Dagar som denna när jag känner mig som världens sämsta mamma, usch och tvi. Har kommit på varför jag blir totalt sänkt, min enda uppgift här i livet (just nu), att va en bra mamma. Och så funkar det inte alltid... Är fruktansvärt frustrerande att känna mig så otillräcklig och dålig. Det är inget särskilt som hänt, bara svårt att få ihop livet ibland. Och nej tack, den här gången vill jag inte ha några goda råd. Lite sympati och att det är normalt att känna såhär ibland, det skulle va skönt att höra. Utvecklingssprång delux i kombo med kort humör är inget bra. Det är fasen inte lätt att vara förälder, jag är glad om det jag gör är tillräckligt bra. Har ingen lust att blogga såhär negativt, men.. Fasen livet har ju både glada och ledsna dagar, behöver uttrycka de här känslorna med.