och mat. Tur att pappa var här och fixade mat och grejer. Han är bra min pappa.
Framåt kvällen åkte jag till stallet och fixade iordning åt hästarna. Guldet och jag körde ett pass lastning. Det var mycket svårare utan Peter. Både Guldet och jag saknade hans trygghet där. Hon var duktig och kom in och stod lugnt kvar flera gånger. Jag orkade inte hålla på så länge idag, men en stunds övning blev det. Villiam och jag körde en sväng med vagnen. Han är bra gullig Villiam. Fast jag fick ont i ryggen när jag åkte vagn idag.
Här är min lilla köttbullehäst. Han har en rejäl kula till mage nu. Men jag tycker ändå han är okej, tjockare får han inte bli. Men smalare kan han inte vara på sommaren. Han måste ju få äta litegrann. Och av det lilla gräset han får i sig blir han rund direkt...
Imorn hoppas jag att jag känner mig gladare. Om inte annat så är det uppiggande att Linda ska komma och rida Guldet, det blir kul!
Sov Sött
Veterinärtid bokad
Nästa torsdag bär det av till ATG-kliniken i Örebro. Jag bokade tid hos den veterinären som jag blivit rekommenderad av flera olika, hon ska va den bästa.
Nu är det bara kämpa på med lastning och hoppas på det bästa!
Nu är det bara kämpa på med lastning och hoppas på det bästa!
Framsteg med lastningen
Idag fick Peter äntligen in lite pengar på kontot. Vi festade till det lite och passade på att prova nya pizzerian i Kumla, med stenungsbakad italiensk pizza. Det var helt okej, men rätt så dyrt. Tur att vi har börjat våra nya liv med mindre pizza och sånt.
Min snygging <3 mig
Vi lekte lite med våra ansikten i glasen, vilken tur att man inte ser ut sådär jämt. :P
Sen fick vi låna mamma-Monikas bil så vi kunde lastträna. Guldet var superduktig. Jag tror inte det har varit så dåligt att träna intensivt i några dagar och sen låta henne vara en period. Nu är vi inne i en ny intensivperiod igen. Eller i alla fall intalar jag mig själv att det inte är negativt eftersom det råkar ha blivit så. Man måste ju ha rätta inställningen om man ska palla lastträningen. Tålamod och rätt mood är superviktigt. (Och såklart en bil med dragkrok på.) Vi gjorde ett skitbra framsteg idag. Det var att hon stod kvar längt inne i cirka fem minuter, tre gånger på raken. Peter stod där bak och kliade henne och pratade med henne och jag stod fram och kliade och pratade. Det var inga panikartade utbackninger heller utan mer lite lugn tveksam utbackning. Ett par gånger lyckades jag med rösten hindra henne att fortsätta backa när hon börjat tänka bakåt, det var mycket postivit! Jag är så nöjd. Och Peter var superbra stöd där bak och peppade både mig och Guldet.
För en gångs skull hängde jag med Peter bort till cross-körningen. Det händer ju inte så ofta att jag följer med honom som att han följer med mig. Han körde säkert minst 20 varv på sin bana. Typ 1,5 timme körde han, det är nog riktigt bra träning. Jag satt på supporterbänken och vinkade och log när han körde förbi. Jag läste också i min bok, som är superspännande.
Nu ska vi kolla in Beck-filmen, som vi förvisso har sett förut, men det är lättsmält i alla fall. (Gör inget om man råkar somna...)
Godnatt och ha det bäst!
Min snygging <3 mig
Vi lekte lite med våra ansikten i glasen, vilken tur att man inte ser ut sådär jämt. :P
Sen fick vi låna mamma-Monikas bil så vi kunde lastträna. Guldet var superduktig. Jag tror inte det har varit så dåligt att träna intensivt i några dagar och sen låta henne vara en period. Nu är vi inne i en ny intensivperiod igen. Eller i alla fall intalar jag mig själv att det inte är negativt eftersom det råkar ha blivit så. Man måste ju ha rätta inställningen om man ska palla lastträningen. Tålamod och rätt mood är superviktigt. (Och såklart en bil med dragkrok på.) Vi gjorde ett skitbra framsteg idag. Det var att hon stod kvar längt inne i cirka fem minuter, tre gånger på raken. Peter stod där bak och kliade henne och pratade med henne och jag stod fram och kliade och pratade. Det var inga panikartade utbackninger heller utan mer lite lugn tveksam utbackning. Ett par gånger lyckades jag med rösten hindra henne att fortsätta backa när hon börjat tänka bakåt, det var mycket postivit! Jag är så nöjd. Och Peter var superbra stöd där bak och peppade både mig och Guldet.
