Tann och Daa
Stellas namn på Jonatan och Daniel är Tann och Daa, det har hon berättat igår och idag. Jag tror att när jag säger Daniel-o-Matilda i ett svep låter det jättekrångligt, så hon förkortar till att säga Daa.
Igår eftermiddag tog vi tur med vagnen med Ville. Daniel, Matilda och Stella åkte och jag gick bredvid. Ville tyckte det va jätteskoj att komma ut och barnen också. Jag gick lite makligt i min egen takt och de travade på. Sen kom jag på mig själv med att slarva med säkerheten igen. Jag kanske inte ska lämna över ansvaret till en 8åring för två mindre barn? Jag sa att de inte fick galoppera, men om Ville hade tagit initiativet så hade barnen säkert bara tänkt att det va kul. Då fick jag upp skräckbilder på att Stella skulle tappa balansen och trilla fram och slå i munnen i vagnen eller trilla ner framför vagnen. Usch, jag får upp sånna läskiga scenarion ibland när jag inte har full kontroll. Men jag litar väldigt mycket på Ville, som verkligen är världens snällaste. Daniel litar jag ganska mycket på också, men inte fullt. Stella tyckte de supermysigt att åka där i vagnen och hon satt så tryggt mellan Daniel och Matilda. Hon gillade att trava också. Men vet i fasen om jag borde ha släppt dem själva utom synhåll?...
En tankeställare till fick jag lite senare när Matilda och Stella lekte tillsammans så bra i sandlådan. Bra, tänkte jag, och så sprang jag runt och fixade med hästarna, bar vatten och borstade och släppte ut. Rätt vad det var tittade jag ut och såg Stella uppe på trappen till huset. Matilda va borta. Jag sprang dit och hittade då Matilda där inne med sitt spel. Ups, inte så bra barnvakt där. Det ansvaret kanske jag inte borde ha lagt på en 5åring heller. Men tidigare va Matilda superbra lekkompis med Stella och de körde traktor, skottkärra och grävde i sanden tillsammans. Helt plötsligt gick hon bara in... Ingen skada skedd, och jag hade ju lite koll. Men ändå inte full koll. Jag måste nog skärpa mig och inte slarva med säkerheten! Det har ju faktiskt hänt att Stella har gått ner till vägen för att titta på hästarna.
Igår eftermiddag tog vi tur med vagnen med Ville. Daniel, Matilda och Stella åkte och jag gick bredvid. Ville tyckte det va jätteskoj att komma ut och barnen också. Jag gick lite makligt i min egen takt och de travade på. Sen kom jag på mig själv med att slarva med säkerheten igen. Jag kanske inte ska lämna över ansvaret till en 8åring för två mindre barn? Jag sa att de inte fick galoppera, men om Ville hade tagit initiativet så hade barnen säkert bara tänkt att det va kul. Då fick jag upp skräckbilder på att Stella skulle tappa balansen och trilla fram och slå i munnen i vagnen eller trilla ner framför vagnen. Usch, jag får upp sånna läskiga scenarion ibland när jag inte har full kontroll. Men jag litar väldigt mycket på Ville, som verkligen är världens snällaste. Daniel litar jag ganska mycket på också, men inte fullt. Stella tyckte de supermysigt att åka där i vagnen och hon satt så tryggt mellan Daniel och Matilda. Hon gillade att trava också. Men vet i fasen om jag borde ha släppt dem själva utom synhåll?...
En tankeställare till fick jag lite senare när Matilda och Stella lekte tillsammans så bra i sandlådan. Bra, tänkte jag, och så sprang jag runt och fixade med hästarna, bar vatten och borstade och släppte ut. Rätt vad det var tittade jag ut och såg Stella uppe på trappen till huset. Matilda va borta. Jag sprang dit och hittade då Matilda där inne med sitt spel. Ups, inte så bra barnvakt där. Det ansvaret kanske jag inte borde ha lagt på en 5åring heller. Men tidigare va Matilda superbra lekkompis med Stella och de körde traktor, skottkärra och grävde i sanden tillsammans. Helt plötsligt gick hon bara in... Ingen skada skedd, och jag hade ju lite koll. Men ändå inte full koll. Jag måste nog skärpa mig och inte slarva med säkerheten! Det har ju faktiskt hänt att Stella har gått ner till vägen för att titta på hästarna.
Kommentarer
Postat av: mammanmamman
usch, Lone! Nu skrämmer du mig. Nu blir du snart tvungen att läsa ett sånt där säkerhetsmaterial igen.
Postat av: mammanmamman
usch, Lone! Nu skrämmer du mig. Nu blir du snart tvungen att läsa ett sånt där säkerhetsmaterial igen.
Trackback