Lugnare nu i magen. Jag är störtförkyld oc...
Lugnare nu i magen. Jag är störtförkyld och lider mest, men magen har varit mycket lugnare inatt. Eva berättade att hon hört att förlossningar kunde dra igång av magsjuka och det kändes verkligen nära på. Men jag antar att bebisen inte kände sig helt färdigbakad, så den bestämde sig för att avvakta när mina tarmar lugnat ner sig. Tur det alltså! Idag ska jag till barnmorskan och sammanfatta graviditeten och kolla läget med bebis. 37+0 idag, alltså går jag in i vecka 38 nu och i princip kan bebis komma när som helst. Vill gärna bli frisk först bara!
Tack vännen du är bäst.
oh shit börjar bli nervös för din skull nu kan inte fatta att det redan är dax att bebisen ska födas nu tiden har gått väldigt fort denna gången från min sida sett det var ju nyss vi satt där i lekparken ju och nu är bebisen redan färdig.
och snart är det inte bara peter lone och stella utan en liten människa till i er familj så konstigt för egentligen finns ju bebisen redan inne i dig men såfort den kommer ut blir det en människa?! bara för att man inte ser eller vet så vågar man inte riktigt tro är dt inte rätt konstigt egentligen och stämmer ju in på det mesta.
shit är jättenervös för dig skull, hör av dig när bebisen är född som när stella föddes blev så glad för ditt mms då:) och hör av dig om du behöver pepp innan med som förra gången:)
men framförallt ta det lungt och ta igen dig du ska inte hålla på o baka och ta emot massa folk sen och stressa utan ta det lugnt nu innan bebisen kommer och en tid efter strunta i omvärlden och var bara ni lilla familjen få inte dåligt samvete för något annat utan ta chansen och bara njuta och försöka samla dig och förstå vad som hänt för jag tror det är viktigt faktiskt...tyckte jag missade det förra gången förlossningen överskuggade allt tror du med kände lite samma sak.
har du fått bra hjälp nu inför förlossningen då så du inte är rädd eller blir rädd?
har du skrivit brev och pratat med någon så de vet att du vill ha mkt info och hjälp osv.
be dem hjälpq dig med andningen med, tror den biten är extremt viktigt.
försök släppa kontrollen och tänk kroppen klarar detta och hur ont det än känns så SKA det kännas så det är inget fel och ju mer du slappnar av och försöker följa med smärtan jobba med smärtan inte emot den destå snabbare får du träffa bebisen.
tänk att denna upplevelse upplever du/vi inte många gånger i livet det är ju något fantastiuskt och superhäftigt tänk vad kroppen är stark och vad den klarar av helt själv det är bara att låta den jobba den vet ju vad den ska göra.
jag hoppas jag en dag får uppleva det med.
var glad att du fått/får och försök se det positvia i det även om det säkert gör JÄÄÄÄVLIGT ont men det blir ju någåt perfekt utav det.
DU kommer klara detta hur bra som helst det VET jag tro på dig själv och din kropp.
Du är bäst!
kram
pst innerst inne tror jag det blir en pojke;).