För en gångs skull hängde jag med Peter bort till cross-körningen. Det händer ju inte så ofta att jag följer med honom som att han följer med mig. Han körde säkert minst 20 varv på sin bana. Typ 1,5 timme körde han, det är nog riktigt bra träning. Jag satt på supporterbänken och vinkade och log när han körde förbi. Jag läste också i min bok, som är superspännande.
Nu ska vi kolla in Beck-filmen, som vi förvisso har sett förut, men det är lättsmält i alla fall. (Gör inget om man råkar somna...)
Godnatt och ha det bäst!
Hoppsugen
När jag har varit på tävlingarna och sett alla fina ponnier hoppa blir jag så hoppsugen. Alla tycker att ponnierna ser så stora ut nu för tiden. "Den där är säkert för stor för att va ponny", säger de hela tiden. Men jag tycker tvärtom att alla ponnies ser så små ut! Det kanske är för att jag tänker att Guldet nästan är ponny men hon skulle ju se ut som elefant brevid alla små smäckra ponnies. Nä, jag tycker inte de är stora i växten. Fast jag får nog ta och inse att Guldet inte är en ponny, hon är ju faktiskt en liten häst. Men Svensk Ridponny är hennes ras.
Men i vilket fall som helst så tycker jag det är himla typiskt att jag blir så sugen på att hoppa med Guldet nu. Det är typiskt dels för att jag är gravid och då vill jag inte riskera att det händer nåt med bebisen. Och för det andra är Guldet inte fräsch. Igår fick Marina äntligen tid att titta på henne igen. Vi tittade på på mjukt underlag i hagen och på hårt underlag. Marinas syster Marika som är nyutbildad veterinär var också med och tittade. Marina har varit misstänksam på höger bakknä tidigare, men igår såg hon parallellhälta på vänster bak och höger fram... Det är så himla svårt att säga var det sitter, men det är mycket mer tydligt nu att det är något. Hon skulle försöka hinna känna igenom Guldets muskler idag och se hur känns när hon är kall. Marina tycker att jag ska fortsätta hålla igång Guldet och rida henne så att hon fortsätter visa hältan. Jag ska ringa på telefontiden imornbitti och beställa tid på ATG-kliniken i Örebro. Snälla Julia har sagt att hon ska hjälpa mig med lastningen och att hon till och med kan köra Guldet till kliniken och vara med. Så himla snällt! Det betyder jättemycket.
Igår morse när jag red tyckte jag inte heller att det kändes bra. I skritten var hon som vanligt. Men i traven ville hon inte gå på rakt spår, hon sprang på snedden och hade sig. Självklart kommer jag aldrig ihåg åt vilket håll hon tryckte sig eller vilket ben hon vilade på eller vilken galopp som är svår osv. Jag blir så trött på mig själv när jag aldrig kan lägga på minnet, höger eller vänster kan väl inte va så svårt att komma ihåg?!
Sista tävlingsdagen
Igår var det sista tävlingsdagen efter fyra blöta, tuffa dagar nere på anläggningen. Första dagen var det lokalt, andra dagen regionalt och lördag och söndag var det nationella tävlingar, för ponnyer alla dagar. Det regnade nästan hela tiden. Usch vad blött det var. Jag var bara med nu i helgen som funktionär på banan. Igår regnade det bara några gånger, inte så mycket, det var skönt.
Det var många som rev det svåra Barbapappa-hindret. Det här är medelsvår B, för D-ponny, alltså 1.30 m högt!
Mamma, Lasse och Matilda var supersnälla och kom med lite mer hö till hästarna, det var nästan helt slut så det var asbra. Sen kom de ner och tittade en stund på tävlingen.
