Vet ni vad, innan vardagslivet med barn började var jag så rädd för det. Jag var så rädd för att vardagarna skulle bli tunga, jobbiga, tråkiga, lika varandra. Att hämta och lämna på dagis skulle avlösa handla mat, laga mat och lägga barn. Ja, det stämmer på ett sätt. Eftermiddagarna är ganska korta och man får vara effektiv om man vill hinna med saker. Det är många gånger jobbigt för mig att vara ifrån Stella. Men jag är så glad att vardagslivet funkar så bra. Jag trivs så jättebra med det livet. Det är så skönt att ha ett eget liv, en drivkraft för något mer än för mamma-livet. När jag var mamma-ledig var det ibland jobbigt, riktigt jobbigt att aldrig göra något eget. Något intellektuellt eller något som tillät mig vara Lone - en egen person med egna tankar. Nu när jag kombinerar pluggandet med mamma-livet känns det så rätt. Jag är en så mycket bättre mamma när jag även hinner vara Lone. Jag behöver det. Det var till och med så att jag på något sätt dömde de mammor (främst faktiskt) som sa att de behövde egentid. Herregud man skaffar väl inte barn för att ha egen-tid liksom. När man har blivit förälder får man ju ta sitt ansvar hela tiden. Jo, det är klart man ska, men att dela ansvar med den andra föräldern är också viktigt. Och att lämna på förskola förstör inte barnet. Det är ju också en väldigt bra plats för barnet att leka, utvecklas och lära sig umgås med andra barn. Äsch, nu tappade jag visst tråden...

Det jag ville berätta var i alla fall det, att jag nu tycker alla dagar är roliga, vardag som helg. Att Stella trivs så bra på dagis bidrar självklart till att det känns mindre betungande att lämna henne där. På något sätt mitt i allt kaos av alla måsten man har varje dag, fixa mat, tvätt, disk, hinna gosa, umgås och leka mycket med Stella - så finns inte den stressen eller tristessen jag var rädd för. För även om det kan kännas tight om tid, så tar man bara några djupa andetag och sätter sig ner och bara är, så hinns allt med och alla är nöjda och glada. Jag märker nu att jag har svårt att förklara vad jag menar, men jag vill försöka beskriva min känsla av lycka av att leva i nuet och låta spontaniteten flöda... Mellan alla måsten då, förstås. :)


I vår vardag ingår allt som oftast Stellas kvällsbad, "badda??" frågar hon 20 gånger om dagen, hon älskar att bada och allt som har med vatten ("patten") att göra. Här är hon nybadad och redo för insmorning, kvällsbok och vällingflaskan