Pappa och Maria kom också förbi en sväng och tittade på alla hästar.
Blöt tävlingsfunktionär
Rubriken syftar på mig. Det regnade hela dagen! Usch vad blött det var! Mina första regnkläder hade läckt igenom redan efter en timme så pappa och Peter kom med en leverans nya kläder på förmiddagen. Jag fick låna pappas regställ som stod emot regnet skitbra. Det var som tur var inte så att man frös av regnet, bara väldigt väldigt blött. Erna, Petra och barnen var och tittade på tävlingen en stund, men de tyckte regnet var övermäktigt så de åkte hem igen när kexen och kaffet var slut. Det var nog ett bra beslut.
Jag stod på banan hela dagen, rätt så lugnt för det var gott om funktionärer. Som vanligt var det mest jobb vid banombyggnad och sånt.
Min mobil hade jag i säkert förvar i en påse i fickan. Så det blev inga höjdarfoton, men jag tror ändå ni kan se hur regnigt och jäklit det var på tävlingsplatsen. En enda geggamojja!
Nu ska jag värma mig under filten och se på film med min Peter. Gonatt på er!
Jag stod på banan hela dagen, rätt så lugnt för det var gott om funktionärer. Som vanligt var det mest jobb vid banombyggnad och sånt.
Min mobil hade jag i säkert förvar i en påse i fickan. Så det blev inga höjdarfoton, men jag tror ändå ni kan se hur regnigt och jäklit det var på tävlingsplatsen. En enda geggamojja!
Nu ska jag värma mig under filten och se på film med min Peter. Gonatt på er!
Power Meet 2009
Raggarbilsträffen i Västerås. Den gick av stapeln förra veckan. Vissa av Peters kompisar campade där hela veckan och festade från morgon till kväll. Vi nöjde oss med en liten visit på lördagen. Och jävlar vad slitna en del av raggarna var, det märktes att det hade gått åt en del sprit o skit.
Här är vi med Peters Buick Skylark -64. Jag var självskriven som chaufför och hade faktiskt en hel del att säga till om för en gångs skull. (Jag menar oftast får ju bara chauffören stå ut med hur festprissarna vill ha det...) Jag fick bestämma när vi skulle åka hem, så jag skulle palla att köra hela vägen. Peter, Nali och pappa var också med i våran bil.
Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi hade planerat att möta upp Peters vänner vid campingen framåt kvällen och grilla och ha lite trevligt tillsammans med dem. Men de var väl för utslitna för att fatta sånna detaljer. Och det var så himla mycket bilar, flera 1000 stycken tror jag. Helt smockat var det genom hela staden, det var krypkörning hela tiden. Det tycker inte Buicken om så mycket, motorn blir lite för varm när man måste krypköra så vi körde snålvarianten och puttade bilen när vi skulle framåt. Flera stycken stannade och undrade om det var fel på bilen, men vi sa att vi körde miljövänligt.
Vi var i alla fall och badade vid Björnön, det var en fin badplats och det var bara vi som var där eftersom vädret var lite halvtaskigt. Men vattnet var jättevarmt och skönt och vi lekte och hade så kul. Vid badet fanns det en lekpark också, med en rolig gungbräda. Det var skoj må ni tro.
Peter och pappa tyckte det var kul, tänk att alkohol gör människor mer frisläppta ibland.
Nali och jag däremot behöver inte inta alkohol för att våga leka och ha kul :)
Äsch, nu vet jag inte vad jag ska berätta mer om den där dagen... Jag tycker i alla fall att Peter och pappa är rätt så söta ihop.
Vill ni se min bula?
Nu har jag gått in i vecka 20 och magen börjar synas! Det känns så kul. Bebisen är så himla busig också, jag känner den jättemycket. Det känns fortfarande inte från utsidan, så Peter har inte fått känna några tydliga rörelser ännu. Men innuti känns det väldigt mycket. På dagarna när jag är i full färd med att göra saker och springer runt och har mig så märker jag inte av magen så mycket, den är inte i vägen än. Men ridbyxorna är inte bekväma att stänga längre... :/ På mornarna brukar bebisen ligga lite speciellt, ofta väldigt långt ner och då kan jag känna en tydlig bula och ibland är bulan sne.
Här är senaste bilderna på magen från igår. En hög kulle ser det ut som från sidan, det ser knäppt ut tycker jag. 
Nu börjar det likna nåt...
Nu börjar jag faktiskt känna mig riktigt nöjd. Jag hoppas verkligen att ni kan komma in på bloggen nu utan problem?! Jag har försökt att inte ha för stora grejer så sidan ska bli seg att gå in på. Och jag hoppas ni ser det på samma sätt som jag ser det i min dator. Jag läste nämligen att olika datorer kan visa sidan olika beroende på vilken sort och hur uppdaterat osv... Feedback??!! Gärna flera bra ord att lägga in i rutan som beskriver mig också!
Jag skulle ju ha varit nere på klubben och funktionärat för fullt nu. Men när jag kom ner så hade de så gott om folk så jag kände mig bara överflödig. Jag fick ju stå med på banan om jag ville, men jag hade inga stövlar och om jag egentligen inte behövdes så tyckte jag att jag kunde hoppa över idag. Jag åker tillbaka imornbitti och ser om det är färre entusiastiska medlemmar då. Kul att få lite mer tid att pyssla med bloggen. Nu är det dags för second breakfast med syrran som har sovit över här. Kanske finns en pizzabit kvar från igår som behöver ätas upp?... Vi gjorde hemmagjord pizza igår och det blev så himla gott. Mums.
Se you later alligator, tjing
Jag skulle ju ha varit nere på klubben och funktionärat för fullt nu. Men när jag kom ner så hade de så gott om folk så jag kände mig bara överflödig. Jag fick ju stå med på banan om jag ville, men jag hade inga stövlar och om jag egentligen inte behövdes så tyckte jag att jag kunde hoppa över idag. Jag åker tillbaka imornbitti och ser om det är färre entusiastiska medlemmar då. Kul att få lite mer tid att pyssla med bloggen. Nu är det dags för second breakfast med syrran som har sovit över här. Kanske finns en pizzabit kvar från igår som behöver ätas upp?... Vi gjorde hemmagjord pizza igår och det blev så himla gott. Mums.
Se you later alligator, tjing
Regntorsdag
Regnet bara öser ner utanför, hela dagen har det regnat. Jag har verkligen fastnat med bloggdesignandet... Det är kul att göra det fint. Jag ändrar lite och så går jag in och uppdaterar och ser hur det blir. Jag har i alla fall valt en väldigt passande dag för att hänga vid datorn hela dagen... Med tanke på regnet alltså. Det är meningen att rutan med ord ovan ska vara fylld med ord som beskriver mig på olika sätt och vis, ni som läser och känner mig får gärna tipsa om flera passande ord, så kan jag fylla på eftersom.
Innan hade jag bara typ paint att redigera bilder i och det fungerar ju inget vidare. Men mamma tipsade om ett gratisprogram från skolverkets hemsida, det heter Photofilter. Det är ganska likt Photoshop men lite enklare och lite färre funktioner. Jag vet att kollaget inte är perfekt, men jag nöjde mig sålänge... Det var så pilligt med konturerna och sådär, så det fick va sålänge.
Nu är det nationella ponntävlingar nere på min ridklubb. 4dagars, tur att jag inte är funktionär idag i det här trista vädret. Förra gången var det varmt och dammigt, den här gången lär det bli himla blött och kallt. Brr.. Jag fryser redan, hoppas det klarnar upp tills imorn i alla fall.
Jag har massa nya bilder i mobilen som ligger och väntar från senaste tiden. Så håll ut, det kommer fler uppdateringar!
Innan hade jag bara typ paint att redigera bilder i och det fungerar ju inget vidare. Men mamma tipsade om ett gratisprogram från skolverkets hemsida, det heter Photofilter. Det är ganska likt Photoshop men lite enklare och lite färre funktioner. Jag vet att kollaget inte är perfekt, men jag nöjde mig sålänge... Det var så pilligt med konturerna och sådär, så det fick va sålänge.
Nu är det nationella ponntävlingar nere på min ridklubb. 4dagars, tur att jag inte är funktionär idag i det här trista vädret. Förra gången var det varmt och dammigt, den här gången lär det bli himla blött och kallt. Brr.. Jag fryser redan, hoppas det klarnar upp tills imorn i alla fall.
Jag har massa nya bilder i mobilen som ligger och väntar från senaste tiden. Så håll ut, det kommer fler uppdateringar!
Kvällstrött
Nu är det kväller... Jag tjattar med mamma på facebook och får lite tips på hur jag kan förbättra min design. Imorn ska jag nog jobba lite mer med det. Eftersom jag fastnade vid datorn så länge så blev det en sen tur bort till stallet. Barnen och jag var där i förmiddags också, men då skötte vi bara Ville ju. Guldet var redan ute i hagen och hon var läääängst bort. Jag gick långt bort, men jag såg bara Missil. Först blev jag orolig och undrade om de hade rymt, Guldet och hennes polare. Men jag visslade några gånger, så rätt vad det var kom de springande i full fart. Minoo kutade förbi mig i galopp, men Guldet tvärnitade framför mig. Jag blev jätteglad, tyckte det var en så gullig gest av henne. Hon ville ha kli på alla bromsbett, och det fick hon. Skööönt! Sen travade hon plötsligt iväg, jag tror hon ville visa mig att de hade fått lite större hade, lite nytt gott gräs längst bort. Min söta fina häst.
Barnen och jag var på långtur förut med Villiam. Eller egentligen inte längre än jag brukar köra, men för barnen var det långt, så vi tog matsäck med oss. Perfekt med en fikapaus på vägen. Ville var också nöjd över det.
Barnen och jag var på långtur förut med Villiam. Eller egentligen inte längre än jag brukar köra, men för barnen var det långt, så vi tog matsäck med oss. Perfekt med en fikapaus på vägen. Ville var också nöjd över det.
Ny design!
Wiiee, jag hittade en sida där man kan få jättebra hjälp att fixa egen, personlig design till bloggen! (http://www.designadinblogg.se/) Jag har fastnat nu i några timmar och suttit och ändrat och ändrat och kollat. Jag tycker det blir superfint. Jag älskar verkligen den bilden på Guldet och Luna när de galloperar i full fart och det är så grönt och ljust och somrigt och underbart.
Hoppas ni ska trivas med nya designen, ge gärna feedback så kanske jag kan ändra lite mer.
Hoppas ni ska trivas med nya designen, ge gärna feedback så kanske jag kan ändra lite mer.
Long time, no see
Hoppas ni inte deppar ihop där ute och ger upp att titta in på min blogg då o då. Jag är lite seg ibland. Men det är fasen inte kul att sitta framför datorn när det är såhär jäkla varmt. Den här veckan har jag inte pallat att motionera hästarna heller pga värmen. Hästarna har haft så himla mycket bromsar hos sig, riktigt jobbigt för dem, så vi har vänt på dygnet. De har fått stå inne o vila i stallet på dagarna och gå ute på nätterna istället. Och Ville-lurken har hållt sig i skinnet sen Peter o jag o Pappa fixade hans hage en gång för alla. Vi kopplade in mitt batteridrivna aggregat till de två nedersta trådarna i hans hage. Vi frikopplade så det inte försvinner ström överallt och trimmade under staketet och allting. Nu kan han känna sig inlåst, hehe, nu vågar han inte rymma längre. Han har stannat i hagen en hel vecka nu, peppar peppar, hoppas han fortsätter.
Motsatshästarna. Vit och svart. Kallblod och varmblod. Liten och stor. Pigg och trött. Tjock och smal. Osv, de är varandras motsatser på så många sätt. Men båda två är i 20årsåldern, världens snällaste och känsliga för gröngräs.
Jag har varit hemma i Nora rätt så mycket de senaste veckorna. Det har vart full höskörd hos Källers och jag har varit tillgänglig. Mest har jag lekt med barnen under tiden så de inte ska vara ivägen och så pappan och mamman ska kunna jobba på. Vi har badat hur mycket som helst, mest barnen då. Daniel har simtränat massvis, och för varje dag blir simtagen bättre och bättre. Han hittade Nalis gamla simdyna och när han har den känner han sig så trygg så han vågar både hoppa från bryggor och simma under vattnet. Matilda kör med armpuffar och badring rund magen, då känner hon sig så trygg så hon simmar där hon inte bottnar. Hon har blivit jätteduktig på att trampa vatten och plaska sig framåt hon också. Jonatan simmar jättefint, helt perfekta ben- och armtag, det är mer än vad jag gör. Jag sprattlar mest lite med bena, det är ju jobbigt att ta ordentliga bentag...
När vi har badat nere vid kvarnen har vi haft med oss stora traktorinnerslangen och det är en riktig familjeleksak. Alla som vill får plats att åka med, det är kul att paddla runt med den och alla barnen kan åka med.
Matilda simmar på Ernas rygg och i bakrunden paddlar mamma med Jonatan och Daniel på stora ringen.
Sen tog vi såklart fikapaus, Matildas favorit eftersom hon älskar kex och kakor.
Sen började några modiga klättra i riktiga forsen. Nali sa att badtrosorna höll på att åka med vattnet hela tiden, så stark var strömmen.
Det märks att bebisen växer inne i magen nu, för magen börjar synas! Och jag kan känna hur tydligt som helst hur den sprattlar och har sig därinne. Nu har jag gått in i vecka 19 och halva tiden har nästan gått. Det är helt otroligt att det ska komma ut en färdigproducerad levande liten skrutt om ca 20 veckor till. Det är så spännande! Nu känns det inte som att tiden går sakta längre, rätt vad det är kommer ju sommarn vara slut och då är jag säkert jättetjock... Svårt att tänka sig det bara. Det märks redan att det är lite svårare att böja sig ner och ta på skorna och sånt, tänk då hur det kommer bli sen.
Motsatshästarna. Vit och svart. Kallblod och varmblod. Liten och stor. Pigg och trött. Tjock och smal. Osv, de är varandras motsatser på så många sätt. Men båda två är i 20årsåldern, världens snällaste och känsliga för gröngräs.
Jag har varit hemma i Nora rätt så mycket de senaste veckorna. Det har vart full höskörd hos Källers och jag har varit tillgänglig. Mest har jag lekt med barnen under tiden så de inte ska vara ivägen och så pappan och mamman ska kunna jobba på. Vi har badat hur mycket som helst, mest barnen då. Daniel har simtränat massvis, och för varje dag blir simtagen bättre och bättre. Han hittade Nalis gamla simdyna och när han har den känner han sig så trygg så han vågar både hoppa från bryggor och simma under vattnet. Matilda kör med armpuffar och badring rund magen, då känner hon sig så trygg så hon simmar där hon inte bottnar. Hon har blivit jätteduktig på att trampa vatten och plaska sig framåt hon också. Jonatan simmar jättefint, helt perfekta ben- och armtag, det är mer än vad jag gör. Jag sprattlar mest lite med bena, det är ju jobbigt att ta ordentliga bentag...
När vi har badat nere vid kvarnen har vi haft med oss stora traktorinnerslangen och det är en riktig familjeleksak. Alla som vill får plats att åka med, det är kul att paddla runt med den och alla barnen kan åka med.
Matilda simmar på Ernas rygg och i bakrunden paddlar mamma med Jonatan och Daniel på stora ringen.
Sen tog vi såklart fikapaus, Matildas favorit eftersom hon älskar kex och kakor.
Sen började några modiga klättra i riktiga forsen. Nali sa att badtrosorna höll på att åka med vattnet hela tiden, så stark var strömmen.
Det märks att bebisen växer inne i magen nu, för magen börjar synas! Och jag kan känna hur tydligt som helst hur den sprattlar och har sig därinne. Nu har jag gått in i vecka 19 och halva tiden har nästan gått. Det är helt otroligt att det ska komma ut en färdigproducerad levande liten skrutt om ca 20 veckor till. Det är så spännande! Nu känns det inte som att tiden går sakta längre, rätt vad det är kommer ju sommarn vara slut och då är jag säkert jättetjock... Svårt att tänka sig det bara. Det märks redan att det är lite svårare att böja sig ner och ta på skorna och sånt, tänk då hur det kommer bli sen.
